Popmusiken och jag.

Jag är sex år gammal och står i min kusins rum. Det är början av maj och luften är fortfarande kall om kvällarna. Min kusin fibblar med sin stereo och river loss plasten på en CD-skiva hon fick i födelsedagspresent. Trycker eject på stereon, sätter i skivan och trycker play. Det strömmar kaxig, engelsk tuggummipop ur högtalarna och tjejbandet sjunger hur ens vänner går före killar. Jag tar tag i skivan och springer ner till mina föräldrar. Den här måste jag ha. Bandet var Spice Girls, låten var Wannabe och sedan dess var jag hooked.
 
Det var sällan vårt vardagsrum fylldes av radioskval. Hos oss var det kvalitetsmusik som gällde. Ulf Lundell, Deep Purple, Roxette och Bruce Springsteen spelades högt under matlagning och sena sommarkvällar. Men efter ögonblicket i min kusins rum fanns det ingen annan musik som fick mitt hjärta att dunka så hårt. Inget som skapade små elektroner i kroppen som pulserade ut i fingertopparna. För allt annat kände jag ingenting. När jag var sju fick jag en egen stereo i julklapp och bakom en stängd dörr kunde jag sätta hur många låtar jag ville på repeat.
 
Ju äldre jag blev, desto mer stretade jag emot. Mina bröder ville lyssna på Iron Maiden och Metallica och min syster fastnade för Alice Cooper. Till vår skidresa i Österrike brände jag skivor med Jennifer Lopez och Eminem och snodde min systers bärbara CD-spelare för att ha något att lyssna på i bilen. Musik vara inte längre bara bakgrundsljud för mig, det skulle sjuda genom hela kroppen och orsaka en explosion av känslor i maggropen. Hemma knappade jag in radion på NRJ 105,2 och min familj himlade med ögonen och rynkade på näsan medan jag höjde musiken så att högtalarna nästan sprängdes.
 
Idag, 20 år efter min uppenbarelse, är det fortfarande lika vikigt med låtar som trycker sig som en knytnäve i midjan och sylvass text som skär i tungan när man sjunger med. Det var ingen tonårsrevolt. För någonstans var det bara förutbestämt, att det skulle bli popmusiken och jag.

Kommentarer
Postat av: Saraw

Jättebra text! :D Får en att själv tänka tillbaka. Min förta egna skivan jag fick av min mamma var spicen grils. Då fick jag också upp ögonen för musiken på ett annat sätt. Mins det som idag när jag i köket i löddeköpnige och ska sätta på skivan i köket som var ett vitt omslag där texten stod spice grils med personerna på i texten. Sa till mamma nästa album vill jag ha! :D

2017-03-29 @ 23:53:50

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0