Min Svarta Blogg

I brist på saker att göra så har jag äntligen satt upp min Audrey på väggen. Canvastavlan fick jag i födelsedagspresent av Sös, Daniel, Coffe, Niclas och Jennie. Jag är överlycklig.

Audrey gör min hallvägg så mycket finare.

En konversation mellan Sofie och Neja.

Neja : Oh! Jag som hade tänkt ut och springa. Orkar inte.
Sofie : Jag hade tänkt träna hela veckan. Men det blev inte så. Jäkla förkylning.
Neja : Jo, tråkigt. Jag har dock inget att skylla på.
Sofie : Joho! Latheten. Den sabbar allt!
Neja : Ja, jag lider av kronisk lathet.
Sofie : Precis. Det är inte ditt fel.
Neja : Symptom : Trött, lat och överkonsumtion av godis. Det finns inget botemedel.

Det är en allvarlig sjukdom vi pratar om.

När man är sjuk skall man äta soppa. Det har jag fått lära mig i alla fall. Så här sitter jag med min potatis- och broccolisoppa och njuter. Jag hoppas på att en Ben&Jerry kommer och hälsar på mig sen.

Hoppas, hoppas!

Jag är sjuk.
Jag har inte råd att bli sjuk!
Förkylningen är värre än någonsin, och jag förstår inte hur jag hade kunnat jobba idag. Det förstod antagligen inte min chef heller. Det är skönt med folk som förstår när en är sjuk och inte slänger ett krav på ett sjukintyg i ansiktet på en.

Nej. Idag kommer vara en sådan dag full med te, mjukisbyxor och Tv. Jag kanske inte ens skall duscha? Hujeda mig!

Jag vill kunna ha klänningar på mig utan strumpbyxor eller leggins. Jag vill springa runt barfota i mina föräldrars trädgård. Jag vill bada. Jag vill vara brun. Jag vill ha grillkvällar. Jag vill sitta utomhus en sen kväll utan jacka. Jag vill ha sommar och minst 25 grader varmt.

Nu. Helst.

 

 

 

Nima är galen i laserpennan..

 

..och Zoegas har hittat sin pose.

Jag och min kjol har både städat och umgåtts med Carro idag.

 

Nu äter vi kvällsmat.

Det är roligt att titta på gamla bilder.
Speciellt för att se hur håret förändras mellan åren. Rakt till lockigt, brunett till blond.

När jag var 17 år beslutade jag mig för att permanenta håret.

Det var nog ett av mina största misstag. Det är jobbigt att ha lockigt hår på heltid.

 

När det växt ut (ungefär ett år senare) bestämde jag mig för att ha lite ljusare hår.

Man skulle ju vara fin till studenten!

 

Men det byttes snart ut, och plötsligt var jag svarthårig och hade lugg.

 

Att vara svarthårig var tråkigt. Så jag bestämde mig för att mixa lite med håret.

Detta var dagen innan jag fyllde 19.

 

Det blev en blandning mellan orange och rödbrunt. Luggen fäste jag mig vid dock!

 

Plötsligt bestämde jag mig för att klippa av håret. Något av en impulsgrej antar jag.

 

Men till sommaren det året bestämde jag mig för att bli ljushårig igen...

 

.. och skaffa lugg igen.

 

Håret blev mörkt igen lagom till hösten, och jag och Dan flyttade ihop.

 

Efter att ha försökt bli ljushårig på nytt lagom till min 20-års dag fick jag nöja mig med orange hår ett tag.

En vecka eller så..

 

Jag gjorde slingor i det orangea håret och nu är det hyffsat blont. Skiftar i gult?

Så här sitter jag, med blont och slitet hår, och undrar när man kommer att bestämma sig.

 

Men jag antar att jag gillar förändringen.

Vad anser ni att jag passar bäst i?

Det blev ingen träning idag.
Min älskade förkylning som jag trodde var borta har nu kommit tillbaka, värre än någonsin.

Men alltid hittar man på andra saker att göra.
Jag tror att vi har lite disk här någonstans..

Jag vet inte om det beror på ekonomin, alla rutiner eller det ytterst tråkiga och ensamma ställe vi bor på. Men någonting är inte bra just nu.

Just nu kan jag inte hjälpa att avsky den gyllene bur jag har satt mig i.

Min kropp skriker "Du skall gå upp klockan 10.00 imorgon, Sofie. Du skall träna!".
Mitt huvud skriker "Du skall sova till 12.00 imorgon, Sofie. Du skall sega framför Tvn hela dagen!".

Vad som händer får vi se. Det är inte lätt att vara ledig inte.

En kund kommer in på Burger King.

Kund : Hej. Jag skulle vilja ha ett Happy Meal.
Dan : Ehm.
Kund : ?
Dan : Vi har inte Happy Meal.
Kund : Nähä. Okej. Hmm..
Dan : Det heter KIDS Meal här. Skall du ha ett Happy Meal får du gå till Mcdonalds.
Kund : Ehm, jaha. Men då tar jag ett Kids Meal?
Dan : Okej.

Ni skall se hur han blir när de frågar efter en Big Mac.

Jag och min klänning skall ut och dansa ikväll.

Idag är det en konstig dag.
Det började med att jag satte mig på helt fel ställe på tåget. Då menar jag helt fel. Vid sidan om mig satt nämligen en gubbe, iklädd sjöuniform (till och med hatten hade han) och ögonpadd.
"Han har väl opererat ögat" tänkte jag.
Det var inte förrän han började prata väldigt bred danska med en okänd man som jag reagerade. Det lät som han sa ord som inte fanns. Men flera gånger tycktes jag höra "Jeg elsker deg". Den okända mannen låtsades som ingenting. När sjökaptenen sedan skulle gå av tåget vände han sig mot mig och började prata igen. Jag upprepade "va? va?" hela tiden. Till slut sa han "Jeg elsker deg" till mig också och gick av tåget. Jag satt helt stum. Antingen har jag och den okända mannen väldigt mycket gemensamt och en hemlig beundrare eller också så finns det konstiga människor här i Malmö.

Dagen fortsatte med att jag tappade brickor, poletter och gud vet vad på jobbet. Men droppen var nog när jag skulle handla presenter på Lagerhaus. När jag bad kassörskan att slå in presenterna pekad hon bort mot "Gör det själv-stationen". Precis som att affären visste att jag inte kan slå in paket.

Denna dag är som ingen annan. Egoina får nöja sig med fult inslagna paket. Det är ju trots allt insidan som räknas.

Jag välkomnar våren med öppna armar!

Igår gick jag in på Åhléns.
Jag hade lite tid över innan jag började jobba. Jag tittade egentligen inte efter någonting speciellt, men ville underhålla mig själv innan ett långt arbetspass. Då hittade jag, som svar på mina böner, den perfekta kjolen. Egentligen ingen märkvärdig kjol. En mörkblå, vanlig vippkjol med vita ränder längst ner. Men jag kunde inte hjälpa att känna den där känslan att man är fullbordad. Komplett på något sett. Som när man ser ett par ljusblå ögon och vet att dem ögonen skall vara det första man ser på morgonen. Som när man vaknar till ljudet av fågelkvitter, ser solens strålar lysa in genom fönstret och vet att det kommer att bli en bra dag.

Det var precis den känslan denna kjol gav mig. Jag har ingen aning när jag kommer att använda den. Jag vet inte vad jag skall ha till. Jag vet bara att jag och kjolen kommer att ha en jäkligt bra sommar tillsammans.

Det är i sådana här tillfällen jag önskar att jag hade en cykel.
Så att jag snabbt och enkelt hade kunnat ta mig ner till affären och slippa GÅ. Det är ganska tråkigt att gå själv.

Men en röd lite bubbla och ett körkort hade också varit fint.

Nu var lägenheten städad och jag vidgjord. Om solen hade lyst hade jag velat gå en runda utomhus. Kanske rentav gå och handla lite mat. Fast det skjuter jag nog på. I alla fall en timme.

Idag är det jag som är hemmafru.
Eller ja, hemmasambo.
Hela lägenheten skall dammsugas, moppas och plockas i ordning. Mannen arbetar, men är hemma redan klockan 17! Så idag kan vi leva som en helt vanlig familj. Ni vet, med middag på köksbordet klockan 18.00 osv.

Tänk vad man saknar sådana småsaker när man inte längre får uppleva dem.

Lördagens förberedelser började med ett putsande av lokalen. Duken skulle på och ballonger skulle blåsas upp. Därefter kom mamma och pappa och hjälpte till med maten. Kl 17.00 kom gästerna, och därefter gick allting väldigt fort. Vi åt, sjön snapsvisor och minglade. Det kändes precis som studenten: Väldigt många att umgås med och väldigt lite tid att göra det.

Men visst blev kvällen lyckad, och bakisdagen likaså. Vem förtjänar inte en pizza dagen efter?

Sofie och Dan tittar på sagan om ringen.
Scenen är precis när Boromir dör.

Boromir till Aragorn : "I would have followed you, my brother, my captain.."
Sofie och Dan avslutar : ".. my king."


Snyft. Är man filmnörd så är man.

Idag är allting emot mig.
Ingenting funkar. Inte ens vädret. Nej, för självklart skall det regna.

Men ingenting kan hindra mig från att ha en trevlig kväll!
Nästa: Släktkalas!

Jag väckte Dan med frukost på sängen och sång imorse.
Plötsligt insåg jag att min röst inte är så vacker på morgonen och att jag inte kan hela texten på "Jag må han leva..". Men Dan var ändå nöjd, och frukosten flyttades till Tv-rummet.

 

Dan öppnade sina presenter, och oj vad han blev förvånad! Först, en mugg från Lagerhaus med texten "I Love My Computer". Jag tyckte att den passade Dan, då han är en extrem datornörd. Jag menar, vem bygger sin egen dator då man kan köpa en hel? Den andra presenten var en digital fotoram. Där skall visas en massa bilder från våra resor. Kanske en och annan egobild på mig?

Dan var i alla fall nöjd. Jag också.

 

 

Sofie : Bättre än kläder va?

Dan : Mycket!

Det är inget som går upp mot en god frukost!
Jag är den människa som inte klarar sig utan frukost. Jag blir som Hulken. Därför är det alltid extra viktigt att vi har mat hemma. Så att man får i sig något.

 

Inatt drömde jag två olika drömmar om att släktkalaset kommer att bli fiasko imorgon. I den ena drömmen blev festen inställd och i den andra blev det bara misslyckat. Jag antar att jag är lite nervös. Det är nämligen första gången Dans släkt träffar min släkt, och man vill ju att allt skall klaffa. Men det kommer säkert gå hur bra som helst. Trevliga personer träffar trevliga personer. Det kan väl inte gå fel?

På lördag fyller Dan hela 26 år och jag har minsann tagit mig tid att slå in hans presenter. De kanske inte är jättefint inslagna, men pappret är fint i alla fall! Jag vet egentligen inte varför, men jag köper alltid olika klädesplagg som presenter. Alla älskar väl kläder? Men nu tänkte jag ge Dan något som han inte kunde lista ut bara genom att titta på paketen.

 

 

Vår frys har gått sönder och tåget är försenat. Vilken underbar morgon.

På min födelsedag brukar min morfar sjunga för mig.
Självklart sjunger han "Ja må hon leva.." som alla andra. Men min morfar kan även andra sånger. Sånger som man inte fick lära sig på dagis och sånger som jag, även om jag hört dem så många gånger, aldrig helt kommer ihåg.

I vår släkt är födelsedagar viktiga. Man får helt själv bestämma vilken mat man vill ha, vilken tårta och till och med vilka sånger. För på min födelsedag är det min dag, och jag får ha min dag precis som jag vill ha den. Därför brukar alltid morfar, när jag frågar honom snällt, sjunga den sång jag vill höra. Varje år väljer jag samma sång. En sång om en tvål. Inte för att den egentligen är världens bästa sång, utan för att jag förknippar den med morfar. Den är rolig men jag kommer aldrig helt, även hur mycket jag försöker, ihåg texten. I min värld är det bara morfar som kan den, och sången skall inte sjungas av någon annan än honom.

På lördag är det dags för mitt släktkalas. Jag har fyllt tjugo, och hela släkten vill komma för att fira mig, precis som jag hade kommit för att fira någon annan. Men sången kommer inte att sjungas denna gång. Så länge morfar inte kan vara där för att sjunga den nöjer jag mig med andra sånger. Men jag känner mig ändå inte tom. Nej, för jag vet att nästa år, när jag fyller 21, kommer morfar att finnas där och han kommer att vilja sjunga precis den sång som jag alltid vill höra.

Sofie : Jag orkar inte träna idag.
Dan : Okej. Då gör vi inte det.
Sofie : Men, du skall ju pusha mig?
Dan : Okej. Men vill du inte träna?
Sofie : Nej.
Dan : Men då struntar vi i det?
Sofie : Oh!
Sofie går in i sovrummet, tar på sig träningskläder och går sedan ut igen.
Dan : Ska vi träna?
Sofie : Ja.

Man får pusha sig själv här i världen.

 

Det var varken gott eller billigt att shotta Cointreau.

Men finns det ingen Tequila så tar man vad man har.

 

(Bild tagen av Desirée.)

Jag fick så hemskt många fina presenter i lördags, så jag är helt enkelt tvungen att visa er dem. Man märker att mina vänner känner mig väl.

Skålar och Muggar av Ola och Angelica.

 

JAG FICK DEN! JAG FICK DEN! Pinuptavlan av Tina.

 

Tre Marilyn-tavlor av Coffe.

 

Ett jättesött paraply och ett fint halsband av Sara och Mathias.

 

En jättesöt porslins cupcake med godis av Desirée.

 

Fina skor av Linus och Neja.

 

Fina glas och salt- och pepparkar från S&P av Samuel och Ali.

 

En "Tea-burk" och en soptunna av Rebbe och Markus.

 

Även fina 50-tals märken av Rebbe och Markus!

 

En Bodanova skål av Carro med familj.

 

Och sist men inte minst; Halsband, armband och örhängen av kära Danis!

 

Jag är även ytterst tacksam för vinet och cidern jag fick!

Ni är underbara!

Jo, det här med att inte äta godis på vardagar..

I Lördags hade jag som sagt min 20-års fest.
Temat var "50-tal", och jag kan inte säga annat än att jag njöt av att se hur folk hade lagt ner tid på sin klädsel. Kvällen började som vanligt med en tjejmiddag, med de absolut närmsta vänner. Vi smuttade lite på bålen, åt kaviarrullar och åt sedan mat på den otroligt fina duk jag och Sös hade köpt. Runt 20.00 kom resten av folket och då blev det livat! Jag kan inte tacka nog för den hjälp jag fick att förbereda allt. Mamma stod i köket tillsammans med Marica, Sös fixade klänningen, Neja gjorde mycket av allt.

Även om det var många som fattades från festen kan jag inte säga annat än att jag är nöjd. I slutändan är det ändå de riktiga vännerna som räknas.

Dukningen.

 

Bålen och tilltugg.

 

Neja och Papi.

 

Jag.

 

Marica.

 

Caroline såg ut som om hon skulle gå på en gala.

 

På 50-talet skulle kvinnorna vara i köket.

(Ignorera Mamsens blick.)

 

Sara var också där.

 

Daniel och Sös.

 

Jag gillar den här bilden.

 

Vackra flickor.

 

Det här är Sofie. Hon har ett mycket vackert namn.

 

Marica och Tina.

 

Ali.

 

SofiA och Niclas.

 

Rebbe och Samuel.

 

Jennie, Micke och Markus.

 

Linus och Frida.

 

 

Ekan kom också. Han skulle föreställa Danny i Grease. Man måste uppskatta att han försökte.

 

Mathias hade minsann också klätt upp sig.

 

Neja aka Snövit.

 

Markus hade klätt upp sig riktigt snyggt!

 

Månsson gav mig en chokladkartong minsann!

 

Desirée!

 

 

Svåger Ola, Henke och Papi.

 

 

Jag och fina Mamsen.

 

"Audrey Hepburn och Marilyn Monroe"

 

Fina Rebbis.

 

Tack så mycket för en underbar kväll!

vi har kul!

Så idag gäller det!
Min 20-års fest blir kanske inte precis som jag vill ha den. Den kommer inte äga rum i någon lokal, alla som jag vill kommer inte, och min klänning är kanske inte helt perfekt. Men kvällen kommer att bli perfekt!
Det blir vad man gör det till har jag hört, och jag har lagt ner hela min själ i den här festen. Då skall vi banne mig ha roligt också!

50-tals tema. Prickigt, röda läppar och puffiga kjolar. Kan det bli mycket bättre?

Serier jag brukar titta på/har sett de senaste månaderna ;


- True Blood, säsong 1.

- True Blood, säsong 2. (väntar ivrigt på den 3:e)

- How I met your mother, alla säsonger.

- Vampire Diaries. (kan säsong 2 snart komma ut???)

- Big Bang theory, alla säsonger.

- House, alla säsonger.

- Dexter, faktiskt bara säsong 6.

- Heroes.

- Smallville.

- Och den nya serien jag är DÖDSförälskad i... GREY's ANATOMY!


"24" och "LOST" räknas inte riktigt, dem tittar jag bara på när Dan tvunget skall se dem. Jag vet, men seriernas värld är ju så mycket bättre än vår? Okej, jag är en nörd.

Vi shoppar tyger. Min 20-års fest kommer att bli en hejdundrans fest!

 

Mitt förflutna kommer aldrig att försvinna.
Det är okej. Det vill jag inte att det skall göra heller.
Jag vill att det skall finnas kvar och påminna mig om hur lycklig jag kommer att vara i resten av mitt liv.

Jag vet inte. Men idag känner jag mig som en helt ny människa.

Lycka!

Jag har råkat slå hål i vår garderob.
Det är så det går när jag skall leka byggmästare.

Ge mig en hammare och jag lovar att det blir fler hål i väggen än vad det skall vara. Men den nya byron är hel i alla fall!

Vi har varit på ikea idag minsann.

Kalla mig gammalmodig men jag har aldrig förstått mig på hur man kan vara vän med ett ex. Jätteroligt för dem som kan vara det, men på något sätt tycker jag att när förhållandet avslutas, avslutas också all relation överhuvudtaget. Jag är inte den som kan hylla den tid man har haft tillsammans och sedan fortsätta som vanligt.

Nej, helst skall de vara olyckliga och kära i mig i resten av livet. De skall definitivt inte skaffa någon ny flickvän. Men sådan är jag antar jag.


"The man has been inside of me, for God's sake." - Miranda, Sex and the city.

Jag och Tina shottar cosmos! Förresten är jag orangehårig! Herregud

Gissa vem som har skaffat träningskort! Höhö.

Woho! Jag har handlat på systemet för första gången i mitt liv!

Det här med att vara sambos..
Jag antar att man måste kompromissa en del. Men det innebär också att man inte alltid får som man vill.

Jag hittade nämligen en perfekt tavla till köket!
Jättehäftig tycker jag och visar den för Dan.
Dan vägrar. Han anser att det är porr och det kan vi verkligen inte pryda våra väggar med.

Porr säger han. Konst säger jag.

Finns att hitta på missjuniversum.se

Neja och linus har skaffat katt minsann. Och den bits.