Min Svarta Blogg

--> Hej! Ny text. Den här handlar om att man träffar någon som är så snäll, men som man egentligen inte känner något för. Och att det sedan fortgår av fel skäl. Obs på att texten är fiktiv. Enjoy!

 

Jag står utanför min lägenhet och tittar på klockan. Han är tio minuter sen. Jag spottar ut mitt tuggummi på gatan och sparkar grus över det. Tittar på klockan igen, 11 minuter sen. Jag försöker sansa mig, andas och inte bli för irriterad när han kommer insvängandes på gatan med sin cykel i full fart.

 

"Var fan har du varit?" säger jag med sylvass ton, fast att jag var en timme sen när vi skulle mötas sist. Han drar handen genom håret och tittar på mig med stora ögon, säger förlåt förlåt och drar in mig i sin famn. Han pussar mig på pannan och säger förlåt igen. Jag himlar med ögonen och säger okej då, nu går vi.

 

Han vill hålla min hand medan vi traskar Södergatan ner och jag låter honom. Säger att jag är fin idag, har jag gjort något med håret och att han verkligen gillar min blus. Jag diskuterar politik och nämner något om feminism. Han svarar att absolut jag har rätt, jag är så smart och allmänbildad. Sedan stannar han mig, säger att jag har fina ögon och kysser mig på Gustav Adolfs torg. Han vet inte om det, men varje gång han ger mig en komplimang öppnar jag en liten box långt bak i tinningloben och sparar ner det. Där i hjärnan, någonstans mellan inlärningsförmåga och lukt, fyller jag på boxen med beröm och bekräftelse. Något som jag kan plocka fram och titta på när jag känner mig ensam och ledsen.

 

Vi svänger av och går in i Kungsparken, sätter oss på en gräsplätt i solen. Han säger att han tycker om mig och varje gång han gör det tittar jag bort och skrattar lite. Verkar glad och säger inget tillbaka. Han förstår inte att det inte kommer bli mer än såhär. En varm kropp intill ryggen om natten, söta sms och handhållning längs med Södergatan. Och fast att jag egentligen hade velat, fast att jag vet att det hade blivit bra så finns det inget där. Inget som får bröstkorgen att trycka ihop sig, inget fladdrande i maggropen. Bara små kärleksförklaringar som skrivs ner på en mental lapp och sparas i en gömd box.