Min Svarta Blogg

Nu är allt packat och klart.
Allt är fixat in i minsta detalj.
Jag, Rebbe, Reto och Markus skall köra hemifrån exakt klockan 04.45 för att anlända till flygplatsen 05.30.
Därefter tar vi flyget 07.10, och när vi väl har kommit till Turkiet åker vi buss i två timmar till hotellet.

Sofie är väldigt pirrig i magen och längtar något så oerhört!

Endast för att informera er; Jag har handväskor i mitt handbagage. Snitsigt va?

Enligt mina vänner är den mest använda meningen "Jag är inte full" när jag har druckit.

Konstigt tycker jag. Jag har inget minne själv att jag har sagt den, någon gång.

Idag skulle jag egentligen börjat jobba klockan tio.
Men när Sofie kom upp kände hon en illamående känsla, en väldigt spyfärdig sådant.
Därför blev det inget jobb idag. Chefen verkade lite sur. Men vad ska jag göra?
Visst jag kan anlända till Burger King, spy på alla hamburgare och smitta kunderna med maginfluensa.

Det hade ju blivit välkänt.
I vilket fall som helst ringde Chefen igen och undrade om jag kunde jobba från 14 till 16 i alla fall. Så det är bara för mig att stoppa en kork i munnen och trycka ner spyorna i magen..

Jag lovar, jag ska inte smitta er med maginfluensa.

Sofie packar.
Hennes resa till turkiet är verkligen efterlängtad.
Ska bli så skönt att komma här ifrån ett tag, även om det bara är i en vecka.
Jag och Rebbe har förberett oss väl och endast packat ner några få klänningar så de nya vi ska köpa där nere får plats på vägen hem.

Så på onsdag, när det regnar och är cirka 5 grader kallt här hemma, tänk på att Sofie är påväg till 27 graders värme och sol. Enjoy!

Har ni någonsin fått en sajko-stämpel printad i er panna?
Jag har.
Många gånger.
Förr eller senare verkar de flesta killar se mig som en galen bitch som aldrig ger upp.
Inte för att jag är det, utan för att jag bara inte förstår när jag ska släppa taget och förstå att loppet redan är kört.
Tro nu inte att jag är någon som ständigt ringer för att höra personens röst eller förföljer i hemlighet. Jag är bara den person som försöker göra kärleken till en vänskap fast att jag vet att den andra parten inte vill ha med mig att göra.

Så jag är alltså olyckligt kär i en kille som visade att jag kunde få världen framför mina fötter, bara jag ville. Men när jag tillslut ville förklarade han att han inte var en del av världen. Så där stod jag. Krossad och försökte återvända kärleken till vänskap. Men på vägen, när man är förblindad av det faktum att man bara vill ha personen närvarande i sitt liv, släpper man taget om allt annat. Världens upp- och nedgångar kretsar endast runt hur den personen behandlar dig. Du är glad om personen gör dig glad, men du är även ledsen om personen gör dig ledsen. På vägen släpper man tag om de andra faktorerna i sitt liv, men håller sig fast vid personen.

Det är när han tillslut inte svarar på mina vänliga sms som jag förstår att det har gått för långt.
Jag kan stanna kvar, fortsätta höra av mig och leva med sajko-stämpeln i pannan. Eller så kan jag vända mig om, glömma att han har påverkat mitt liv och hitta någon annan, där jag får en ny chans att bevisa att jag egentligen inte är galen. Man kan inte alltid få sina önskningar att gå i uppfyllelse och jag vet det. Det är därför jag släpper taget, för att i slutändan kunna hålla mig fast vid mitt eget liv.

Så då är Sofie äntligen klar. Vilket hon i och för sig har varit länge.
Naglarna är målade, håret är lockat och sminket är påkletat.
Vi har till och med hunnit vara i lokalen redan och fixat lite.
Till och med min nya kjol, som jag egentligen inte hade råd med, sitter som den ska.

Då är det bara resten av kvällen som ska bli som den ska vara.

Morsning!
Idag är Sofie uppe tidigt. Det är nämligen mycket att stå i idag.
Sös och hennes pojkväns 20+20 års kalas inträffar idag, och Sofie älskar att lägga sig i planeringen.
Men just nu känner jag hur magen kurrar så får ta och äta lite frukost.
Därefter är det tvätta och dammsuga rummet som gäller.

Sedan ska jag lägga ner så mycket som hela dagen på att se alldeles perfekt ut.
Förvånade?
Nej, tänkte väl det. Det är bara sån jag är helt enkelt.

Jahapp då ska man upp och jobba igen. Börjar klockan 14 så får snart hoppa upp på cykeln och bege mig mot center syd.
Håret igår blev faktiskt ingen större skillnad. Men å andra sidan är det bättre än att det blev oranget.
Sådana smällar man får ta helt enkelt.

Skönt med lördag imorgon. Då blir det stor 20+20 års fest och inget skall förstöra den kvällen!

Familjen pratar om hur lätt det är att börja röka.

Sofie : Men bara för att man tar en cigarett så betyder inte det att man fastnar. Jag menar jag kan ta en på en fest och sedan vänta flera månader innan jag vill ta en annan.
Sös : Ja, man kan faktiskt motså sådant. Kolla bara på mig. Jag var på Jamaica och rökte ändå inte mariana på tre veckor.
Pappa : Men du var väl där fyra veckor?
Sös : .....

Nu är det dags igen. Sofie färgar håret.
Hur ?
Det vet man aldrig. Det kan alltid bli lite hur som helst.
Men jag hoppas på att det ska bli småljusa slingor i hela håret.
Blir det oranget så blir det oranget. Det är sånt man får ta.

Det skulle faktiskt inte vara den första gången.


o

Det är något som brister inom henne och hon vet vad det är.
Hennes dröm och hennes hopp går plötsligt, bara med en blick, upp i rök.
Hon har känt den här kylan innan och hon visste att den skulle komma.
Men inte nu, inte så fort.
Den värmen han gav henne, lyste upp hennes värld.
Hans ord, hans blick, hans doft, allt fick henne att må en smula bättre.
Hon kände sig speciell. Som om hon var allt i världen.
Men någon som kan göra henne så glad, kan även göra henne så ledsen.
Det visste hon om, redan från början när hon gav sig in i leken.
Och nu är hon här. Inte sårad, utan ledsen. Ledsen för att hennes önskning inte gick i uppfyllelse.
Det var aldrig hennes mening att bli förälskad. Han tillhörde aldrig hennes plan. För hon visste om redan från början att trots deras likheter levde de två olika liv. Men trots det föll hon och han blev speciell.
Men då hon sitter här, tänkandes tillbaka, vet hon att hon måste gå vidare. Det måste man alltid.
Om inte för undvika att bli ännu mer ledsen, så för att rädda den lilla vänskap de hade kvar.
Men hur skulle sådana minnen kunna glömmas bort?
De känslor han gav henne, det hopp om att det fanns någon där ute som hon hade kunnat vara allt för, var oförglömligt.
Men kanske var ändå alla dessa tårar i slutändan värt vartenda leende, skratt och känsla.

Det finns inga ord för hur arg, besviken och lurad jag känner mig just nu.
Det är så det går när man låter sitt hjärta vinna.

Idag fyller Sös käre pojkvän Daniel 20 år!
Och därför skall jag och Sös snart bege oss till deras käre åker Korsholm för att vara med på ett litet kalas.

Kan ni gissa vad jag har köpt till honom?
Ostbågar och blommor.

Han kommer bli jätteglad.

Daniel till vänster.

Kul. Internetet krånglar igen.
Visst älskar man när sånt händer?
Nu har vi alltså en enda dator med internet på och det är ingen annan än mina bröders speldator.
Då kan ni ju kanske förstå hur ofta jag får komma till?

Igår skulle egentligen varit min lediga dag, men kära Burger King ringde in mig ändå.
Fast tycker fortfarande att Burger King är bättre än arbetslöshet.

Annars känner jag mig bara allmänt tråkig idag och känner därför inte för att göra narr av allmänheten.
Förlåt.

Sös : Man vill ha det man inte kan få, för att man vill ändra det man inte kan ändra.

Men varför?

När han berättade för mig att jag var speciell, litade jag på honom.
Jag trodde att han var likadan som mig, gjord på samma sätt och av samma värderingar.
Jag trodde att han faktiskt såg någonting i mig som ingen annan gjorde.
Det är inte förrän nu jag inser att han inte är speciell, utan precis som alla andra.
Och de ord som jag faktiskt litade på, var inte mer speciella än de ord som han säger till andra.

Sofie har nyss kommit hem från en väldigt lugn kväll ute.
Det var mycket trevligt och mysig. Mycket mer blev det faktiskt inte.

Men nästa gång ska jag försöka ta med mig legget då vi skall till puben..

En av mina nämnda vänner, Dennis, har äntligen börjat blogga igen!
Kommer han att bli seriös? Det återstår att se. Men med hans knäppa kommentarer kan hans blogg inte bli mer än rolig.

Besök Dennis HÄR

Idag är Sofie väldigt tråkig.
Hon har absolut inget att berätta och har inget att göra narr av.
Det har bara varit en vanlig underbar dag med min kära vän SofiA.
Men imorgon är det tillbaka till slaveriet på Burger King. Roligt.

Som sagt, kan man inte förpensionera sig när man är 18?

Imorgon är jag ledig. Vilket är jätteskönt.
Men dock inte lika roligt när alla andra, vanliga människor, skall till jobbet eller skolan. För då sitter man ändå förbaskat nog här vid datorn och slänger bort sina dyrbara timmar på absolut ingenting som alla andra vanliga kvällar. Dessutom vet jag om att jag inte kommer att kunna sova länge imorgon. Nej, Sofie har någon störd väckarklocka inne i sitt huvud som ringer exakt 09.30 varje morgon. Inte nog med att man får inte njuta av långa nätter, man får inte ens njuta av sin sovmorgon.

Livet är fan inte rättvist säger jag bara.

Sofie : Jag vill ha fler chokladbollar.. Men måste tänka på min växande mage.
Sara : Men Sofie? Du lever bara en gång faktiskt.
Sofie : Ja precis, och den gången vill jag vara smal och snygg!
Sara : Men okej..
Sofie : Men du, visste du att chokladbollar innehåller mycket havre? Det innebär ju att de är nyttiga, och då kan jag äta fler!
Sara : Men allt smör och socker då?
Sofie : Strunt i det. Det är faktiskt det nyttiga som räknas.

Det är så jag tänker i alla fall..

Vet ni vad jag gör nu?
Äter en hemmabakad chokladbolle!

Finns inget bättre här i livet.

Har ni någonsin känt att ni inte är er själva längre ?
Precis som om något hastiskt hänt genom livet och ni någonstans på vägen tappade en bit av er själv?

Det känns tomt inom sig och varje val man gör, varje alternativ man överväger verkar konstigt nog inte vara det rätta. Man känner sig halv och kluven, och ångesten stiger inom dig tack vare rädslan för att göra fel val.
Till slut gör man det där stora, ärliga valet som man hela tiden fruktade för och som kunde skada mer än vad det läkte sår. Det är då vet man att det i livet inte finns något facit som visar vad som är rätt eller fel. För det val som kan vara rätt för dig är alltid fel för någon annan. Det enda man kan göra är att lyssna på sitt hjärta som alltid pekar mot din egen stora väg och på så sätt kan du äntligen finna din väg hem.

Jag antar att när folk slutar höra av sig och inte längre svarar på de frågor man ställer, är man inte längre värd den uppmärksamhet som de brukade vilja ge.

Fan.

Just nu sitter jag och har rast från Burger King i tre timmar.
Underbart.
Börjar jobba igen klockan 16. Sen när jag slutat kommer Knas hem till mig för att tillbringa natten i vårt söta lilla hus.

Myyysigt.

Inte lika underbart att jag börjar jobba 12 imorgon, slutar kl 16 och direkt därefter träna småbarn i gymnastik i 3 timmar. Sofie kommer känna sig rättså död imorgon känner hon på sig.
OCh våga inte påstå att hon jobbar lite! Det är principen som räknas faktiskt..

Så idag är det måndag och Sofie har inte gjort något speciellt. En liten tripp på center syd för att köpa ett par vanliga svarta skor som jag kan ha på mig på jobbet bara. Annars har jag inte gjort något speciellt. Ska dock jobba klockan 17 och är sedan inte hemma förrän 21. Men nu vet ni att jag lever i alla fall.

Det är faktiskt så mitt liv ser ut just nu, jobba, shoppa och sova.
Låter underbart va?

Jag längtar verkligen efter att få åka till Turkiet en vecka.
Den 1:e oktober smäller det!

På överraskningsfesten gjordes en liten lek som gick ut på att alla gäster fick varsitt kort ur en vanlig kortlek då det bestämdes vilken färg man hade (klöver, hjärter..). När sedan ett kort drogs med tex hjärter skulle alla de som hade hjärter flytta från sin stol till nästa. Om det då satt någon på den stolen var man tvungen att sätta sig i den personens knä. Detta blev efter en stund ganska så roligt och obekvämt..

Efter leken har slutat går Anna fram till sin vän Emelie, tittar henne i ögonen och säger;
Anna : Förlåt Emelie, men jag satte på din pojkvän.

Den stora hemliga festen igår var inget annat än en överraskningsfest för Niclas som fyllde 20. Eftersom den lilla jäkeln läser min blogg lite då och då var detta inget jag kunde berätta om.

Men jag lovar er att det blev en väldigt trevlig kväll med mycket sprit och dans.

Niclas

Idag är Sofie ganska bakfull och skall börja jobba om en timme.
Kul att det är andra dagen på jobbet. Vilket starkt första intryck det ger.
Jaja, det blir att borsta tänderna noga, sminka till sig lite och bära glasögon inne i restaurangen.
De kommer inte att märka någonting.

Då var det snart dags att bege sig till den stora hemliga festen.
Är ni nyfikna?
Ni förstår jag kan inte berätta något idag. Faktiskt.
Ni får alla svar imorgon.
Men en fy i helvetes kväll, det kan jag lova er!

Inne på Center Syd.

Z : Får du rabatt nu när du jobbar på Burger King då?
Sofie : Ja, 25%.
Z : Jaha, hur mycket blir det på typ 50 kronor?
Sofie : Ska du inte kunna sånt? Du gick ju ekonomi.
Z : Nej du, jag använder faktiskt miniräknare.
Sofie : Så vad lärde du dig då?
Z: Typ... att vara ekonomisk. Vet du till exempel att man tjänar på att köpa tröjor på barnavdelningen på H&M, fast några storlekar större än att köpa vanliga tröjor på damavdelningen?

Och de kallar Ekonomi den svåraste inriktningen..
Om jag skall vara ärlig så hade jag kunnat räkna ut det utan att gå 3 år på gymnasiet.

Börk.

Idag är jag väldigt trött såhär framåt kvällen (Och klockan är bara 22.00?!).
Blev ingen fest för kära lilla Sofie idag. Hon vaknade tidigt hos Reto. Eftersom den jäkeln skulle gå till skolan blev man ju utslängd från huset redan klockan 10.00 på morgonen. Underbart Älskling, Tack?
Därefter har man varit med SofiA på Center Syd för att sedan åka hem och byta om, för att därefter åka till SofiAs hus i Ingenstans (landet, åker, osv.)..

Efter många om och farande på alla håll och kanter hamnade vi hemma hos Trögo-Sara där hennes katt inte ville något annat än bita på mina tår.

Nu är jag helt enkelt slut och kommer antagligen däcka i soffan om cirka en halvtimme.
Livet kan inte vara mer än underbart.

Idag har Sofie lärt sig grilla hamburgare och hacka sallad.
Det har faktiskt varit rätt roligt, men som sagt är det bara första dagen.
Jag kan ju erkänna att det riktigt vattnas i min mun av bara tanken på en Whopper Meal med pommes..

Men den känslan kommer garanterat försvinna om en månad..
Eller två.

Nu är jag inte längre arbetslös!
Vet ni varför? FÖR JAG FICK JOBBET !!!!!!

Är jag lycklig?
Nej.
Jag är överlycklig!
Allt prat om att inte ha några pengar flyger ut genom fönstret.
Folk säger att pengar inte är allt, men har man inga pengar betyder det väldigt mycket.
Dessutom slipper jag springa runt och klättra på väggarna här hemma.

Sofie kan inte vara gladare just nu.

Gissa vart Sofie skall idag ?!
På jobbintervju på Burger King!
Gissa om hon är överlycklig. Det är hon verkligen.
Det hjälpte att ni höll tummarna tydligen! Nu ska ni bara göra det lite till så att jag får jobbet.

Så 13.30 it is, önska mig lycka till!

Ibland är det otroligt vilka svåra val vi måste göra här i livet.
Just med tanke på att varje tanke vi har, varje steg vi tar, påverkar oss.
Men om man en dag upptäcker att man gått åt fel håll, kan man verkligen då vända om eller måste man fortsätta på sin ensliga väg som ger en det öde man egentligen aldrig önskade?

Det är svårt att försöka ta tag i sitt liv och försöka att göra det till det man önskade.

Nu är jag trött på att vara arbetslös.
Idag har jag ringt nästan alla arbetsplatser som jag lämnat mitt cv till och det enda som lät aningen positivt var Burger King.

Oh, hoppas hoppas hoppas! Jag vill verkligen ha jobbet!


Håll tummarna!

Stjärnorna finns här.


Idag är Sofie "barnvakt" till hennes 13 åriga bröder. Barnvakt innebär alltså att man skall ge dem mat och se till så att de inte river huset genom att ha någon rave-fest eller något.

Men det mina föräldrar inte vet är att det är precis det Sofie har planerat att ha.. Det är bara att låsa in snorungarna i garderoben, höja musiken och låsa upp barskåpet.

Nej, Sofie skulle aldrig vara så hemsk... Eller?

Reto : Vet du vad jag saknar mest av dig Sofie?
Sofie : Nej?
Reto : Dina håriga ben.

Han har inte förlorat sitt sinne av humor i alla fall..

Idag är Sofie duktig och städar.
Man inser att det kanske är dags att damma av rummet lite när man hittar krossade gamla spindlar på golvet. Det är nog dags för att byta vatten till guldfisken också. Skålen har nämligen blivit så grön att den nästan smälter in med mina gröna tapeter.

Idag börjas det igen, gymnastiken.
Exakt klockan 15.45 skall Sofie infinna sig i Lödde gymnastiksal där hon skall lära 4 - 5 åringar hur man slår kullerbytta.

Jag känner på mig att detta kan bli väldigt intressant..

Sofie har umgåtts med SofiA ett tag.
SofiA påstår nämligen att hon har semester och därför kan vi tillbringa långa nätter ute på pubbar.

Men jag vet var semester står för. Ingen undkommer Arbetslösheten...