De gamla åren och det nya.
Jag var kanske sju år, eller tio. Egentligen spelar det ingen roll, för varje Nyår såg likadant ut. Jag hade antagligen på mig en svart sammetsklänning som mamma hade valt ut och antagligen var jag småsur för jag hatade att använda strumpbyxor. Håret var väl lite finare uppsatt än vanligt, sådär som det brukar vara när man skall gå bort eller få gäster. Från köket luktade det mat och vi förstod inte hur fin maten egentligen var. Vi längtade bara efter lek, stoj och stim.
Runt fem kom kusiner och familjevänner. Självklart kom det fler, men det var alltid dem i ens egen ålder som räknades mest. Vid maten var det högljutt prat och snapssånger som fyllde luften. Men vi ville bara gå från bordet och inte äta. Hur kan vuxna äta så långsamt och sitta kvar så länge när det finns något så roligt som dunkgömme?
Vid tolvslaget gick alla ut och tittade på raketer. De vuxna drack champagne och vi fick champis eller pomac. Sedan kramades vi och önskade alla Gott Nytt År. Väl inne spelade Pappa Ulf Lundells "Sanna" på LP och vi sprang runt och var glada för det var dagen man fick vara uppe nästan så länge man ville. Klockan 03 började gästerna åka hem och vi gömde oss i garderoben för vi ville inte att kvällen skulle ta slut. Men egentligen gjorde det ingenting för vi visste att nästa år kommer vara likadant, lika roligt.
Idag är jag 20 år och har på mig en klänning som min mamma inte valt ut. Ikväll kommer vi inte leka dunkgömme, vi kommer dricka slibbigt, mousserande vin och om något kommer att spelas efter tolvslaget så kommer det att spelas från spotify. När kvällen är slut kommer ingen att gömma sig i garderoben, utan antagligen gå hem med en ångest över att detta år är slut och för att vi fortfarande inte vet vad vi ska göra med våra liv. Men det gör inget. För så länge jag har mina nära och kära så vet jag att nästa år inte kan gå fel. Det kommer bli fyllt med skratt, fest och överraskningar. Det kommer gå bra. Även om Ulf Lundells "Sanna" inte spelas efter tolvslaget, så kommer allt bli bra.
Runt fem kom kusiner och familjevänner. Självklart kom det fler, men det var alltid dem i ens egen ålder som räknades mest. Vid maten var det högljutt prat och snapssånger som fyllde luften. Men vi ville bara gå från bordet och inte äta. Hur kan vuxna äta så långsamt och sitta kvar så länge när det finns något så roligt som dunkgömme?
Vid tolvslaget gick alla ut och tittade på raketer. De vuxna drack champagne och vi fick champis eller pomac. Sedan kramades vi och önskade alla Gott Nytt År. Väl inne spelade Pappa Ulf Lundells "Sanna" på LP och vi sprang runt och var glada för det var dagen man fick vara uppe nästan så länge man ville. Klockan 03 började gästerna åka hem och vi gömde oss i garderoben för vi ville inte att kvällen skulle ta slut. Men egentligen gjorde det ingenting för vi visste att nästa år kommer vara likadant, lika roligt.
Idag är jag 20 år och har på mig en klänning som min mamma inte valt ut. Ikväll kommer vi inte leka dunkgömme, vi kommer dricka slibbigt, mousserande vin och om något kommer att spelas efter tolvslaget så kommer det att spelas från spotify. När kvällen är slut kommer ingen att gömma sig i garderoben, utan antagligen gå hem med en ångest över att detta år är slut och för att vi fortfarande inte vet vad vi ska göra med våra liv. Men det gör inget. För så länge jag har mina nära och kära så vet jag att nästa år inte kan gå fel. Det kommer bli fyllt med skratt, fest och överraskningar. Det kommer gå bra. Även om Ulf Lundells "Sanna" inte spelas efter tolvslaget, så kommer allt bli bra.
Kommentarer
Trackback
