Jag lider med dig

Det är så enkelt att ställa frågan Varför?
Att besvara den är däremot inte lika lätt.
Det är så enkelt att säga "Tänk inte på det, det är så mycket här i livet som är bra också."
Men det är så mycket svårare att inse det när man bara ser mörker.
Jag kan inte säga att jag förstår dig. Men jag kan säga att jag känner din smärta.
Ditt blod är även Mitt blod . Därför gör det även ont i mig när jag vet vad du gör.
Jag älskar att höra min syster spela på sin aukustiska gitarr, och det tror jag att även du gör.
Jag vet att du älskar att klä ut dig och sedan skratta åt hur du ser ut.
Jag vet även att du älskar att umgås med oss, även om det kanske låter lite självsäkert.
Jag kan inte säga att jag förstår dig, men jag kan säga att jag älskar dig.
För Ditt blod är Mitt blod, det är därför jag menar det när jag säger, Jag lider med dig.

Simpsons på franska?

Klockan 18.00 så började jag bli en aning orolig för min fransk och sände henne ett sms.
Jag fick senare tillbaka att hon FORTFARANDE var kvar i Landskrona, efter typ två timmar.. Jag tror inte att hon hittade till busshållplatsen.
Jag och Pappsi fick alltså sätta oss i bilen för att hämta henne. Det var skönt att hon inte hamnade i Luleå iaf.
Hade blivit en aning längre att köra.
Så nu ska jag, fransknissen och mina småbröder sitta och titta på Simpson (som hon aldrig har sett förut, eftersom hon inte har ngn tv.. stenåldersmänniska) med Fransk text till ! Fransmän förstår ju typ inte engelska.
Det här kommer ju att bli en upplevelse. Tur att det inte är franskt tal iaf, fast hade ju alltid varit roligt att höra Homer rapa på franska.

Min telefon har dessutom ringt TVÅ ggr nu!
Första gången var det en telefonförsäljare,
och Andra gången var det Fredrik som frågade efter dom andra i "franskgänget".
Jag är nog inte så populär iaf....


image14

Ensamhet är tråkigt

Fan, kan inte telefonen bara ringa.
Det är jobbigt att sitta o vänta på att telefonen ska ringa när man vet att det inte kommer att hända.
Och vem är det egentligen som ska ringa? Man har ju avvisat alla nära och kära i ens omkrets.
Suck, ensamhet är tråkigt.
Men man kan ju alltid hoppas på att telefonen är sönder, så egentligen är det jättemånga samtal som inte kommer fram. Knappast troligt.

Idag öppnade Gina Tricot i Landskrona.
Dom verkade ha jättefina kläder, iaf det man såg genom fönstren. Man kunde typ bara ta ett steg in i affären och sedan ut igen eftersom det var så mycket folk.
Men men får besöka det imorgon istället.
Nu sitter jag och väntar på att min fransk ska komma hem från skolan samtidigt som jag tittar på vårt UNDERBARA klassfoto, blev ganska bra den här gången.
Hoppas hon hoppade på rätt buss nu så man inte får hämta henne i Luleå eller någonting.
image7

Bortsprugna franskar i Danmark?

De franska utbytesstudenterna är här.
Dom kom i lördags och idag är det bara onsdag, tyvärr.
Tack och lov så har jag ju en hyffsat normal människa som sover i min säng (eftersom jag sover på madrass på golvet), men dom andra går ju en på nerverna. Tex Linnéas fransk, Viktor, som är helt överenergisk och dessutom typ kär i alla svenska töser xD haha.
Så idag skulle vi till Danmark för att "upptäcka" ett skittråkigt museum, som inte var intressant överhuvudtaget.

Det enda som var roligt var typ när man fick äta sin efterlängtade matsäck som man hade gjort HELT SJÄLV!
Suck, gud vad jag är pessimistisk.
Nej, nu ska jag och Olov ut och leta efter hans fransk som har sprungit bort sig i landskrona och inte hittar hem igen.



image6

Dem Sparade Rosorna

Jag vet inte vart jag skall göra av rosorna.
De hänger så fint där på väggen, men passar egentligen bättre i papperskorgen.
Jag kan inte använda parfymen.
Jag blir illamående så fort jag känner doften, så fort våra minnen dyker upp i mitt huvud.
Jag kan inte längre använda pennan.
Det lixom sticker i mina fingrar så fort jag vidrör den, och dess bläck är inget annat än gift för mina ord.
Jag kan inte radera våra bilder.
För om bilderna är borta, så är vi borta och jag har inte längre något bevis på att det en gång var vi.
Jag kan inte heller radera våra gamla sms.
För känslan som de ger mig, känslan att allt faktiskt var bra ibörjan får mig att inse att jag var tvungen att gå vidare.
Men antagligen är det här något som jag kommer att ångra, men i längden kanske tacka mig själv.




RSS 2.0