Min Svarta Blogg

Jag tycker om mitt jobb. Det gör jag. Jag tycker om att prata och vara trevlig. Jag får motion på jobbet och har trevliga arbetskamrater. Jag är den personen som frågar dig om du vill ha en dippsås till dina pommes eller om du kanske skulle vilja ha en stor cola. Jag är personen som tittar extra noga så att du inte får en oönskad gurka på din cheeseburgare.

 

Jag är en person som står i kassan och tar emot din beställning. Jag är här för att serva dig, inget mer. När jag jobbar på Din Sko är jag viktig för kunderna. Jag är den personen som står mellan dem och deras älskade sko. Utan mig skulle de aldrig fått tag på den eller veta hur de skall behandla skinnet så att det håller i evigheter. Jag är viktig och alla är trevliga. Men på en snabbmatsrestaurang fungerar det inte så. Ni är hungriga, jag förstår det. Men jag kan inte hjälpa att din mat tar två minuter. Jag kan inte hjälpa att den inte är klar än.

 

Jag är också en människa. Mitt namn är Sofie Strandberg och är 23 år gammal. Jag studerar till att bli en produktionsledare inom media, har två katter och en sambo. En dag vill jag gifta mig, skaffa tre barn och köpa ett hus på en ort där jag vill leva i resten av mitt liv. Jag är också en människa. Jag förtjänar inte arga svordomar eller en höjd röst. Jag är här för att göra din matupplevelse bättre. Förtjänar inte jag att bli bemött med samma trevliga beteende som du blir? Jag är endast här för att önska dig en smaklig måltid.