Min Svarta Blogg

Jag älskar mat. Det är väldigt lite saker jag inte äter och inte tycker är gott. Saker som broccoli och blodkorv får gärna stå på menyn, men inte tillsammans kanske.

 

Jag älskar kött. Fisk, oxkött, fläskkött och räkor äter jag med glädje. Jag är inte den som bryr mig om vart det kommer ifrån eller hur dyrt det är. Jag äter det ändå. Men även om jag älskar kött äter jag minst en vegetarisk rätt i veckan. Inte för att jag har bestämt att det skall vara så, utan för mig är det så himla självklart att man skall få äta det man är sugen på. Ena dagen kanske jag vill ha bakad potatis med keso till middag, medan en annan dag tycker jag att fläskfilé med potatisgratäng är mer passande. För mat är så himla gott, och för mig spelar det liksom ingen roll om det är kött eller inte.

 

Jag glömmer alltid bort att min kollega på jobbet är vegan. Inte för att jag tycker att det är konstigt eller annorlunda, utan för att jag tycker att det är så himla självklart. Varför skall hon inte få bestämma själv vad hon vill stoppa i sin mun? Det är först när jag börjar fråga henne om hur hon tillagar sin julskinka och jag ser hennes hulkande, som jag blir påmind. Samtidigt älskar jag att höra henne prata om varför hon inte köper skinnskor och att det är så himla synd om djuren när de slaktas för sitt skinn.

 

För jag tycker att det är så himla viktigt att varje person skall få bestämma själv vilka riktlinjer de vill leva efter eller vad man vill äta till middag. Jag? Jag äter det jag är sugen på och struntar i om det är köttbullar eller en vegetarisk gryta gjord på cocosmjölk och blomkål.