Fräknar, världens bästa bok och varför jag inte längre äter mjölkprodukter.
Här kommer tre saker som inte alls har med varandra att göra! Först kan vi börja med att jag har solat en massa hos mamma och pappa. Ser ni så brun jag är? SER NI?! Jag är väldigt stolt. Jag som annars brukar se ut som ett lik, jämfört med mina vänner som lägger sig i solen så fort det blir tio grader varmt. Det för oss vidare till min första sak! Jag har fått fräknar! Det är sant. Hela tre stycken! När jag var liten brukade jag ligga och sola varje dag för att jag så gärna ville ha fräknar. Men jag fick aldrig några. Nu har jag hela tre stycken, minsann. De syns såklart inte på bilden. Ni får helt enkelt lita på mig. Jag hoppas att min näsa kommer vara fylld av fräknar i slutet på sommaren. Det finns inget finare!
Sak nummer två är den här fina boken som jag pratade om i det förra inlägget. Jag försöker göra andra saker hela tiden, så att jag inte endast skall ligga och läsa hela dagarna. Den är så fruktansvärt bra. Eller ja, än så länge i alla fall. Jag har alltid fnyst åt dem som sagt "50 shades of Grey är SÅÅÅÅ BRAAAA! Du MÅSTE läsa dem!". Jag har hela tiden tänkt att "NEJ det är de minsann inte! Jag har läst 150 sidor av den första och har inte fastnat alls!". Men så gav jag den en ärlig chans och nu är jag fast. Precis som andra tusentals kvinnor världen över. Men som sagt gillar jag 2:an mycket bättre än 1:an, än så länge. Mindre snusk, mer romantik.
Sist men inte minst kan jag nu meddela att jag nästan inte alls äter mjölkprodukter längre. Jag vet inte om ni har hängt med särskilt mycket med mitt magproblem, men det är fruktansvärt jobbigt. Det hela började för några år sedan när jag började få ont i magen för.. ja, vad som helst egentligen. Jag kunde knappt äta då jag mådde illa direkt och när jag väl åt fick jag en hård, kurrande känsla i hela magen. En sådan känsla så att man börjar kallsvettas och inte riktigt vet vart man skall ta vägen. Då visade det sig att jag hade magkatarr. Efter några tabletter kunde jag äta igen, men då och då fick jag fortfarande väldigt ont i magen. Efter flera omgångar blodprov då jag kollat laktos-, glutenintolerans och andra konstiga värden visade det ingenting. Då blev man orolig och tänkte att jag kanske hade pappas sjukdom: Morbus Chron. Efter en coloskopi som sedan resulterade i en bild på min tarm på kylen, kunde vi konstatera att mina tarmar mådde bra. Jag har "bara" IBS.
Så jag började helt enkelt själv utesluta vad jag kan och inte kan äta. Jag mår dåligt när jag äter för mycket fett och bra när jag äter mycket fibrer. Men nu på sistone har jag börjat få ont i magen av just mjölkprodukter. Min mage sväller och det kniper något oerhört. Detsamma gäller när jag äter laktosfritt. Det funkar liksom inte. Då två av mina kusiner har samma problem, började jag äta mjölkfritt. Det är egentligen ganska enkelt och magen mår mycket, mycket bättre. Men då och då struntar jag i det och äter precis det jag vill. Ibland förtjänar jag att äta choklad och jag vet liksom inte om jordnötssås innehåller mjölk. Sådana saker är helt klart värt lite magont.
Kommentarer
Trackback
