Min Svarta Blogg

Jag drar i min lugg i spegeln och rynkar på näsan. Jag beklagar mig över att frisören klippte min lugg alldeles för kort och du säger att jag är fin ändå. Du säger att det spelar ingen roll hur frisören klipper min lugg, för jag blir aldrig nöjd ändå. Och så är det ju.

Jag tittar på ett avsnitt av "New Girl" och jag frågar dig om jag är lik Zooey Deschanel. Du svarar lite, fast att det inte alls är sant. Du säger det bara för att du vet att jag tycker att hon är så himla vacker och vill ha lika långt hår som henne. Du säger det för att göra mig glad.

Som när vi spelar par-spelet där vi skall svara på frågor om varandra, och du svarar rätt på nästan allt om mig. För att du känner mig så himla väl och kan mig innan- och utantill. Då blir man sådär glad inombords och tänker att här, precis här skall jag vara.