Att känna sig instängd.
Jag hatar att inte kunna förklara hur jag känner eller vad jag vill.
Men något jag inte klarar av är när jag vet precis hur jag känner men inte kan berätta det för någon. Känslorna måste hållas hemliga. De accepteras inte av omvärlden och även om mina önskningar skulle komma fram i rampljuset skulle de inte bli beviljade.
Därför är jag tyst. Låser in mig själv och hoppas att de opassande känslorna tynar bort tillsammans med mina syndiga önskningar. Så att jag kanske, än en gång, kan fortsätta gå min väg på den rätta stigen.
Livet är inte alltid rättvist.
Kommentarer
Trackback
