Hur 2 blir 1 igen.


Efter ca 5 månaders uruselt förhållanade där känslan av att vara två inte riktigt finns, utan där relationen har fallit för egoismens lagar, är det inte svårt att återgå till en efterlängtad självständighet igen.
Men efter ett förhållande där den andra parten faktiskt ringer varje dag bara för att undra hur man mår, blir det efter ett uppbrott väldigt tomt när man gång på gång kollar telefonen efter missade samtal utan någon tur.

När ett förhållande tar slut och man än en gång står på egna fötter, är det verkligen själva personen man saknar eller bara känslan av att vara två ?

När man blir tillsammans genomgår man ett par förändringar i sin vardag. Man kan inte längre vara egoistisk och man har helt plötsligt någon annan man måste ta hänsyn till. Ens inställningar går sakta från att leva som en person, till att vara två. Helt plötsligt har man någonting att göra varje dag, någon att dela sina känslor och tankar med och i varje ensamma, tysta minut någon att ringa bara för att höra en vänlig röst. Man vänjer sig sakta men säkert vid den hjälp och omtanke man får, så att minnena från att vara ensam och självständig tillslut tynar bort.

Men sedan en dag när man ej längre har någon man måste ta hänsyn till plötsligt inträffar och känslorna och tankarna kokar över inuti ditt huvud för att du inte har någon du kan dela det med, måste du helt oväntat ställa om dig från två till ett igen. Du har ej längre någon du kan ringa varje dag bara för att få höra en vänlig röst, och de där tysta, ensamma minuterna blir till timmar och dagar. Den hjälp och omtanke du förr var van vid har fått dig att bryta ihop och endast höra en enda tanke eka i ditt huvud; "Är jag helt ensam igen?"

Men så småningom när tiden går och du än en gång lär dig stå på dina egna ben och ta hand om dig själv, märker man att de små detaljerna av personen du älskade som du ständigt påmindes om börjar tyna bort och inser att det inte är så farligt att vara ensam, att endast vara en. Inställningarna går tillbaka från två till en och självständigheten infinner sin plats än en gång.

Allting tar sin tid. Att genomgå en förvandling från 2 till 1 igen beror nog helt och hållet på hur långt förhållandet har varit och hur mycket man har älskat varandra. Känslan efter att bli 1 igen kanske är lättare att vänja sig vid om man endast har varit i ett förhållande i drygt en månad än om man jämför med ett år.

Men om förhållandet har varit kort, men lyckat och det ändå tar tid att ställa om sig, har man då lärt känna personen tillräckligt för att sakna den eller är man endast i ständigt behov av att känna sig omtyckt ?

Kanske finns det människor som är som min växt jag fick från Sofia, endast två-tre centimeter vatten bör fyllas i krukan var tredje vecka och vattnet som blir över i krukan och inte tas upp av växten skall hällas ut igen.
Kanske finns det människor som bara behöver lite kärlek då och då för att överleva, men om man blir överväldigad och kärleken blir för stor för att tas hand om, så vill vi därifrån och en ny kruka att börja om livet från.
Och kanske, ytterst kanske, är en sådan person jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0