Min Svarta Blogg

Ibland tänker jag tillbaka på livet som jag hade innan. På alla ragg som man nu har brytit kontakten med och på alla festkvällar som nu för tiden inte blir av så ofta. Jag tänker på hur roligt jag hade det, och att jag gav upp allt för att vara med en enda person. Men när morgonen kommer känner man den där genomträngliga blicken titta på en, fast att man fortfarande halvsover. Blicken med havsblå ögon och uppgivna ögonbryn. Blicken som bara talar kärlek. Det är då jag vet att vad jag än gav upp, är det inget mot vad som kan ske. För i slutändan vill man bara älska den person som älskar en tillbaka.