Att jobba på Pizzerian.
Ibland när jag jobbar kommer personer jag känner till Pizzerian för att äta. Det är då de tittar förvånat på en, frågar häpet om jag jobbar här och plockar sedan fram ett stort brett hånleende. Ni vet ett sådant hånleende som man inte kan hålla inne och som säger att man är dum i huvudet. Ungefär samma reaktion som jag får när kunder beställer Kebabpizza utan kebab.
Det är då jag hånler tillbaka med tanken som de har glömt bort. Jag har makten över deras mat, makten att göra vad jag vill med den. Plötsligt ser inte jag så usel ut längre. Tanken att de stoppar i sig sin goda Kebabtallrik utan att ha någon aning om vad jag har gjort med den, det är lycka.
Kommentarer
Trackback
