Hur en arg människa föds.
Tänk dig att du har kontroll över ditt liv.
Du vet precis hur du är, dina svagheter och dina styrkor, dina för- och nackdelar.
Du har lagt upp ditt liv precis så som du vill ha det. Du är hyffsat nöjd, samtidigt som du kämpar med något för att det ska bli extra perfekt.
Ibland känns det som om ditt liv inte riktigt uppskattas, dina vänner kanske tar dig förgivet eller du tycker att du egentligen borde ha högre lön för ditt eviga slitande. Det finns något som irriterar dig, djupt där nere, men du ignorerar det. Du vill bara ha ett lyckligt liv. Om du ignorerar problemen tillräckligt mycket, så kanske det försvinner och du kan få det där perfekta livet som du så förgäves kämpar för.
Försök att föreställa dig hur det finns en frustration djupt begravd i din själ.
Du vet att den finns där, men du låter den inte komma fram. Du vill inte ha något som kan orsaka problem i din jakt efter ditt perfekta liv.
Helt plötsligt inträffar någonting, Du får inte din befodran, din pojkvän gör slut eller någon nära anhörig dör, och allt går i kras. Det är som att bygga ett korthus och ta bort grunden, om det inte finns någon grund så kan huset inte stå. Om du tar bort anledningen till lyckan, då finns det ingen lycka kvar, och då känns det meningslöst att försöka vara lycklig.
Allt faller isär, allt du har försökt bygga upp och helt plötsligt tar du inte någon skit längre.
Du ber chefen dra åt helvete, du hatar dina vänner och du säger upp kontakten med din familj.
För det enda säkra du en gång har litat på, det finns ej längre kvar, Så varför skulle allt annat vara äkta?
Din tillit försvinner tillsammans med ditt hopp, och uppskattningen har blivit det största som är överskattat.
Du hatar alla lyckliga människor, för dom har lyckats. Dom har lyckats med det du en gång kämpade för.
Du blir arg, arg på den person som förstörde din lycka, arg på människor som är lyckliga och arg på dig själv.
Arg på dig själv. Det är det enda du inte klarar av. Därför blir det bättre att vara tusen gånger argare på alla andra människor soom inte har gjort något, bara du inte är arg på dig själv.
Ilska föder bara mer ilska, och det är så en arg människa föds.
Du vet precis hur du är, dina svagheter och dina styrkor, dina för- och nackdelar.
Du har lagt upp ditt liv precis så som du vill ha det. Du är hyffsat nöjd, samtidigt som du kämpar med något för att det ska bli extra perfekt.
Ibland känns det som om ditt liv inte riktigt uppskattas, dina vänner kanske tar dig förgivet eller du tycker att du egentligen borde ha högre lön för ditt eviga slitande. Det finns något som irriterar dig, djupt där nere, men du ignorerar det. Du vill bara ha ett lyckligt liv. Om du ignorerar problemen tillräckligt mycket, så kanske det försvinner och du kan få det där perfekta livet som du så förgäves kämpar för.
Försök att föreställa dig hur det finns en frustration djupt begravd i din själ.
Du vet att den finns där, men du låter den inte komma fram. Du vill inte ha något som kan orsaka problem i din jakt efter ditt perfekta liv.
Helt plötsligt inträffar någonting, Du får inte din befodran, din pojkvän gör slut eller någon nära anhörig dör, och allt går i kras. Det är som att bygga ett korthus och ta bort grunden, om det inte finns någon grund så kan huset inte stå. Om du tar bort anledningen till lyckan, då finns det ingen lycka kvar, och då känns det meningslöst att försöka vara lycklig.
Allt faller isär, allt du har försökt bygga upp och helt plötsligt tar du inte någon skit längre.
Du ber chefen dra åt helvete, du hatar dina vänner och du säger upp kontakten med din familj.
För det enda säkra du en gång har litat på, det finns ej längre kvar, Så varför skulle allt annat vara äkta?
Din tillit försvinner tillsammans med ditt hopp, och uppskattningen har blivit det största som är överskattat.
Du hatar alla lyckliga människor, för dom har lyckats. Dom har lyckats med det du en gång kämpade för.
Du blir arg, arg på den person som förstörde din lycka, arg på människor som är lyckliga och arg på dig själv.
Arg på dig själv. Det är det enda du inte klarar av. Därför blir det bättre att vara tusen gånger argare på alla andra människor soom inte har gjort något, bara du inte är arg på dig själv.
Ilska föder bara mer ilska, och det är så en arg människa föds.
Kommentarer
Trackback
