Att locka fram det bästa av mig.


Jag älskar att luta mig ut genom fönstret, se den vita snön glimmra och känna den kalla luften rensa mitt huvud på tankar. Det är då jag andas ut mina problem och se de flyga iväg, precis som de rökringar jag försöker bilda med hjälp av min andedräkt. Det är då jag känner mig alldeles varm inuti samtidigt som kylan smeker mina röda kinder. Det är då jag är glad över att få se världen i olika förklädnader. För med varje årstid kommer något nytt och något speciellt. Det är då jag känner att det inte krävs mycket för att få känslan av lycka att sprida sig ända ut i fingertopparna. Det är då jag känner att till och med vinterns bittra kyla kan värma ett hjärta.




Kommentarer

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0