Min Svarta Blogg

Det blev inte bara sex and the city.
Det blev även en kväll med tjejsnack och Thåströms sorgliga låt "fanfanfan".
Kan det bli bättre ?

Under min och Saras diskussion kunde jag inte hjälpa att höra min väns ord ekande i huvudet;
"Det är bättre att ha varit kär och det har gått snett, än att inte varit kär alls"
Stämmer det ?
Är det verkligen bättre att ha fått uppleva kärlek och fått sitt hjärta krossat, än att inte fått uppleva det alls?
Jag antar att det beror på vilken person man är.
Optimisten som är glad över att ha fått uppleva lycka, eller Pessimisten som endast tänker på sitt krossade hjärta.
Jag antar att jag är lite av båda.
Optimist i början av ett förhållande, tänkande att jag tar itu med mitt krossade hjärta när jag kommer dit och Pessimist i slutet av ett förhållande då man än en gång förbannar sig själv för att man har gett sig in i leken.

Med tanke på det förflutnas gång så kan jag heller inte hjälpa att undra vilket som är bäst;
Bli behandlad som skit under en längre tid och få sitt hjärta krossat bit för bit samtidigt som man är förberedd inför slutet, eller vara lycklig och en dag få en bomb släppt över sitt huvud och få sitt hjärta krossat på en och samma gång ?


Hur man än vänder på det så kommer det alltid att förbli bäst att vara ensam.
För dig själv är den enda som du riktigt kan lita på, och aldrig sårar dig riktigt djupt.