Min Svarta Blogg

Nära och kära, del 1.

Jag tänkte att vi skulle ha ett litet "kompis-inlägg" där jag kommer berätta om de allra närmsta personerna i min umgängeskrets, hur jag träffade dem och varför vi är så himla bra kompisar!

 

Sara och jag blev bästa kompisar när vi började 1:a klass. Jag var 6 år gammal och hon var fortfarande 5. Vi var nämligen några av dem som var födda 1990 som fick börja skolan ett år tidigare. Sara var klassens störigaste och jag satt tyst under lektionerna och ritade i mitt block. Men vi blev bästa kompisar ändå. När hon blev utskickad i korridoren för att hon hade suttit under lärarens kateder och stuckit henne i benet med en nål, vågade ingen gå förbi henne. Utom jag. För hon skulle aldrig någonsin sticka mig med en nål. Sara och jag är lite som helan och halvan, bill och bull eller piff och puff. Vi märker när den ena försöker dölja något och vi märker direkt när det inte står rätt till. Vi håller alltid varandra om ryggen och skulle kunna gå i krig för varandra. Men vi har haft våra duster och har bråkat om allt från kläder till pojkvänner. Jag vet att man inte skall diskutera med Sara när hon är hungrig och hon vet att man skall göra precis som jag säger när jag är stressad. En alldeles perfekt bästa vän, helt enkelt.

 

Neja och jag träffades den första veckan i gymnasiet. Ingen av oss kände någon annan i klassen och vi började umgås. Sedan dess har hon inte blivit av med mig. Neja är en sådan person som investerar i sina vänner och för henne är dem viktiga. Hon är den jag ringer när jag är så himla arg på någon och behöver höra att den är så himla dum i huvudet. För så gör Neja. Hon tycker illa om någon för din skull. Hon kan alla namn på alla blommor och köper gamla loppismöbler för att sedan göra dem hur fina som helst. Neja är ärlig när man behöver höra det och snällast i världen när man vet att man har gjort fel. Hon är den som tar sig friheter och känner sig hemma i min lägenhet, för att hon vet att det är okej. För att hon vet var hon hittar kaffet och vet att jag nästan alltid har glutenfritt bröd i frysen. För att hon är snäll, rättvis, sträng, rolig och galen på samma gång. För att hon har stått ut med mig medan jag har ändrat klädstil och hårfärg tusen gånger och säger alltid att det är fint, fast att det inte alltid är det. För att hon är min bästa vän. En så himla fin bästa vän.

 

Caroline är den vän jag har haft allra längst. Hon och jag gick på dagis tillsammans och växte dessutom upp två gator ifrån varandra. Caroline är den som alltid ger de bästa råden och kanske inte alltid de råd man vill ha men behöver. Hon är den som skakar om en, säger "Sofie, du vet bättre än det här" och får en att lyssna. Kanske för att hon är så himla envis eller för att hon helt enkelt alltid har rätt. Carro och jag är egentligen ganska olika, men på något sätt går vi ihop ändå. Jag är klantig och flummig, medan Caroline är noga och precis. Men det är det som gör det hela så bra. Hon är den som alltid kommer när hon är bjuden och känner hon för det ser hon till att hon är galnast på festen. Hon kan de bästa låtarna och gör de godaste pajerna. Hon är den som jag har bråkat med i sandlådan över en sten och den jag gråter med till tjejfilmer. För ingen vet vilka tjejfilmer det är man skall se, som Carro gör. Hon accepterar mig för den jag är och trots att vi är så olika vill hon inte ändra på mig. För att det är hon och jag liksom, ända sedan dagis.

 

Resten av vännerna tar vi i del 2 och 3!

Åh herregud, här står jag i köket och bölar!!! Du är världens bästa kompis i alla kategorier som finns! <3

Så fint, tack <3 du är en himla fin bästa vän du med, som alltid ställer upp och lyssnar, och ältar i timmar om det så behövs, för vi vet var vi har varandra, vi kan säga allt till varandra och känner varandra utan och innantill. Du är navet i hjulet som håller hopa vårt gäng och du har ett hjärta av guld och vill alla väl. Du är smartare än du tror, och starkare. Du är den man vågar berätta för att man bara har 129 kr kvar på kontot och ändå överväger att köpa en tröja fast man är 23 och borde veta bättre, för du är likadan. Du är den som är slarvig, du har omöjligt för att hålla i pengar och ganska lat, men du är också den som alltid har en öppen famn och du gör alltid plats för en fast du har tusen andra personer att hålla kontakten med. PUSS<3

Jag känner att jag är lyckligt lottad att jag har dig som vän i mitt liv. Tack för allt fint du skriver om en <3 Man blir så glad! När man tänker efter så har vi känt vandra sjukt länge. Tycker det är imponerande att vi har hålt kontakten med vandra genom alla dessa år. Allt vi gått igenom. Jag bott flera mil från dig. Men ändå har vi setts varje sommar, då vi åkte till vandra och umgåtts. Våra kära syskon också var med. Då vi spelade kotte mot de och alltid vann över dom. Alla bus vi hittat på. Vi var verkligen de jobbiga och störiga småsyskonen, haha. Sen så äntligen flyttade jag tillbaka till Lödde igen efter hela 7 år. Då du verkligen fick mig att stå på mina ben igen. Du hjälpte mig att komma tillbaka i livet, känna att allt är inte bara skit. Man kan ha det bra ändån. Alla råd och tips du har gett mig i mitt liv det går inte att beskriva vad de betyder för mig. Ibland undrar jag vad det skulle varit och du inte var en av de som hjälpte mig igenom så himla mycket. Du är verkligen en av de bästa vän man kan få här i livet. Att jag kom i samma klass som dig i ettan det är lyckan i mitt liv. Att du ville bli min vän trotts allt.

Det finns tusen saker jag kan skriva om dig. Vet inte vart jag ska börja. Men du är verkligen den som alltid lyssnar på en till 110% när som. Vilken tid som helst på dygnet. Du finns alltid där. Du gör en alltid så himla glad. Man skrattar alltid i din närhet. När du ringer till en och säger jag har äntligen hittat min nyårsklänning och det är flera månade till dess. Då vet man att det är verkligen du.

Du är min perfekta bästa vän i livet. Vi är helan och halvan. Sen får vi nog bestämma vem som är vem av oss :D <3