Min Svarta Blogg

 

Jag tänker på det ibland, hur det ändå blev vi tillslut. Hur vi för sju och ett halvt år sedan var två helt olika personer som ändå hittade varandra. Jag var ung, rastlös och naiv, du var lugn och metodisk. Vi är lite som två motpoler, du och jag. Vi vill oftast olika saker och är båda lika envisa. Jag vill alltid göra allt, allt och helst nu, nu, medan du vill tänka och tveka, resonera och överväga. Jag springer oftast alldeles för fort medan du går helt för långsamt. Men det är väl det som gör det hela, tänker jag. Att eftersom vi är två helt olika personer så kompletterar och stärker vi varandra. 

 

Ibland får jag knipa mig i armen och påminna om att vi faktiskt har varit tillsammans så länge som vi varit. För sju år sedan var jag en helt annan person, precis som du. Men ändå vill vi fortfarande stå kvar, sida vid sida. Är det inte konstigt? Hur man växer ihop och gör varandra starkare.