Somebody save me.

"Do you feel like a man, when you push her around?
Do you feel better now as she falls to the ground?
"


Alla har känt det och alla känner det.
Föräldrar.
Deras orättvisor, deras viljor och deras motgångar.
Aldrig är de nöjda. Antingen kunde man gjort så mycket bättre eller också så är det en detalj man missade som inte blev rätt. Men vem betygsätter hur mycket man har förbättrats? Är det endast ett perfekt resultat som räknas, eller kan man få beröm för att ha gått från usel till helt okej?
Jag förstår mig inte på vissa människor.
Är det så roligt att ständigt påpeka ens brister, eller har vissa bara ett behov av att klanka ner på andra som inte är perfekta?

Egentligen är vi ganska lika, Hon och jag.
Det är bara hon som förnekar det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0