Min Svarta Blogg

" Fan Fan Fan, det skulle vara Du " - Thåström.



Hon grät den natten.
Hela natten, i sin systers knä.
Hennes syster grät med, det kände hon genom att tårarna rann genom hennes hår ner på kinderna.
Hon grät för att hon hade tvingat sig själv att inte gå med på att få bli rörd av honom.
Hon grät på grund av den framtid som han hade lovat henne, den framtid som nu inte skulle bli av.
Hon grät för  att hon tyckte synd om sig själv.
Hon kände sig naiv och lättlurad.
Hon litade på hans ord. Alla de ord som han hade lovat henne, alla de ord som han hade sagt.
Alla tittade på henne.
Pekade ut henne som om hon var en cirkusapa, som endast var till för att roa.
Men hon kunde inte sluta.
Hon fortsatte gråta.
Hon grät för sitt hjärta, hon grät för sin förlorade framtid och hon grät för sitt förflutna.
Men mest av allt grät hon för sin hopplöshet, för att hon hade varit så naiv och just för att hon grät.
Det som sårade henne mest var för att hon grät, för att hennes tårar spilldes för någon som inte var värd det.
Men hon kunde inte sluta.


Hon grät den natten, i hennes systers knä.
Hennes syster grät med henne, det kände hon för att hennes tårar rann ner genom håret, ner på kinderna.