Så sitter jag i en röd stol framför en människa jag inte känner bara för att höra att jag duger.

"Vad gör du här?", säger hon medan hon studerar hur jag skruvar mig i den stela fåtöljen. Rummet är litet och trångt och man får känslan att det inte går att rymma. Hennes blick är varm och vänlig. "Varför har du kommit hit?", frågar hon igen. Jag sitter hos terapeuten på vårdcentralen och vet inte vad jag skall svara.
 
"Jag mår dåligt, tror jag" säger jag tyst medan hela min själ skriker att fattar du inte att jag äts upp inombords och ligger hemma på golvet och gråter för att jag inte vet vart jag skall ta vägen. "Kan du berätta om dig själv?" frågar hon och släpper mig inte med blicken, inte ens för att skriva ner något i sitt anteckningsblock. Så börjar jag berätta om mig själv. Jag berättar vem jag är, vad jag heter, hur gammal jag är och vad jag tycker om att göra på min fritid. Precis som att det vore en kontaktannons. Jag avslutar med att säga att ibland är jag faktiskt jätteglad, men ibland är jag också ganska ledsen. Samtidigt rycker jag på axlarna, som att det vore det mest naturliga i hela världen.
 
Hon avslutar sessionen med att förklara att jag har prestationsångest och att jag är väldigt osäker på mig själv. Hon förklarar att jag jämför mig för mycket med andra och har ett otroligt stort bekräftelsebehov. Jag vill höra att jag duger, jag måste få höra att jag duger och det gör jag, förklarar hon. Jag duger precis som jag är och allt behöver inte vara perfekt. Jag måste inte ha toppbetyg, alltid kunna umgås med mina vänner, träna 5 gånger i veckan eller ha de nyaste kläderna. Det är okej och det är framför allt okej att bara vara jag.
 
Så här sitter jag, helt häpen över det hon säger. Att det är okej att misslyckas med något som man egentligen måste vara bäst på? "Hon kan lika gärna prata grekiska, för jag förstår faktiskt inte vad hon säger" tänker jag för mig själv medan jag tittar på hennes vänliga ansiktsuttryck. Att det skulle bli en början på ett mycket mer hälsosamt tankesätt, det visste inte jag just då.

Kommentarer
Postat av: Sara W

Måste verkligen säga att du skriver på ett sätt precis som man läser en bok och lever sig in i rollen :) Man blir verkligen berörd. Du duger precis som du är <3

2014-09-26 @ 23:48:13
Postat av: Therése

2014-09-27 @ 10:43:07
Postat av: Ingegerd

Hej lilla vännen....
Att sätta ord till vad man känner ÄR STORT....!!
Du är inte ensam om detta/varit/ kommande , att känna detta...! DU, är stark och tar dig ur dessa "svackor" galant , ska du see med en ,kanske annan syn på vad livet går ut på och VAD som är VIKTIGAST...
Hälsa Dan och låt han läsa detta för samma gäller för honom.....
Många kramar till er bägge..

2014-09-27 @ 14:03:20
Postat av: Des

Kära fina du! <3

2014-09-28 @ 13:51:46
Postat av: J

Men kära vän, här sitter jag och gråter av ditt inlägg. Älskar dig <3

2014-09-28 @ 13:55:48
URL: http://jawnas.se
Postat av: Amanda

💛

2014-09-28 @ 16:36:52
Postat av: M

Älskling, jag bekräftar att du duger precis om du är!! Puss!! Ha en bra dag! <3

2014-09-29 @ 08:16:33

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0