Att ge och att ta.
Hur kan man endast få sin egen vilja igenom i en värld full av 6 miljarder människor?
Någonstans i historien uppfann man termen "att ge och att ta". Detta för att människor lättare skulle begripa sig på ordet "vänskap" och allt vad det innebar. Men någonstans hade de egoistiska varelser svårt att lära sig, då de hade levt med sin själviska känsla i allt för lång tid, och endast några lyckades bli förbättrade. De lever här i världen än idag och kallas vänner.
Har ni någonsin känt att ni har varit välsignad för att ha träffat just de få verkliga vänner? De som står vid ens sida, gång på gång och är villiga att dela med sig av allt de äger och har.
Jag har. Många av mina vänner är obeskrivbara och i mina ögon är de guld värda. Att mista en vän, får mig, att känna mig halvhjärtad. Som om en del av mig fattas, som att vara tvungen att gå på endast ett ben. Det där extra stödet man hade innan var plötsligt borta, tills man insåg att det inte hade varit där på väldigt länge.
Vissa vänner är man villig att offra hela sin själ för, gå igenom eld eller finnas där tills döden skiljer dem åt, tills man upptäcker att man inte får tillbaka det man ger. Tills man är trött på att endast se den andra ta och aldrig ge. Tills man är trött på att finnas där som stöd, men själv aldrig kunna luta sig tillbaka.
Hur kan man endast få sin egen vilja igenom i en värld full av 6 miljarder människor?
- Det kan man inte.
Kommentarer
Trackback
