Min Svarta Blogg

De flesta har nog någon gång bestämt sig för att träffa en person utan att ha något speciellt i åtanken.
Man kanske inte är redo för ett seriöst förhållande eller också är lusten för stor för att motstås.
Men ibland kan man ställas inför ett val där denna väg är det enda alternativ som får en att känna närhet från den person man trånar efter mest.

Ibland finns det ingen kärlek, utan det man får nöja sig med är det näst bästa. Man står då inför ett val då man väljer mellan att gå skilda vägar eller att försöka lägga sina känslor åt sidan och se det hela som en lek.
Men kan man verkligen låsa in sitt hjärta i en kista och gömma nykeln, eller kommer hjärtat endast bli krossat av tyngden från den andra personens vikt ?
Kan man byta ut sitt synesätt och ta det hela oseriöst, eller kommer det alltid finnas en gnutta hopp om förening kvar i sitt hjärta ?

Att välja vägen innebär att man kan utsätta sig själv för smärta. Medan att låta bli att välja vägen innebär att man själv är säker samtidigt som man kan glömma bort sin dröm. Om man inte chansar stort kan man inte vinna stort,  men är hjärtat inte för stort för att bli satsat i en sådan sorts osäker lek?
Vilket leder oss tillbaka till den förra frågan; Måste man alltid satsa sitt hjärta för att få vara med i leken ?

Kärlek kommer alltid att vara kärlek och lust kommer alltid att vara lust. Men måste de alltid gå tillsammans hand i hand eller kan man tillslut komma på ett sätt att skilja de åt?

I en sådan situation, är det möjligt att skilja kärlek från lust och kunna vara med i leken utan att behöva satsa sitt hjärta ?