Alla tjejers drömkille
Vi har länge letat efter drömkillen.
Jag har hittat honom.
En kille som kan laga köttfärssås och fixa ens blogg design. Han är ett riktigt kap han.
...
Fan. Jag vill bara tillbaka till min självkontroll.
Släktens årliga julfest.
Då bär det av mot Åhus där jag skall fira lite "Förjul" med släkten.
Det är en tradition som vi gör varje år eftersom vi inte alltid firar jul på självaste julafton tillsammans.
Så vad står på schemat?
- Mat.
- Skitsnack.
- Sång
- Ännu mera mat
.. och givetvis en väldigt trevlig stämning.
Och såhär ser jag ut idag!
Lägg märke till min nya frisyr!
Lägg märke till min nya frisyr!
Burger King - Det nya raggningsstället?
Kan ni gissa vad jag fick för mejl på Bilddagboken nyss?
Nej självklart inte. Inte ens jag hade kunnat gissa det.
Tydligen är Sofie väldigt attraktiv i sitt fettiga hår och sin svarta keps. Vem hade kunnat gissa det?
Tydligen tycker i alla fall killen som skickade det här mejlet till mig det ;
"Om du inte addar mig på msn så ska jag aldrig mer besöka dig på Burger King :) Hälsningar "Han som fick vänta 30 minuter på sin glass". "
Jisses. Det är bäst jag gör det, eller hur?
Vi vill ju inte att Burger King ska förlora gäster på grund av mig..
Folk är otroliga.
Jul på Burger King.
Idag har det blivit fint på Burger King.
Sofie har nämligen julpyntat.
Hann dock inte så mycket eftersom det kom kunder, men fint blev det i alla fall.
Lite fina silvriga girlanger som hänger framme vid kassan.
Japp. Mega fint.
Nästa gång tänkte jag ta med mig en blinkande plastgran och ställa bredvid broilern. Bara för att se om den smälter.
Det är gott att bli tjock.
Klockan är 23.00 och jag äter glass.
Mycket hälsosamt.
Men Sofie skall faktiskt ta med sig egen mat till Burger King imorgon!
Och sallad blir det. Bara för att bryta den onyttiga trenden.
Tycker att det är dags nu.
Kines-Sofie
Sofie har precis kommit hem från frisören då hon hade bestämt sig för att klippa hellugg.
Sofie : Hey, vad tycker du?
Sös : Om vad?
Sofie : Om min lugg? Jag har klippt hellugg.
Sös : Oh... Ehm. Du ser ut som en kines.
Men hon sa inte att det var fult i alla fall.
Twilight - Mer än ett måste.
Efter att fått höra från exakt alla om den nya filmen Twilight var jag och Neja bara tvungna att se den. Och det gjorde vi. Igår klockan 21.10 infann vi oss på Sf Bio i Lund på raden näst längst bak i salongen. Filmen skulle vara i 2 timmar, och de 2 timmarna kunde antingen bli dryga eller spektakulära.
Men jisses vilken film.
Jag och Neja satt som fastklistrade i stolarna och kunde inte släppa bioduken med våra ögon.
Den var rolig och den var romantisk, den var spännande och sorglig. Den hade allt från snygga skådespelare till en gripande början. Till och med ett efterlängtat bra slut fick man se.
Jag brukar inte tycka att det är värt att lägga 100 kronor på att gå på bio när man kan hitta nerladdade filmer nästan var som helst. Men den här gången var det värt det. Oh ja, 100 kronor för att se den här filmen var näst intill billigt och att se den på bio förbättrar hela upplevelsen. Om jag hade varit en filmkritiker hade jag gett den här filmen 100 utav tio hästar om jag hade fått. För, för mig blev Twilight mer än en film. Det blev mer än ett måste, och jag vet att jag kommer att kunna se den om och om igen utan att tröttna.
Svart ska det va!
Jag lovade ju er en bild eller hur.
Och här är den.
Mörkt blev det. Kanske lite väl mörkt.
Men ja, jag färgar väl om det nästa månad igen, om jag känner mig själv rätt.
Att förändra sig.
Gissa vad jag gör!
Min favoritsysselsättning, efter att äta.
Färgar håret.
Hur?
Det får ni se sen! Lägger in bild senare. Mohaha.
Att locka fram det bästa av mig.
Jag älskar att luta mig ut genom fönstret, se den vita snön glimmra och känna den kalla luften rensa mitt huvud på tankar. Det är då jag andas ut mina problem och se de flyga iväg, precis som de rökringar jag försöker bilda med hjälp av min andedräkt. Det är då jag känner mig alldeles varm inuti samtidigt som kylan smeker mina röda kinder. Det är då jag är glad över att få se världen i olika förklädnader. För med varje årstid kommer något nytt och något speciellt. Det är då jag känner att det inte krävs mycket för att få känslan av lycka att sprida sig ända ut i fingertopparna. Det är då jag känner att till och med vinterns bittra kyla kan värma ett hjärta.
Uppdatering.
Morsning!
Efter att ha stört kära lille Dan i några timmar och fått stå ut med hans snarkningar under natten, sitter jag just nu och äter mammas goda pannkakor med glass och dricker te. Efter några månaders arbete på Burger King är det inte ofta som man äter hemmalagad mat nämligen.
Snart skall jag ta och hoppa i duschen för att sedan bege mig ut i snön för att ta mig till jobbet.
Underbart, jag bara älskar vintern. Helt ärligt.
Det är så vi falska tjejer är.
Igår, Lördag, var Sofie hemma hos Neja ute i skogen. Efter en kväll av tjejsnack kommer Nejas pojkvän Linus och hälsar på. Efter att ha tillbringat någon timme med dem och hört på deras tjejsnack känner Linus ett krav på att smälta in. Han tänker efter och utbrister;
Linus : Kan vi inte snacka skit om någon?
Han lyckades. Skitsnack och choklad, vems dag gör inte det?
I andra ord..
Det är söndag, och Sofies munsår har fortfarande inte försvunnit.
Sofie : Pappa? Vi måste köpa compeed plåster.
Pappa : Jasså. Varför då?
Sofie : För jag har fortfarande munsår.
Pappa : Jaha? Men du har ju en sån där kräm.
Sofie : Ja, men om vi köper compeed plåster så kan jag pussas.
Pappa : Så du menar alltså att jag skall finansiera ditt hånglande?
Sofie : Ja, ungefär..
Jag har lixom inte råd.
Erfarenheternas paranoia.
Jag kommer ihåg när man var liten och kär. Naiv och dum. När man litade på alla de ord man fick höra och den första kyssen aldrig skulle vara en lögn. Jag kommer ihåg det hopp som krossades, de tårar som fälldes och det hjärta som värkte. Men kanske var det sådana upplevelser man var tvugna att gå igenom för att idag kunna skilja de goda killarna från de onda. Kanske var man tvungen att satsa lite av sig själv på fel kort, för att tillslut förstå hur man spelar rätt och då vinna tillbaka allt igen. Men har alla de felaktiga beslut man gjort fått en erfaren, eller endast paranoid?
Det har varit så många gånger jag har tackat mig själv. Tackat mig för att jag kan se skillnad mellan idioterna och prinsarna på de vita hästar. Jag har så många gånger kunnat undgå att än en gång få mitt hjärta krossat, endast för att jag känner igen vägen och vet att jag har gått den en gång tidigare. Men när man tillslut hittar en väg man aldrig tidigare har gått och får uppleva de skinande prinsarnas charm, kan man inte hjälpa att undra "Är det här för bra för att vara sant?".
Efter att ha stött på så många lögner och så mycket spel, tappar man en del av sin tro på att det faktiskt finns bra män där ute. Sådana människor som faktiskt inte skulle vilja såra en med mening. Och eftersom man förr har fått sitt hjärta krossat skyddar man sig nu genom att förbereda sig med tanken att allt bara är en lögn. Så att du en dag inte ska stå där utan att ha vetat någonting. Men genom att ständigt tänka sådana tankar, lyckas vi då verkligen släppa in de människor i våra hjärtan som egentligen bara vill oss väl? Eller stöter vi dem ifrån oss, på samma sätt som vi ville men misslyckades att stöta ifrån de som sårade oss?
Ibland tackar jag mig själv för att jag har erfarenheter, för på så sätt kan jag undvika att bli sårad som jag så många gånger har blivit förr. Men ibland önskar jag att jag hade kunnat börja om från början så att jag faktiskt hade kunnat lita på deras ord, för på något sätt tror jag att det hade varit värt det.
Sofies Lördag.
Ikväll kommer mitt kära hus stå tomt. Eller ja nästan, mamma och pappa kommer fortfarande att vara hemma. Men alla deras kära fyra barn är utflugna. Det är inte lätt att bli gammal.
Så ikväll skall jag bege mig ut i skogen för att tillbringa en myskväll hos Neja. Där kommer vi väl antagligen dricka te, kolla någon film och snacka hela kvällen. Precis som det skall vara.
Var varsam, det är svårt att posera snyggt med ett munsår..
Kära tomten..
Det som stod högst upp på min önskelista i år var snö.
Vilket jag nu kan kryssa av bara genom att titta ut genom mitt fönster.
Julen är på väg, och jag älskar det! Nu hoppas jag bara att snön ligger kvar resten av månaden också.
Kvällstränar.
Vad är det bästa med att ha ett 24/7 öppet gym?
Man kan träna sent på kvällen efter att ha krängt i sig halva Burger King.
Jobb.
Idag är min "Dagens outfit" Burger King-kläder. Snyggt va?
Passet 12-21 är inte fullt så underbart känner jag..
Så hör ni inte av mig på hela dagen vet ni var jag är. Great!
Trögo-Sara blir stor!
Gissa vem som fyllde år igår!
Ingen annan än vår kära Trögo-Sara , som blev hela 18 år!
Vi har varit med om mycket, Jag och Sara. Vår vänskap satte start redan i 6 års åldern, då vi träffades i första klass. När vi var cirka 10 år flyttade hon, och jag stannade kvar. Vårt vardagliga träffande övergick till ett besök om året, men ändå lyckades vi hålla kontakten. Små och söta som vi var skickade vi brev och bytte julklappar. Men 6 år senare flyttade hon tillbaka för att bo endast några hundra meter ifrån mig, och jisses vad jag blev glad. Hon är min första och bästa vän genom tiderna, den person som vet mest om mig och jag älskar henne av hela mitt hjärta.
Så nu tycker jag att alla ska gå in på hennes sida och gratulera henne och beundra henne för att hon har lyckats stanna trög så länge!
Jävla, tradiga onsdag..
Vilken jäkla dag!
Den kunde varit underbar, visst. Jag hade inte brytt mig om att det regnar och ångesten över vad man ska ha på sig hade jag kunnat stå ut med, men ett munsår!
Ja, det var så min morgon började. Man tittade sig i spegeln och ser ett stort, fett munsår sitta på läppen. Och inte nog med det! Vi har ingen kräm hemma som jag kan behandla det med, så i nöden fick jag ta tandkräm. Ja det svider.
Fint, nu har jag en stor, vit blaffa på min överläpp. Den matchar ju så jäkla bra till mina ögon...
Honey, I'm hooome!
Jaha, så var man hemma igen.
Hittade ingen särskild vinterjacka som föll mig i smaken, däremot en väldigt snygg kjol..
Jag förstår inte hur jag lyckas.
På jobbet var allt lugnt som vanligt. Väldigt skönt faktiskt.
Nu skall jag ta och koka mig lite te och titta på tv.
Mors!
Back to work, Honey.
Börk. Jag börjar jobba om två timmar.
Har stägning idag så slutar inte förrän runt 21. Men det kan man väl stå ut med. Så farligt är det faktiskt inte, och man får tänka på lönen som kommer sen.
Men innan dess hade jag tänkt ta en runda på Center Syd för att se om jag hittar någon vinterjacka.
Det börjar ju faktiskt bli kallt ute.
En Trögo-Sara
Kommentar om denna bild ;
Undra i vilken värld Sara kunde få för sig att ett litet moln skulle snöa över vårt hus och inte över hennes, som ligger cirka hundra meter ifrån...
God Morgon.
Sofie har redan varit uppe med tuppen för att få se en dag med urtrist väder!
Visst älskar vi alla regn?!
Frukosten vilar stadigt i min mage och om exakt 20 minuter skall jag infinna mig på gymet för att träna lite. Underbart.
Och ja, jag har träningsverk från igår, så morgondagen kommer antagligen att vara hemsk.
Dags för träning.
Nej, nu är det allvar!
Jag skall nu endast slänga på mig mina tränarkläder och sedan hoppa på cykeln för att ta mig till gymet.
Om jag skall vara ärlig kan jag inte förstå att jag gör det här... Men alla chokladbollar måste ju sätta sig någonstans, och de har satt sig på min mage.
Hej hopp!
Ge mig jul.
Är det bara jag som längtar?
Ni känner ju mig..
Sofie : Mamma köpte en ckokladkalender till mig igår.
Dan : Ojoj, hur skall du klara detta? Det är inte 1:a December än.
Sofie : Jag har redan ätit upp den..
Dan : Jag tänkte väl det.
Men det var ju ckoklad...
Min perfekta lördag.
Hur vet man att en kille är perfekt?
Han tycker inte att din fula tröja är jätteful, lagar tacos åt en och laddar ner sex and the city-filmen för att sedan genomlida den endast för din skull.
Så var min perfekta lördag. Det enda som fattades var chokladbollar..
God Morgon.
En ny dag, ett nytt hopp!
Idag är det äntligen slut på mina ångest-tjockis-dagar!
Vet ni varför?
Idag skall Sofie börja träna.
Japp, exakt klockan 17.00 skall jag befinna mig i Löddes stora centrum för att köpa ett gymkort och direkt därefter sätta igång. Det kommer bli tungt att andas, svetten kommer att rinna och musklerna kommer att verka.
Det kommer att bli helt underbart.
Konsten att släppa till.
När man träffar en kille tar det, för många, sällan fler än tre dejtar innan man bestämmer sig för att dela en natt tillsammans. Under den natten skriver man en liten del av sin historia. Killen är inte längre den okända som alltid hängde vid busshållsplatsen, utan plötsligt har han hamnat på en av ditt livs listor och går inte att sudda ut. Men hur kommer det sig att vi så enkelt kan låta män komma in i oss, men har svårare för att låta dem komma inpå oss?
På något sätt har det blivit så mycket lättare att blotta sin kropp än vad det är att blotta sitt inre. För dagen efter kan vi åter igen täcka oss med kläder för att skymma vår utstickande mage, precis som om den aldrig har varit där. Men vad skulle vi ha för att täcka de brister av vårt inre som vi har visat?
Om vi låter dem lära känna oss, låter dem komma in under ytan och se vilka vi verkligen är, blir vi sårbara. Tanken på att de inte skall tycka om vad de ser skapar en rädsla. Därför sover man med sminket på och fortsätter spela sina små roller. Men hur kan de tycka om oss för dem vi är, om vi inte låter dem veta vilka vi verkligen är? Varför är det så svårt att bara vara sig själv?
Man klagar och gnäller över tanken på att de inte vill dela med sig av sitt förflutna, över att de har hemlighetsstämplat sitt privatliv. På så vis låter de oss inte komma dem tillräckligt nära på det sätt som vi vill. Men med vår ytlighet, konsten att leka svårflirtad och små roller, får det mig att undra; Är vi verkligen så mycket bättre?
Jag har min egna lilla stil.
Sofie har precis köpt en tröja hon själv tycker är snygg, men som alla andra ser som en ful gammal trasa.
Sofie : Hanna, jag har köpt en ny tröja!
Hanna : Jasså?
Sofie : Ja! Innan kostade den 360 kronor, men idag när jag gick in i affären kostade den 179!
Hanna : Jaha.
Sofie : Ja! ETT-HUNDRA-SJUTTIO-NIO kronor! Det är ju som hittat!
Hanna : Nej Sofie, det var därför den var kvar..
Meen...
Det är kul att julhandla.
Jag älskar att julhandla.
Speciellt när man handlar till sig själv. Jag brukar dra med Mamma eller Pappa till något köpcenter och peka ut allt jag vill ha, så att de slipper tänka så mycket sen.
Men idag har jag själv julhandlat till mig.
Jajamensan! Det blev en snygg poloklänning från Stylebystars.com. Det och ett par lackleggins från Gina som jag skall peka ut för Mamma, så blir allt perfekt!
Nej, jag är inte bortskämd bara för att jag får vad jag vill ha.
Skjut mig.
Börk.
Jag fattar inte varför jag ständigt är trött?
Jag känner mig sliten och seg dag in och dag ut. Lusten att vilja göra något finns lixom inte där längre..
Och jag tänker inte skylla på vädret! Sofie tycker nämligen om hösten.
Men vet ni vad?
Sofie skall börja träna igen.
På gym alltså. Det kanske piggar upp mig lite. Det, och shoppa julklappar.
Ge mig min lön.
En onsdag.
Så vad ska man göra idag?
Det är urtråkigt väder ute, jag är ledig och pank.
Så varken vara ute, jobba eller shoppa är alltså ett alternativ.
Så jag får göra absolut ingenting här hemma tills klockan 16, då jag skall bege mig för att träna ungarna.
Tur att de förgyller min dag lite.
En Trögo-Sara.
Sara sitter hemma och pluggar med två av sina vänner.
Amela : Åh, vad fin den väskan var!
Sara : Tack! Jag fick den av min farmor när hon flyttade till Sverige.
Amela : Jaha, var bodde hon innan då?
Sara : I Jämtland.
Julia : Du menar när hon flyttade till skåne?
Sara : Nej? Sverige.
Julia : Jämtland ligger i sverige Sara..
Sara : Jaahaaa...
Det är inte lätt att vara Sara. Det ligger lixom i hennes natur.
Lite kul på Kiss och Bajs-nivå.
Sara : Sofie, jag måste verkligen hem nu.
Sofie : Jaha vadå då?
Sara : Men jag måste hem bara..
Sofie : Men varför?
Sara : Men.. jag måste bajsa!
Ja kan du inte berätta det för din bästa kompis, vem kan du då berätta det för?
Hon kan tillfredställa mig.
Sara kom nyss förbi en stund.
Kan ni gissa vad hon hade med sig till mig?
En chokladbolle.
Det är en äkta vän det.
Jag är ute i god tid.
Jag har redan beställt min nyårsklänning.
En underbart rosa sådan.
Skönt, då har man det ur världen.
Då skall vi bara försöka fixa en perfekt nyårsfest.
Men perfekt eller inte, jag vet att jag kommer att vara ursnygg i alla fall.
Ville bara berätta..
.. att jag lever.
Har varit en tuff natt följt med fyra tuffa timmars arbete på Burger King.
Själva arbetet var inte kämpigt idag. Men har man ingen energi förlorar man lixom glöden att hålla igång. Det är därför jag har varit väldigt nära min kära vän glassmaskinen hela kvällen. Han får mig på så bra humör.
Har varit en tuff natt följt med fyra tuffa timmars arbete på Burger King.
Själva arbetet var inte kämpigt idag. Men har man ingen energi förlorar man lixom glöden att hålla igång. Det är därför jag har varit väldigt nära min kära vän glassmaskinen hela kvällen. Han får mig på så bra humör.
Rusar vi genom livet?
Det finns stunder i förhållande som gör en lycklig, magen fylls av fjärilar och man svävar runt i sin egen lilla värld på små rosa moln. Det finns stunder som får en sårad, världen vänds upp och ned och tårarna kan inte sluta forsa ner från kinderna. Sen har vi det stora genombrottet, splittringen.
En del hävdar att det tar lika lång tid att komma över personen som förhållandet har varat, alltså varade förhållandet i 5 månader så är du redo att gå vidare först om 5 månader. Medan andra, samma kväll, hoppar i säng med den andra partens bästa kompis. Men vad finns det egentligen för "osynliga regler" om att vänta och inte vänta? När man nyss har gått igenom en separation, måste man stanna upp, titta på livet och förbli singel i x-antal månader innan det är okej att dejta igen?
Är vi slampor för att vi låter bli att tacka nej till nya möjligheter eller rusar vi genom livet?
En del hävdar att man behöver ta det lungt efter en separation, ta hand om sig själv och inte rusa vidare. Andra hävdar att spilld mjölk inte är något att gråta över när det finns så många andra fina paket med nytt fräscht innehåll. Jag hävdar att man tar det som det kommer. Klart bussar ibland kör förbi, men stannar en, i precis min smak i precis rätt läge, är det klart jag hoppar på istället för att fortsätta min långa ensamma väg till fots.
En trevlig fars dag?
Och så var det det här med Fars dag..
Sofie har faktiskt köpt present till sin pappa.
Japp.
Hans älsklings godis, lakrits, och ett kort. Ett mycket fint kort. Ett kort som jag vet kommer ge ett starkt intryck.
Han kommer att älska presenten! Eller ja, godiset i alla fall...
Kvällen med oss.
Det finns inget roligare än att störa sina vänner med att fota varje steg de tar.
På något sätt är det lixom inte uppskattat. Men det bryr jag mig inte så mycket om..
Over and out.
Då är man färdig!
På något sätt lyckas jag alltid bli klar flera timmar innan jag skall iväg.
Tycker det är riktigt skickligt det.
Så nu när sminket är påkletat, frisyren uppsatt och strumpbyxorna pådragna tänkte jag ägna mig lite åt några sex and the city-avsnitt.
Som vanligt.
På något sätt lyckas jag alltid bli klar flera timmar innan jag skall iväg.
Tycker det är riktigt skickligt det.
Så nu när sminket är påkletat, frisyren uppsatt och strumpbyxorna pådragna tänkte jag ägna mig lite åt några sex and the city-avsnitt.
Som vanligt.
Kisemis.
Min Mise är en farlig typ.
Hon kan de rätta foto-poeserna i alla fall, det måste jag säga.
En kväll med oss.
Sofie gör inget annat just nu än förbereder för kvällen.
Då skall Sofie, Rebbe, Neja och SofiA bege sig till en pizzeria i Landskrona för att därefter möta upp Marica i crew de la Neja, i kära Munkebäck, för att fortsätta tjockiskvällen.
Allt är ordnat;
- Kläder att ha på sig
- Pengar till kycklingsallad
- Musik
- Kladdekaka
- Sex and the city-filmen
.. och självklart goda vänner.
Det enda som fattas är vår kära Trögo-Sara. Men vi får försöka klara oss utan henne och hennes dumma filosofitänkande..
Men en sak vet jag, det är aldrig tråkigt med oss.
- Och nej, Neja tog inte av sig tröjan frivilligt på denna bild.
Jag gör allt för att behålla min figur.
Sofie : Jag har ätit chokladbollar.
Neja : Du gör allt för att hålla dig i form du. Du vet, rund är en form!
Det är så sant så.
Att se klart i suddiga stunder.
Är det bara jag som så många gånger har suttit väntande vid telefonen?
Suttit som fastklistrad i timmar, väntande på att deras löfte om ett samtal skall gå i uppfyllelse, men sedan inte kunnat göra annat än vandra besviken till sängen för att möta en blivande dag?
Det är så svårt att försöka stå stadigt på jorden med båda fötterna när kärleken får en att flyga på rosa moln.
För alla har vi nog varit där, mer eller mindre. Att älska eller bryr sig så innerligt mycket om någon som inte riktigt ger lika mycket tillbaka. Man blir frustrerad och förvirrad. Man börjar bry sig mer och anstränga sig mer. Men han finns inte riktigt där på det sätt som du behöver honom, och du vet att han inte kommer att ändra sig. Tillslut sitter man där, olycklig, med så mycket kärlek att ge till ingen som vill ha. För i slutändan handlar allt om sig själv. Om den andra parten inte ger dig den kärlek du behöver, får du göra det själv. Man får tillslut, hur svårt det än är, försöka se klart i den suddiga situationen, bry sig om sig själv och rädda sig undan ett brustet hjärta.
Suttit som fastklistrad i timmar, väntande på att deras löfte om ett samtal skall gå i uppfyllelse, men sedan inte kunnat göra annat än vandra besviken till sängen för att möta en blivande dag?
Det är så svårt att försöka stå stadigt på jorden med båda fötterna när kärleken får en att flyga på rosa moln.
För alla har vi nog varit där, mer eller mindre. Att älska eller bryr sig så innerligt mycket om någon som inte riktigt ger lika mycket tillbaka. Man blir frustrerad och förvirrad. Man börjar bry sig mer och anstränga sig mer. Men han finns inte riktigt där på det sätt som du behöver honom, och du vet att han inte kommer att ändra sig. Tillslut sitter man där, olycklig, med så mycket kärlek att ge till ingen som vill ha. För i slutändan handlar allt om sig själv. Om den andra parten inte ger dig den kärlek du behöver, får du göra det själv. Man får tillslut, hur svårt det än är, försöka se klart i den suddiga situationen, bry sig om sig själv och rädda sig undan ett brustet hjärta.
Mitt nya behov.
Jag har hittat ytterligare en sak jag inte kan leva utan.
- Milkshake.
Om man endast lever på milkshake dag in och dag ut, tror ni man tappar några kilo då? Eller är det bara i min sjuka värld det hade funkat?
Tur man jobbar på Burger King. Anorexia blir lixom överhuvudtaget inte ett alternativ.
En fattig Sofie.
Jag förstår inte varför jag har ett sparkonto på banken om där inte finns några pengar?
Känns lixom inte lönt. Men man kan ju hoppas på att om man har det där tillräckligt länge så kanske banken belönar en med några miljoner?
Nej, jag vet. Men hoppas kan man ju alltid.
En torsdag.
Idag är det bara en helt vanlig dag.
Slitet på Burger King börjar inte förrän 16.00, så jag har gott om tid att göra absolut ingenting.
Tänkte dra med mina slitna gamla mjukisbyxor till center syd en runda och försöka uppdatera min garderob lite mer. Inte för att jag har några pengar, men man kan ju alltid tortera sig själv lite.
Är det bara jag som tycker att den värsta tortyren är när man hittar ett klädesplagg som är snyggt och sitter hur bra som helst men som man inte har råd med? Dumpa dödsstraff, säger jag. Detta är så mycket värre..
En kväll med Linnea.
I tisdags tillbringade jag hela min kväll med min älskade Neja.
Kvällens underhållning var filmerna "Pans labyrint" och "1408".
Kvällens proviant bestod av popcorn, chips, glass och kolsyrat vatten. Hela kostcirkeln.
Det finns inget trevligare än att äta sig tjock med sina äkta vänner.
SofiA är en sjuk jävel.
SofiA : Sofie, jag har jobbat.
Sofie : Jasså?
SofiA : Ja, och skönt var det.
Antingen så är SofiA prostituerad eller också så är hon bara en sjuk människa..
Dagens inlägg.
Då sitter man äntligen framför datorn igen, iklädd sina pyamasbyxor och mjukiströja.
Underbart.
Var Sofie trött på jobbet idag?
Japp.
Var hon gnällig?
Oerhört.
Men det är sådant man får ta helt enkelt.
Jag tror det kallas livet.
En sen kväll och en tidig morgon?
Fan. Jag börjar jobba redan klockan 09.00 imorgon, vilket betyder att jag får gå upp cirka klockan 8 för att göra mig i ordning. Detta betyder i sin tur att jag egentligen behöver gå och lägga mig tidigt för att jag skall vara pigg..
Problemet är bara att jag inte alls är trött. Därför tänkte jag gå och koka mig ännu en kopp te, sätta på ytterligare ett sex and the city-avsnitt och vara jävligt trött och gnällig imorgon på jobbet. Det är sådant de får ta när de tvingar mig att jobba tidigt helt enkelt..
Jag vet, jag är en djurplågare.
Min kära guldfisk, Doris, har inte fått mat på flera dagar.
Jag har nämligen inte förmått mig att köpa fiskmat.
Men nu är det äntligen gjort! Därför tänkte jag hälla i ungefär halva burken mat i skålen.
Mest för att göda upp henne efter den svältande veckan..
.. Min svältande katt måste ju lixom också ha mat.
Save me.
Här sitter jag, inåst i mitt rum iklädd mina pyamasbyxor och tycker synd om mig själv. Man tycker synd om sig själv för något som man så lätt kan sätta stopp för. Det räcker med att sätta ner foten och börja gå på rätt väg mot ett välmående.
Men helt plötsligt känns det som att visa sig för allmänheten inte längre är ett alternativ. Istället fryser man till is framför spegeln för att kriticera minsta detalj. Ju mer man fortsätter att stirra desto sämre blir det. Man hatar tankarna och man hatar att man tänker dem om sig själv. Men det man hatar mest är att man så enkelt, så lätt kan stoppa det, men man har inte kraft till det. Man har inte den självkontrollen. Men man vill rädda sig, rädda sig från sig själv.
För i slutändan handlar det inte om att bli älskad av andra, utan att bli älskad av sig själv.
Gårdagen i bilder.
Igår var det mycket trevligt.
Tyvärr slog de där sex hårt arbetande timmarna på Burger King till mig och jag blev fruktansvärt trött.
Men jag hade trevligt i alla fall, och det verkade alla andra ha också. Det är huvudsaken.
Halloweenfest!
Så! Nu är jag äntligen klar för att gå på fest!
Jag skall som sagt vara en vampyr.
Jag har ingen vidare fantasi idag förstår ni..
Men kul ska jag ha det.
Jag skall som sagt vara en vampyr.
Jag har ingen vidare fantasi idag förstår ni..
Men kul ska jag ha det.
Kul.
Sofie har precis sminkat klart sig för att gå på halloweenfest och har satt på sig sin utklädnad.
Sofie : Så pappa, jag är klar!
Pappa : Men skulle du inte på Halloweenfest?
Sofie : Jo?
Pappa : Men ska du inte klä ut dig då?
Min familj är så vänlig.
Lite dekoration.
Mina bröder hade lust att dekorera lite nu till Halloween.
Så de gjorde en skulptur av sig själva.
Lixom mest för att hålla alla de övriga spökena borta.
Tjejkväll.
Jag tycker att denna bild förklarar min, Rebbes och SofiAs kväll rätt bra;
- En riktig tjejkväll, med alla dess nödvändigheter.
