Jag tar en paus.




På grund av vissa omständigheter behöver Sofie tid för sig själv ett tag och lägger därför ner sin älskade ägodel.
Men hon kommer snart tillbaka, så sakna henne inte allt för mycket.


Förlåt.

Jag är nervös.



Snart smäller det.
På fredag skall vi ha vår Unicef-konsert och jag är, ursäkta språket, asnervös.

Jag skall stå och presentera sångare och berätta om Unicef inför massvis av folk i en kyrka.

Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.


Åh, skjut mig.

Nu är det dags igen.



Nu är det dags igen.
Än en gång har Sofie fått i uppdrag att lära 3-4 åringar hur man gör en kullerbytta.
Än en gång skall hon se till så att inga småbarn bryter nacken eller trillar och skrapar upp benen.

Idag skall Sofie träna småungar i gymnastik i 3 timmar.

Men det kommer inte vara jobbigt.
Nix, jag älskar barn och dem älskar mig.
Vi älskar att brottas, dra varandra i håret och spottas i ansiktet.
Jag har ju dessutom själv två småbröder som jag har terrat ända sen dem var små.
Så jag vet precis hur man skall ta hand om ungar....


Jag tror att det kommer att bli jätteroligt idag.

En klen våffelätare.


Idag är det våffeldagen och jag känner mig klen.

Jag lyckades nämligen bara äta 3 och en halv våfflor till middag.
För andra är det kanske inte fy skam, men för mig är det.
Som mina konkurenter i våffel-ätartävlingen hade jag nämligen mina bröder.

Ni kan tänka er själva.
Där sitter jag, mätt och glad över att jag lyckats få ner 3 våfflor.
Ni kan tänka er hur mitt leende försvann efter att ha fått reda på att min ena bror fick ner 7 och en halv, medan den andra tappade räkningen efter 9..

Det är i sådana situationer jag känner mig klen, riktigt klen.


Försök förstå Dennis.


Över en diskussion på msn.

Dennis :
Jag tänker.
Sofie : Jasså? Vaddå då?
Dennis : Jo men om en sak krockar med en sån sak och sedan kommer en annan sak in i saken som sedan sabbar saken. Men sen kom saken och rädda saken, men det blev fel så saken dog.
Sofie : Jaha, det låter ju logiskt.


Ja, vad kan man säga ?

Att skilja kärlek från lust.



De flesta har nog någon gång bestämt sig för att träffa en person utan att ha något speciellt i åtanken.
Man kanske inte är redo för ett seriöst förhållande eller också är lusten för stor för att motstås.
Men ibland kan man ställas inför ett val där denna väg är det enda alternativ som får en att känna närhet från den person man trånar efter mest.

Ibland finns det ingen kärlek, utan det man får nöja sig med är det näst bästa. Man står då inför ett val då man väljer mellan att gå skilda vägar eller att försöka lägga sina känslor åt sidan och se det hela som en lek.
Men kan man verkligen låsa in sitt hjärta i en kista och gömma nykeln, eller kommer hjärtat endast bli krossat av tyngden från den andra personens vikt ?
Kan man byta ut sitt synesätt och ta det hela oseriöst, eller kommer det alltid finnas en gnutta hopp om förening kvar i sitt hjärta ?

Att välja vägen innebär att man kan utsätta sig själv för smärta. Medan att låta bli att välja vägen innebär att man själv är säker samtidigt som man kan glömma bort sin dröm. Om man inte chansar stort kan man inte vinna stort,  men är hjärtat inte för stort för att bli satsat i en sådan sorts osäker lek?
Vilket leder oss tillbaka till den förra frågan; Måste man alltid satsa sitt hjärta för att få vara med i leken ?

Kärlek kommer alltid att vara kärlek och lust kommer alltid att vara lust. Men måste de alltid gå tillsammans hand i hand eller kan man tillslut komma på ett sätt att skilja de åt?

I en sådan situation, är det möjligt att skilja kärlek från lust och kunna vara med i leken utan att behöva satsa sitt hjärta ?

Sex, stad och en bunte killar framför TVn.


Hur får man killar att förstå sig på tjejer och deras tankar?
Enkelt, sätt dom framför TVn och sätt på sex and the city.

Det gjorde jag.
Natten från lördag till söndag var det jag, sara och en bunte killar som ivrigt följde flera avsnitt.
Några av dem tyckte till och med att det var intressant med sexsnack och tillslut kunde de huvudrollernas namn.
Att de sedan hatade varenda minut av vartenda avsnitt är sin sak.

Men man måste bara älska sex and the city.



image178

Vad har hänt med min soffa ?



Är det någon som kan gissa vad som har hänt med min soffa ?

Ni kanske inte tror mig, men katten spydde faktiskt i den.
Japp, och därefter lämnades en fin brun fläck .
Så vad gjorde Sofie då?
Hon hällde klorin på det.
Nu har hon därför inte en äcklig brun fläck på soffan, utan en utstickande vit fläck.

Ni kanske tror att det är någonting annat som råkat hamna i min soffa.
Men jag lovar, det är det inte.


image177

Going back to the old stuff.


Som jag skrev HÄR skulle jag byta pizzaställe.

Men eftersom min kära lilla by bara har två pizzerior hade jag inte mycket att välja mellan.
Efter att ha spenderat ca en timme i ett iskallt rum för att få sin mat och samtidigt hålla på att förfrysa varenda lem på kroppen när man äter, övervägde jag att gå tillbaka till min gamla pizzeria.

Jag känner hellre mig tjock än förlamad i både armar och ben samtidigt som man äter en äcklig och dyr pizza.

Sofie och ett gäng svettiga killar.



Ni kan inte gissa var jag är just nu.
På ett Lan.
Otroligt va.

Det är inte så farligt som alla tror.
Faktiskt är det helt underbart.
Jag, Sara, SofiA och ett gäng svettiga killar i kalsonger.

Kan det bli mycket bättre ?

Alla dessa skinkor.


Vad är det nya modet för påskmaten ?
Jo, självklart räcker det inte att endast ha skinka på julen, den så kallade julskinkan,
utan nu har de korkade livsmedelsproducenterna kommit på att man skall ha skinka till påsken också.

Japp gott  folk, välkomna den nya Påskskinkan.

Och för att vara helt jävla ärlig, så smakar den precis likadant som julskinkan.
Den är slående lik, precis som påskmusten är julmusten.
Inte någon skillnad alls.
Otroligt.


Påskskinka ;



Julskinka ;


Sofie är givmild.



Sofie : Vad gör du?
Sara : Jag äter mitt påskgodis !
Sofie : Jaha, jag har gett bort mitt.
Sara : Allvar ? Till de fattiga barnen i Afrika eller?
Sofie : Mja, nästan. Jag gav det till grisarna.
Sara : Aha,  till dina bröder eller ?
Sofie : Japp.


image176
Sös och Totte

Skolan är rolig.


Såhär roligt har vi det i skolan, i alla fall på samhällslektionen.



image175

Mitt underbara påskägg.



Imorse när jag vaknade hittade jag mitt påskägg under sängen.
Men med ve och fasa upptäckte jag att det var godis i det.

Vad hände med min sill ?!

När jag kommer ner till frukosten förklarar min pappa, som har läst min blogg, att han faktiskt tänkte hälla sill i mitt påskägg men att det var någon påskakärring (antagligen mamma) som hindrade honom.


Jag får min sill ikväll istället till middag.
Underbart.


image172

image173

Ett leende så falskt.



Tindrande ögon och leende läppar.
En utstrålning lika varm som solen.
Rosiga kinder och lyckliga ord,
är det enda som tillåts säga.
Men när värmen försvunnit och kylan kommer tillbaka,
ekar ej längre några lyckliga ord och de rosiga kinderna uppstår bleka
De tindrande ögonen blir döda och svarta,
och falskheten tynar sakta bort tillsammans med leendet.
Sanningen och tomheten vaknar än en gång till liv och hemsöker ljuva drömmar.
Natten blir ensam och smärtsam,
och känslor som aldrig har existerat uppstår med en chock.
Men med solen kommer värmen
Och den kyla som en gång tagit plats är nu glömd.
Falskheten vaknar än en gång till liv och ännu en dag finns att gå igenom.

Torr Humor.


Ute på stan.

Tina :
Pekka är i Göteborg nu.
Sofie : Nämen, vad roligt !
Tina : Ja, tänk om hon kommer tillbaka med Björn Gustavsson !
Sofie : Björn Gustavsson?
Tina : Ja, du vet väl vem han är ?
Sofie : Ja, jo, det gör jag.
Tina : Ja då så.
Sofie : Men varför skulle hon komma hem med honom ?
Tina : Men han kommer ju från Göteborg.
Sofie : Ja och?
Tina : Oh, skitsamma..
Sofie : Jahaaaaa ! Var det ett skämt?
Tina : Ja, åh fan Sofie du är ju trög !


Att vara trög och inte ha torr humor är inte riktigt samma sak enligt mig.

Att gå i Jesus fotspår.

Idag är det långfredag.

Vad händer idag?
Sofie skall sätta upp affischer och dela ut flygblad där vi predikar om hur vi skall rädda de fattiga barnen i Afrika från svält.

Om man tänker efter så predikade även Jesus om hur världen skulle bli bättre.
Jag är alltså som Jesus.

Hoppas bara att jag inte blir uppspikad på ett kors för att vi har tagit för högt inträde på vår välgörenhetskonsert eller något..

Jag har dött.



Tim : Vad ska Sofie göra idag då?
Sofie : Mjä,  typ plugga lite.
Tim : Ja, som vanligt då?


Det är sant. Jag har inget liv längre.
Jävla skola, till och med lovet har dom tagit ifrån mig.

Apiga alkoholister.



Under en kväll med vänner dras ämnet om AA-möten upp.

Sara :
AA-möten ? Vad är det för något?
Alla i hela rummet vänder sig om och råglor på Sara.
Någon : Skojar du med oss? Vet du inte vad AA-möten är?
Sara : Nej vad betyder det?
Någon : Men, gissa ?
Sara gnuggar sina två små hjärnceller.
Sara : Hmm.. Apiga apor kanske?
Någon : OH ! Nä ! Anonyma Alkoholister !
Sara : Jaaahaaaa !

Och folk säger att de inte vill tro på mig när jag förklarar att Sara blev tappad i golvet som liten.

Glad Påsk.


Sen har vi ju det här med påsken.

Det här har nog varit min sämsta påsk någonsin.
Jag har inte fått något påskägg än.
Och ändå har jag kollat under min säng varje dag denna vecka.

Det bästa med Påsken är väl ändå maten?
Själv älskar man sill.
Om jag skall vara riktigt ärlig så hoppas jag att jag får ett påskägg i påsk.
Japp, ett påskägg fyllt med sill.

Det hade inte kunnat bli mycket bättre.


image171

En nära-döden upplevelse



Har ni någon gång haft en nära-döden upplevelse?
Jag har.

Det var en gång när min fön gick sönder.
Då  trodde jag verkligen att jag skulle dö.

Jag skall bli brevbärare.



Vi har en blind brevbärare.
Antingen det eller så tar han inte sitt jobb på allvar bara.

När jag vaknade imorse så låg breven för det första brevlådan istället för i den.
Och för det andra så var breven inte ens till mig.

Det här innebär alltså att vår brevbärare inte utför ett bra jobb, skiter i allt och ändå får betalt.
Om det funkar så, skall jag lätt bli brevbärare när jag blir stor.

Hur vet man att man är tjock?



Den största frågan av alla stora frågor är nog ;
Hur vet man att man är tjock?

Vissa menar att det är när man inte längre får på sig sina jeans, eller när man har gått upp en sådära 10 kg.

Jag menar att det är när Chefen för pizzerian hälsar en välkommen som stamkund och frågar om man är hungrig idag också.

Jag skall byta pizzaställe.

Utslängd från Videomix.

Sofie, Sara och SofiA är på videomix och skall hyra filmer.

Sofie :
Vilken film vill ni se?
SofiA : Vet inte riktigt.. hmm..
20 minuter senare.
Butiksbiträdet : Bara så ni vet så stänger vi om 10 minuter..
SofiA : Ja men det är lungt, vi är snart klara.
10 minuter senare
Butiksbiträdet : Vi stänger nu ! Är ni klara ?
SofiA : Ja vi tar de här två filmerna..
Sofie : Asså du, det står här att man får gratis snickers om  man hyr film, får man det ?
Butiksbiträdet börjar bli irriterad.
Butiksbiträdet : Mm...
Sara : Jag vill ha chips också.. Det står här att det är två för 30 kr, är det sant?
Butiksbiträdet börjar bli röd i huvudet av ilska.
Butiksbiträdet : JA... Är ni klara, FÖR VI STÄNGER NU?!
Sofie : Ja, vad ska du göra ikväll ? Ska du sova nu ?
Butiksbiträdet :  Nej, klockan är ju bara 22.00.
Sofie : Ja, men jag tänkte att du kanske inte hade något liv utanför den här butiken..
Sofie, Sara och SofiA åker därefter ut ur butiken med en väldig fart.

Det är så man blir utslängd från videomix,  om ni vill testa.
Kom ihåg att personangrepp är högst viktigt !


Leva som en uteliggare.

På en buss.

Sara tittar ut genom fönstret.
Sara : Du Sofie ?
Sofie : Mm?
Sara : Vet du vad jag hade gjort om jag hade varit uteliggare?
Sofie : Nej ?
Sara : Gått runt till varje lägenhet och gissat koderna in till deras trapp, sen hade jag spenderat natten där.
Sofie : Men det är ju sjukt liten risk att man kommer in.
Sara : Ja, men vafan. Är man uteliggare så har man ju ändå bara en massa fritid..

Ibland undrar jag vad som försigår i Saras lilla huvud.

Kvinnliga män.


Sofie : Ibland förstår jag mig inte på killar. Lixom vissa är så känsliga, det är precis som om dem vore kvinnan och jag vore mannen.
Pappa : Men Sofie, det är just så det inte är. Det är tillåtet att vara man och känslig, faktiskt så är det väldigt manligt att vara känslig. Kolla bara på mig.
Sofie : Kolla på dig? Så du påstår att det är manligt att sitta och gråta till "extreme home makeover" då de fattiga människorna får se sitt fina nya hus?
Pappa : Absolut.


Jag vet inte vad ni tycker, men det här att det är manligt att sitta och gråta till sorgliga program gäller nog bara de män som är födda på 50-talet.

Att hata stockholmare ?

Imorse vaknade jag av att min telefon ringde.
Det var en stockholmare som ville berätta för mig att jag skulle få betala en dubbelt så stor telefonräkning denna månaden. Tydligen betalar man för de kommande två månaderna första månaden på ett abonnemang.

Men att väcka mig ur min skönhetssömn för att förklara att jag kommer ha sjukt lite pengar till kläder nästa månad med en sådan dialekt är fan inte bra.
Nu förstår jag varför skåningar hatar stockholmare.

Gissa Dennis sexualitet.

Jag har en kompis.
Hans namn är Dennis.

Jag är orolig över Dennis. Han har flickvän, men ibland undrar man om han kanske inte riktigt har kommit ut ur den så kallade garderoben än.

Dennis är en kille som älskar att shoppa, vill bli designer som stor och älskar allt från möbler till kläder.
Han har även MVG+ i bild och på hans senast semester blev han uppraggad av 2 killar på gatan utan att känna sig förnedrad och slog därför inte heller ner dom.


Är det bara jag eller är det något som inte stämmer ?


blond, korkad och stora bröst ?

Sofie och Sara har en intressant diskussion på en pizzeria.


Sara :
Asså, alla tror att jag är värsta korkad.
Sofie : Jasså.. säger du det ?
Sara : Ja, asså det är bara för att jag är blond. Man lixom kollar på hårfärgen och bara BOOM så är man korkad.
Sofie : Är du säker på att dom dömer dig efter hårfärgen?
Sara : Jag menar måste man vara korkad bara för att man är blond? Man kan ju inte bara döma folk efter utseendet.
Sofie : Jag tror inte riktigt att det handlar om det..
Sara : Det är fan tur att jag inte har stora bröst också !
Sofie : Varför det?
Sara : För då hade alla trott att jag hade varit en hora också. Japp, en blond, korkad hora !
Sofie : Är man en hora bara för att man har stora bröst?
Sara : Tydligen.

Ser jag ut som en hora ?

Sofie står i baren och skall handla. Hon och hennes vänner skall senare på en studenfest.

Sofie har köpt sin dricka och sätter sig vid hennes vänners bord igen.
SofiA : Asså Sofie.. När du stod där och skulle handla i baren så liknade du någon..
Sofie : Jasså, vem då?
SofiA : Någon kändis, jag kan inte riktigt sätta fingret på vem.
Neja : Ja, jag håller med. Du liknar någon..
Sofie : Någon kändis? Allvar? Typ som Jessica Alba eller någon?
SofiA : Nej nej, det var inte hon.. hmm ååh störigt ! Jag kommer snart på det.
SofiA tänker så att huvudet nästan exploderar.
SofiA : JA! Nu kom jag  på det !
Sofie : Jasså vem då? Säg  !
SofiA : Julia Roberts i pretty woman !
Sofie : VA ?!
Neja : Ja, det stämmer faktiskt.


Påstår mina vänner att jag ser ut som en hora ?

Hur man blir av med en kille på 5 minuter.

Sofie, Neja och sofies kusiner är på en fes.

Plötsligt dyker det upp en efterhängsen kille som Sofie inte blir av med.
Kille : Hejsan Sötnos.
Sofie : Hej...
Kille : Vad söt du var ! *blink blink*
Sofie : Tack..
Kille : Så, vad gör du här ?
Sofie : Ehh, jag skulle faktiskt precis gå.. ursäkta mig.
Sofie drar med sig Neja in i ett annat rum för att bli av med killen.
Oturligt nog följer han efter.
Kille : Nej men titta, här är du igen.
Sofie : Mmm....
Killen babblar på så det nästan blöder ur Sofies öron.
Plötsligt dyker en av killens kompisar upp.
Kompis : Men heeej ! Läget ? Oh, jag ser att du har hittat dig en brud.
Kille : Jajamensan !
Kompis : Så du är hans flickvän ?
Sofie blir tyst, ler och kollar på de både killarna.
Sofie : Absolut ! Och jag träffade honom precis ! Snacka om kärlek vid första ögonblicket, är vi inte söta tillsammans ?
Killen blir tyst, tittar på Sofie och sin kompis och försvinner sedan därifrån.

Han besvärade inte henne sedan på hela kvällen.

Hur 2 blir 1 igen.


Efter ca 5 månaders uruselt förhållanade där känslan av att vara två inte riktigt finns, utan där relationen har fallit för egoismens lagar, är det inte svårt att återgå till en efterlängtad självständighet igen.
Men efter ett förhållande där den andra parten faktiskt ringer varje dag bara för att undra hur man mår, blir det efter ett uppbrott väldigt tomt när man gång på gång kollar telefonen efter missade samtal utan någon tur.

När ett förhållande tar slut och man än en gång står på egna fötter, är det verkligen själva personen man saknar eller bara känslan av att vara två ?

När man blir tillsammans genomgår man ett par förändringar i sin vardag. Man kan inte längre vara egoistisk och man har helt plötsligt någon annan man måste ta hänsyn till. Ens inställningar går sakta från att leva som en person, till att vara två. Helt plötsligt har man någonting att göra varje dag, någon att dela sina känslor och tankar med och i varje ensamma, tysta minut någon att ringa bara för att höra en vänlig röst. Man vänjer sig sakta men säkert vid den hjälp och omtanke man får, så att minnena från att vara ensam och självständig tillslut tynar bort.

Men sedan en dag när man ej längre har någon man måste ta hänsyn till plötsligt inträffar och känslorna och tankarna kokar över inuti ditt huvud för att du inte har någon du kan dela det med, måste du helt oväntat ställa om dig från två till ett igen. Du har ej längre någon du kan ringa varje dag bara för att få höra en vänlig röst, och de där tysta, ensamma minuterna blir till timmar och dagar. Den hjälp och omtanke du förr var van vid har fått dig att bryta ihop och endast höra en enda tanke eka i ditt huvud; "Är jag helt ensam igen?"

Men så småningom när tiden går och du än en gång lär dig stå på dina egna ben och ta hand om dig själv, märker man att de små detaljerna av personen du älskade som du ständigt påmindes om börjar tyna bort och inser att det inte är så farligt att vara ensam, att endast vara en. Inställningarna går tillbaka från två till en och självständigheten infinner sin plats än en gång.

Allting tar sin tid. Att genomgå en förvandling från 2 till 1 igen beror nog helt och hållet på hur långt förhållandet har varit och hur mycket man har älskat varandra. Känslan efter att bli 1 igen kanske är lättare att vänja sig vid om man endast har varit i ett förhållande i drygt en månad än om man jämför med ett år.

Men om förhållandet har varit kort, men lyckat och det ändå tar tid att ställa om sig, har man då lärt känna personen tillräckligt för att sakna den eller är man endast i ständigt behov av att känna sig omtyckt ?

Kanske finns det människor som är som min växt jag fick från Sofia, endast två-tre centimeter vatten bör fyllas i krukan var tredje vecka och vattnet som blir över i krukan och inte tas upp av växten skall hällas ut igen.
Kanske finns det människor som bara behöver lite kärlek då och då för att överleva, men om man blir överväldigad och kärleken blir för stor för att tas hand om, så vill vi därifrån och en ny kruka att börja om livet från.
Och kanske, ytterst kanske, är en sådan person jag.

Bättre sen än aldrig.



En diskussion kring matbordet.

Sofie :
Jag är klar med mitt geografiarbete.
Pappa : Nämen så bra Sofie, kul att du äntligen lägger ner lite tid på skolan.
Sofie : Ja, jag har kommit på en jättebra strategi !
Pappa : Jasså?
Sofie : Ja, om man börjar med arbetet ca en och en halv vecka innan den ska vara inlämnad så har man inte lika mycket kvar att skriva sista dagen. Och då blir man klar fortare och det är inte lika jobbigt att arbeta.
Pappa : Bra Sofie.
Sofie : Tack.
Pappa : Synd att du kommer på det bara när det är ca 2 månader kvar i skolan..

Bättre sent än aldrig.

OLW lurar oss.



Sös : Sofie, vet du varför det är mindre fett i Less fat chipsen ?
Sofie : Hmm, nej ?
Sös : Därför att de har tagit bort halva innehållet i påsen.
Sofie : Nä ! Du luras !
Sös : Nej, det är sant. Det är mycket mer chips i en påse med normalt mycket fett.
Sofie : Är du säker på det? Blir det halva fettet som försvinner då?
Sös : Japp, absolut.
Sofie : Du luras inte då?
Sös : Nej, när ljög jag för dig senast ?


Jag skall stämma OLW..


Stek aldrig fläsk.



Sofie och Sös steker fläsk i köket.

Sofie :
Fan vad det skvätter. Dem riktigt exploderar.
Sös : Ja, jag vet.
Det skvätter på Sofies hals.
Sofie : AJ SOM FAAAAN !
Sös : Vad då?
Sofie : Fläsket skvätte på min hals !
Sös : Ja, akta så du inte får det i ögat bara..
Sofie : SHIT, tänk om man får det i ögat !
Sös : Japp, det har jag fått en gång.
Sofie : OJ vad hände då?
Sös : Jag blev tvärblind ! Kunde inte se på flera dagar, dessutom var jag sugen på fläsk hela tiden.
Sofie : Oj, är det sant?
Sös : Absolut..

Där hör ni, stek aldrig fläsk det är farligt.

And off she goes !

Nu är det dags igen !

Happ, dans igen.
Sista gången ikväll..
Känner redan hur min mage redan är påväg att växa bara man hör "sista träningen".

Äsch, Sofie har ändå tröttnat på att dansa.
Härnäst blir det gymmet som gäller.
Japp Sofie skall skaffa sig stora och mäktiga muskler.
Sen kommer alla vara jätterädd för mig.


Gud vad jag längtar redan..

WTF?!


Vet ni vad ?
Gissa på världens mest otänkbara händelse !
Någonting i stil med världens undergång eller att ica skulle sluta sälja chokladbollar.
Förstår ni vilken nivå på händelser jag menar ?

Då antar jag att ni blir grymt överraskade när jag berättar att Trögo-Sara har skaffat en blogg !
Inte bara det, hon har döpt bloggen efter hennes älsklingsfrukt också, kiwi.
Alltså kiwwi.blogg.se !

Förstår ni att min blogg kommer att gå i konkurs nu ?
Jag menar nu kommer hon att berätta själv om alla de korkade saker hon gör varje dag.
Och vad ska jag då skriva om i min blogg ?


Hoppas inte någon hackar sig in på Saras blogg och förstör den, det hade varit högst olyckligt...


image127



Från IG till IG.

Imorgon skall jag göra en IG-prövning.
I vilket ämne då?
Jo, i trafikantkunskap.
Världens mest onödigaste ämne.

Sofie har dessutom inte ens börjat plugga,
vilket betyder att hon kommer få IG på provet imorgon.

Vilket betyg får Sofie då i trafikantkunskap?
Jo, IG !

Att dumpa eller bli dumpad ?



Jag känner mig själv.
Jag kan tycka oerhört bra om en människa som jag är tillsammans med. Tycka att inget är fel överhuvudtaget. Men det här spelar plötsligt ingen roll så fort han säger de magiska orden, "Det är slut".
Med bara de tre orden vänds hela min inställning och jag kan längre inte se något bra i den person jag en gång varit kär i. Däremot fylls jag av medlidande för en person som jag precis har dumpat, jag önskar inget annat än det bästa och hoppas att man kan förbli vänner.

Vad är det som gör att man hatar den person som lämnar en, medan man å andra sidan skulle kunna tänka sig vänskap med den person som man lämnar?
När en person lämnar en känner man sig oftast förudmjukad och sviken.
Besviken för att den framtid man hade blivit lovad aldrig skulle bli av.
Man vill inte heller bli påmind om denna händelse, inte heller bli påmind om de minnen som man har haft tillsammans.
Är det egentligen så att man på grund av förudmjukelse undviker personen för att skonas från minnen man aldrig vill bli påmind om igen?

Självklart har känslor en spelande roll i detta faktum.
Personen som blir lämnad har oftast känslor kvar, tillskillnad från personen som lämnar.
Men om det inte skulle fungera på grund av olika företeelser och personen som lämnar fortfarande har känslor, skulle den må bättre av tanken att det var den som bröt upp och komma över händelsen fortare?
Är det så att vi egentligen blir mest sårade av förudmjukelsen och tanken på att vi inte duger till, än att personen som vi älskar inte känner detsamma för oss längre ?
Är det så att personen som har lämnat inte har blivit förudmjukad och sviken på samma sätt och därför lättare kan tänka sig vänskap än den person som blivit lämnad ?


För att påverka vår inställning till en framtida vänskap, handlar frågan egentligen endast om att dumpa eller att bli dumpad?

Det ligger faktiskt i släkten.


En vanlig söndagseftermiddag

Carl :
SOFIE !?
Sofie : Ja?
Carl : Vill du köra vår minicross?
Sofie : Hmm, mja det kan jag väl göra.
Carl : Okej, men då har jag bara ett villkor !
Sofie : Men, jaha?
Carl : Du måste väga under 125 kg..
Sofie : Ehhm.. ?
Carl : Ja, men du ser inte ut som du väger under 125 kg.

Och jag ska påstå att jag älskar mina bröder ?

Kärlekens kretslopp.



Det som ligger högst uppe på min lista för diskussioner just nu är relationer.
På ett eller annat sätt har vi relationer till alla i vår omkrets, våra föräldrar, våra vänner, pojk/flickvän.
Även om vi tycker om människorna på olika sätt så är det fortfarande relationer, och det verkar som vart vi än vänder oss i världen så blir vi inte av med dem.

Det samma gäller förhållande.
Vi kan gå runt, lyckliga och singlar, trivandes med våra liv tills vi en dag möter någon vi fastnar för.
Människan är en optimistisk varelse som tycker om att ta risker.
Vi vet om att vi antagligen kommer att bli sårade, men ändå ger vi oss in i leken.
Efter en tid, lång eller kort, står vi där med ett krossat hjärta undrandes varför vi var så naiva och dumma.
Men naiva och dumma som vi är, gör vi om samma sak en tid senare.

Vad är det som gör att vi ständigt orkar ta nya risker och gång på gång satsar vårt hjärta i ett spel som vi vet förr eller senare kommer att sluta ?
Är kärlek inte något annat än ett oändligt kretslopp, eller kommer vi någon gång fastna i vår kärlekssituation och aldrig mer behöva utsätta oss själva för en risk igen ?

Tanken på att kärlek inte är något annat än ett kretslopp får det hela att verka mindre romantiskt.
Men romantiskt eller inte, så är det fortfarande verkligheten vi pratar om.
Om man reflekterar till religonen Hinduismen, så antar jag att kärleken är den odödliga själen som går vidare från kropp till kropp. Men är då vårt mål, precis som hinduernas, att lyckas komma ur vårt kretslopp och en gång för alla sluta återfödas eller är tanken på återfödelse och en andra kärlek för overklig för att vara sann ?


Är prinsessdrömmen om en enda och äkta kärlek för bra för att bli verklighet ?

Can you be friend with an ex ?



Efter en trevlig lördagskväll med vänner och ett förflutet som ständigt passerar förbi mina ögon började tankarna rulla inuti mitt huvud..
Är det omöjligt att vara kompis med sitt ex?

Om vi antar att man har haft ett bra förhållande och njutit av personens närvaro, måste en relation ta slut bara för att kärleken gör det?
För mig har det alltid varit omöjligt.
Bara åsynen av personen har alltid gjort mig arg och fått mig att inte kunna släppa det som varit.
Men å andra sidan, så är det lättare att kunna tänka sig vänskap för en person som har dumpat än för personen som har blivit dumpad.
För att kunna rädda relationen, måste man släppa allt det gamla som varit och tänka sig en ny framtid och ett annat sorts förhållande. Men kan man verkligen släppa det som varit och glömma sitt förflutna?
Jag menar är det möjligt att gå hand i hand som vänner och tillsammans släppa det förflutna, eller kommer känslan av varandras närhet endast påminna oss om det som varit ?

När man träffar sitt ex, så brukar man alltid ha något i baktanken.
"Varför gör han så, varför pratar han om vårt förflutna?"
Ständigt tänker man tankar som om relationen vore mer än enbart vänner.
En kram kommer aldrig enbart att vara en kram, ett skämt kommer aldrig enbart att vara ett skämt och en diskussion kommer alltid vara en ursäkt för att komma personen närmre.
Men om man bestämmer sig för att enbart vara vänner, kan man då se på personen som bara en vän eller kommer man alltid under diskussioner tänka på personens kyssar ?


Vad är det egentligen som krävs för att man skall lägga band på sig själv, sluta ha baktankar i huvudet och kunna se på sitt ex som enbart en vän ?

En dagen efter dag.


Jag var ute igår.
Imorse kunde jag inte gå på foten, var extremt yr i huvudet, och vaknade i en annan människas säng.
(Som tur var tillhörde sängen ingen annan än Sofia)
Jag hittade även två snappsglas i min jackficka som råkade följa med hem från puben.
Jag tror att jag hade väldigt roligt igår.



En full Sofie.


Sofie och Sofia är ute och är inte helt nyktra.
Helt plötsligt ser Sofie någon hon känner igen, tror hon.

Sofie : Nämen hejsan ! Det är ju du !
Tjej : Ehm, va?
Sofie : Annie, var det va?
Tjej : Nej...
Sofie : Jo, det är ju du, Annie !
Tjej : Nej, jag heter Lovisa.
Sofie : Nej, Annie sa jag ju !
Tjej : Nä.. Lovisa !
Sofie : Annie !
Tjejen tröttnar därefter och går därifrån..

En kväll ute.

En kväll ute i Helsingborg.


Sofie har precis fyllt arton och är väldigt stolt.
Hon ser att en vakt inte släpper in en kille på en pub eftersom han inte har legg med sig.
Sofie ser det här som sin chans att äntligen få visa upp sitt snygga legg.

Sofie : Hejsan ! Får jag komma in här?
Vakt : Javisst, varsågod.
Sofie : Men, skall du inte fråga efter mitt legg?
Vakt : Nej, det behövs inte. Gå du in.
Sofie : Men ! Så kan du ju inte säga, du måste ju fråga efter mitt legg !
Vakt : Nej, nej gå du in.
Sofie : Men asså jag fyllde år för en vecka sedan !
Vakt : Jaha, grattis i efterskott..
Sofie : Äh, vafan det här var ju inte kul...

Sofie går därefter besviken vidare till nästa pub.

Sofie skall inte sova hemma inatt.



Nu sitter jag här och luktar parfym och hårspray.
Mitt hår är så sprayat så det praktiskt taget har stelnat.
Fett.
Då håller det ikväll också.

Jag skall inte sova hemma ikväll.
Först skall Sofie till Helsingborg för att spendera sin kväll där.
Sedan hade man kunnat tänka sig att hon skulle hem.
Men nej !
Sofie skall nämligen våldgästa sin kompis Sofia inatt.
Hennes säng är min.

Att sakna sitt hjärta.



Att vilja prata om något roligt.
Uppleva något roligt, se nya möjligheter får livet att gå vidare.
Att inte kunna göra det för att tankarna flyter på ett annat håll får livet att stå still.
Stå still
Att stå kvar på exakt samma plats som man har gjort i veckor.
Det enda som existerar är minnen och gamla känslor.
Precis det som man vill radera, utesluta från sitt liv, det är det enda som finns i tankarna.
Att sakna någonting.
Bära runt på tomheten vart man än går.
Att sakna händelserna, diskussionerna, de små detaljerna.
Allt det som man egentligen skall glömma bort.
Det bär jag runt på, vart jag än går.
Att sakna känslan.
Känslan att alltid veta att man har någon där,
någon som delar upplevelserna, diskussionerna och som lägger märke till alla de små detaljer.
Att sakna sitt hjärta och veta hur gärna man vill ha tillbaka det får mig att stå kvar på samma ställe som jag har gjort i veckor.
Bortsett från att jag nu står kvar med känslan av smärta istället för lycka.

Jag är mamma !

Så nu har jag kommit hem från träningen med småbarn.
För er som inte har läst min blogg innan så skulle jag hjälpa till att träna småbarn idag i gymnastik.
Eller ja, träna och träna. Jag fick mest se till att de inte bröt nacken när de gjorde kullerbytta.

Kan ni tänka er en 4 -5 årings liv i mina händer?
Oj,oj säger jag bara. Om jag hade varit förälder hade jag aldrig tagit dit min unge i alla fall.

Nej men i alla fall..
Ungarna var så söta så jag snodde med mig dom hem.
Japp alla 15 stycken.
Jag sitter just nu och snyter ungar och byter blöjor.
För man har väl blöja när man är 4-5 år gammal?


Om det här hade varit sant så hade jag i alla fall varit en utmärkt bra mamma.

Fikarast på Geografilektion.

En dag i skolan.


Sofie har Geografilektion. Men eftersom de får arbeta var de vill i skolan med sitt Geografiarbete bestämmer sig Sofie för att ta en fikarast och köpa en chokladbulle i Kiosken.
När Sofie har handlat sin chokladbulle stöter hon på Geografiläraren som tittar dömande på henne.
För att försvara sig slänger Sofie ur sig;

Sofie : Jag har faktiskt börjat på mitt Geografiarbete !
Läraren granskar henne och svarar
Läraren : Handlar det om chokladbullar ?


Absolut.


Vad vet ungdomar om Sveriges Reningsverk?

Vad vet egentligen ungdomar om Sveriges reningsverk ?
Eftersom jag skriver ett Geografi arbete om sveriges reningsverk och så otrooligt intresserad av det,  så har jag intervjuat en ung man vid namn Dennis.


Sofie : Vad vet du egentligen om Sveriges Reningsverk?
Dennis : Där jobbar folk med ingen framtid, de simmar i bajs och man ska inte slänga topsen i toastolen för då fastnar den..


Sveriges ungdomar är numera väldigt pålästa.
Jag skall nog skriva Dennis citat i mitt arbete på 9 sidor. Tror ni Dennis citat ger 9 sidor?
Jag tror att jag måste använda typ storlek 825 på texten i så fall..


Vems är väskan?

Jag har hittat en mystisk väska hemma hos mig.

Det konstiga är att det hittills bara har varit killar som påstått att väskan är deras.
Ni kanske undrar varför detta är konstigt ?
Jo det är det för att väskan innehåller en plattång, ett läppglans och en tjejparfym.
Dessutom är det en tjejväska.
Men vem vet, jag kanske känner fler transvestiter än vad jag visste.

Jag planerar min helg.

Jag och Sofia ska ut på fredag. Jag vill ha roligt då.


SofiA :
Ja, så super vi en massa och glömmer bort allt.
Sofie : Ja, det låter bra.
SofiA : Ja, bara du och jag och tar det lungt och har roligt.
Sofie : Jag ska bli så full så jag ska spy.
SofiA : Nej, det ska du inte.
Sofie : Jo men jag tycker att det är mysigt att spy.
SofiA : Men det är det ju inte ?
Sofie : Jo tänk dig att spy lixom, det är så mysigt. Känna matresterna komma upp ur min mun och lixom skvalpa i halsen. Typ som korv, det är kul att spy korvstroganoff och sedan stå och titta på korvresterna.
SofiA : Sofie, det börjar bli för mycket nu..
Sofie : Annars kan man äta geleråttor, så kan man spy upp färglada gulliga saker.. typ. Japp det är absolut mitt mål, jag ska spy på fredag.
SofiA : Shit, jag måste spy nu..
Sofie : Allvar? OH så svartsjuk jag blir ! Ha det så trevligt !


Ta det lungt gott folk, jag är sarkastisk.
Jag ska bara däcka i en buske på fredag.. inte allvarligare än så.

Släpper mitt liv.


Jag säger bara en sak.
Jag kommer Inte få MVG i Religion.

Så bra gick det på provet idag..

Min favorit sysselsättning.

Mitt kreditkort tycker om affärer, så är det bara.


image170

Inget går upp mot en shoppingtur med Sara.

Lär känna Sofie.

Sofie är trött på att vara falsk.
Därför vill hon att ni skall lära känna henne bättre och gör därför en lista på sina mörkaste hemligheter.



Nr 1; Hon är sjukt mörkrädd. 
Det har till och med gått så långt att hon springer hem från sin kompis Carro som bor 200 meter bort från henne, kollar under sängen innan hon går och lägger sig och är tvungen att sova på sin systers rum efter att ha kollat på en skräckfilm.

Nr 2; Hon är sjukt utseendefixerad.
Hon hatar att gå runt ute i allmänheten och se ut som fan, därför duschar hon varje dag och tar en evighet på sig att sminka sig. Hennes pappa har börjat kalla badrummet för "Sofies andra rum".

Nr 3; Hon får lätt ångest och dåligt samvete.
Sofie hatar att vara otrevlig mot människor och få dom att må dåligt. Då brukar hon få ångest och känner sig som världens sämsta och hemskaste människa. Därför är hon även trevlig mot de personer hon inte tycker om, bara för att hon inte tycker om dem så anser hon att det inte är ett skäl att vara otrevlig. Dessutom får hon lätt ångest över skolan.

Nr 4; Hon älskar att vara öppen om sina känslor.
Hennes pappa har lärt henne att det är viktigt att kunna berätta om sina känslor och åsikter. Därför brukar detta vara Sofies favoritämne, hur hon känner och varför. Det här brukar dessvärre inte uppskattas bland folk.

Nr 5; Hennes största idol är hennes pappa.
Han är den enda man hon vet som delar hennes intresse om att prata känslor, dessutom ser hon upp till honom och tycker att han är rolig, smart och framgångsrik. Hon hoppas att hon kan bli som honom när hon blir stor.

Nr 6; Den enda del på kroppen hon är riktigt nöjd med är hennes ögon.
Hon anser att det är det enda på henne som kan bli riktigt perfekt. Det är just därför hon spenderar så oerhört mycket tid på badrummet. Ibland har det till och med  gått så långt att hon har tvättat bort sminket eftersom ögonfransarna inte blev tillräckligt bra, och därför sminkat om sig. Sjukt, jag vet.

Nr 7; Hennes smeknamn är Guldfisk.
Hon fick det av några gamla och nära vänner som ansåg att hon ser ut som en guldfisk. Mestadels för atthon har stora ögon, har dåligt minne och beter sig som om hon lever i en egen liten värld precis som en guldfisk i en skål.

Nr 8; Hon pratar innan hon tänker.

Att tänka har aldrig riktigt varit  Sofies starka sida och därför pratar hon ofta innan hon tänker.
Hennes pappa menar att hennes ordspråk och rutin hon lever efter är  "Att tänka innan man prata är som att torka sig i röven innan man skiter". Kanske stämmer..

Nr 9; Hennes favoritmat är mormors köttbullar.
Därför att dom är Goda.

Nr 10; Hennes favorit sysselsättning är att shoppa.
Men vilken tjej tycker inte om att shoppa? Det här brukar dock vara anledningen till  varför hon aldrig har några pengar.


Så, nu känner ni mig.


Ni känner inte Sofie egentligen.

Jag fick nyss en hemsk kommentar från min klasskamrat efter att ha läst min blogg.

Klasskamrat :
Fan Sofie ! Det hade man aldrig trott om dig !


Nej det hade man inte.
Men ni känner inte Sofie.
Som Reto alltid säger.
Jag är falsk, riktigt falsk.

Varför skall vi ha ett medeltida samhälle?

Vi håller på med argumentation i skolan.
Jonas skriver om att vi skall ha ett medeltida samhälle.
Sofie förstår sig inte riktigt på det här och ber honom övertyga henne.


Sofie : Varför skall vi ha ett medeltida samhälle då?
Jonas : På grund av överbefolkning, överkonsumtion och klimathotet.
Sofie : Okej... Men vadå? Menar du att vi ska ha kastväsende, kasta ut sopor genom fönstret och ständigt göra revolution och halshugga kungen?
Jonas : Nej, men att vi tar det bästa från vår tidsålder och mixar det med det bästa från medeltiden.
Sofie : Innebär det att vi fortfarande får halshugga kungen?
Jonas : Japp.

Han övertygade mig.
Tills det här kom ;

Jonas :
Och kvinnorna skall vara våra slavar.

Då tycker jag att Jonas kan vara kung så att vi kan halshugga honom.

Jag har blivit en pluggis.

Vet ni vad Sofie ska göra nu?
Plugga.

Fick ni en hjärtattack nu? Satte ni maten i halsen?
Eller blev ni otroligt oroliga över hur jag mår?

Jag mår bra.
Men jag skall fanimig ha MVG i religion !

Sofie skriver sin framtid.



Morgonen började bra.
Eller  ja, om man bortser från illamåendet. (Jag måste nog  kolla upp det där.)
Jag blev nämligen väckt av min föredetta tränare, som undrade om jag inte hade kunnat "jobba" på onsdag.

Jobba i den här termen innebar att jag skall hjälpa henne att lära 4 - 5 åriga flickor att hjula osv.
Hur skulle jag kunna tacka nej?
Jag älskar småflickor.
Eller, egentligen är det dom som älskar mig, but never mind.
Jag hoppas att mamma tycker att det är okej att bli mormor lite för tidigt.
Jag tror att jag ska sno med mig en hem.
Dom är ju faktiskt sjukt söta.


Inte bara det.
Mamma informerade mig om att de vill att jag skall jobba på restaurangen i Åhus den här sommaren också.
PLUS att mormor och morfar har sin stuga ledig, inte långt därifrån.

Vet ni vad det här betyder ?
Sofie skall bo helt ensam i ett hus lååååångt härifrån, under en hel sommar.
Kan det bli bättre ?
Det bästa utav allt är att jag inte behöver komma tillbaka den här gången.
Jag har ingen eller inget som tvingar mig tillbaka.
Säger bara  fuckin'  L-O-V-E-L-Y


Nanana

image169



If this is what life has to offer for me, I might as well go back inside and fall asleep.


I can't do anything.

Pardejt?


Sofie ska på pardejt.
Sös och hennes pojkvän vill para ihop mig med hans lillebror.
Känns som det här kommer bli lyckat.


Jag kommer att göra allt för att göra ett bra intryck.
Jag skall hälsa genom att spotta honom i ögat, peta i näsan medan han pratar med mig, säga till honom att hans namn är jättefult och fråga om hans föräldrar har hittat honom i närmsta sophög.


Japp, han kommer att älska mig.

Saras dröm gick i kras.


Sofie och Sara skall städa efter en ganska vild chillkväll.
Sara : Sofie,  kan inte jag få dammsuga?
Sofie : Va, VILL du dammsuga?
Sara : Ja,  jag tycker att det är roligt.
Sofie : Visst, dammsuga du på.
En timme senare
Sara : FYFAN ! Här är ju jätteskitigt, vad fan höll vi på  med igår egentligen. Det här tar ju evigheter att bli rent..
Sofie : När du är klar så kan du dammsuga mitt rum också om du vill.
Sara : Nä, jag skall aldrig dammsuga igen efter det här..

Efter att ha städat klart vårt hus insåg Sara att hennes dröm att bli städerska inte ska gå i uppfyllelse.

Kärlek.





Jag älskar min bästakompis, aka Trögo-Sara


image168

Hej Pappa.



Jag har fått reda på att min Pappa läser min blogg.
Inte bara det, han har visat den för hela min släkt på släktkalaset.
Underbart.

Nu vet  alltså hela min släkt om att jag har rakat benen, är hjärtekrossad och ganska bakfull.
Jag antar att jag måste sluta skriva en massa saker som smutskastar vår familj nu.

Då ska jag inte nämna att pappa knappt har något hår, mamma hör jättedåligt, min mormor pratar mycket och att min morbror egentligen har torr humor.

Nej, jag ska säga att jag har världens bästa släkt och att jag älskar den.
Det är dock sant.

God Morgon.

God morgon.

Idag är Sofie bakfull.
Men hon önskar att hon skulle varit mer bakfull.
Så bakfull att hon inte hade kommit ihåg gårdagen.


Hon önskar även att hon hade varit så bakfull att hon inte hade kommit ihåg de senaste 3 veckorna.

Fan fan fan.

" Fan Fan Fan, det skulle vara Du " - Thåström.



Hon grät den natten.
Hela natten, i sin systers knä.
Hennes syster grät med, det kände hon genom att tårarna rann genom hennes hår ner på kinderna.
Hon grät för att hon hade tvingat sig själv att inte gå med på att få bli rörd av honom.
Hon grät på grund av den framtid som han hade lovat henne, den framtid som nu inte skulle bli av.
Hon grät för  att hon tyckte synd om sig själv.
Hon kände sig naiv och lättlurad.
Hon litade på hans ord. Alla de ord som han hade lovat henne, alla de ord som han hade sagt.
Alla tittade på henne.
Pekade ut henne som om hon var en cirkusapa, som endast var till för att roa.
Men hon kunde inte sluta.
Hon fortsatte gråta.
Hon grät för sitt hjärta, hon grät för sin förlorade framtid och hon grät för sitt förflutna.
Men mest av allt grät hon för sin hopplöshet, för att hon hade varit så naiv och just för att hon grät.
Det som sårade henne mest var för att hon grät, för att hennes tårar spilldes för någon som inte var värd det.
Men hon kunde inte sluta.


Hon grät den natten, i hennes systers knä.
Hennes syster grät med henne, det kände hon för att hennes tårar rann ner genom håret, ner på kinderna.

Lördag.



Sofie har;

Rakat benen
Städat rummet
Druckit en jävla massa te för halsen
Knarkat halstabletter
Lassat upp med massvis av dricka.


Jag är förberedd för kvällen.

En kväll med Thåström.



Det blev inte bara sex and the city.
Det blev även en kväll med tjejsnack och Thåströms sorgliga låt "fanfanfan".
Kan det bli bättre ?

Under min och Saras diskussion kunde jag inte hjälpa att höra min väns ord ekande i huvudet;
"Det är bättre att ha varit kär och det har gått snett, än att inte varit kär alls"
Stämmer det ?
Är det verkligen bättre att ha fått uppleva kärlek och fått sitt hjärta krossat, än att inte fått uppleva det alls?
Jag antar att det beror på vilken person man är.
Optimisten som är glad över att ha fått uppleva lycka, eller Pessimisten som endast tänker på sitt krossade hjärta.
Jag antar att jag är lite av båda.
Optimist i början av ett förhållande, tänkande att jag tar itu med mitt krossade hjärta när jag kommer dit och Pessimist i slutet av ett förhållande då man än en gång förbannar sig själv för att man har gett sig in i leken.

Med tanke på det förflutnas gång så kan jag heller inte hjälpa att undra vilket som är bäst;
Bli behandlad som skit under en längre tid och få sitt hjärta krossat bit för bit samtidigt som man är förberedd inför slutet, eller vara lycklig och en dag få en bomb släppt över sitt huvud och få sitt hjärta krossat på en och samma gång ?


Hur man än vänder på det så kommer det alltid att förbli bäst att vara ensam.
För dig själv är den enda som du riktigt kan lita på, och aldrig sårar dig riktigt djupt.

RSS 2.0