Min Svarta Blogg

Klockan ringer 06.10. Jag vaknar med ett ryck varje gång, stänger av alarmet och ställer om klockan till 06.30. Jag vänder mig om, kurar ihop mig tätt intill den varma ryggen som ligger bredvid mig. Andas in doften av hans hud, räknar sekunderna innan klockan ringer igen och jag måste gå upp.

 

Medan jag står i duschen tänker jag igenom dagen. Vad ska jag ha på mig idag? Har jag något viktigt möte? Vad ska jag göra efter jobbet, vad ska vi äta? Efter duschen och frukosten sätter jag på kaffe. Inte för att jag egentligen vill ha, utan för att jag vet att han blir glad när han får vakna till doften och ljudet av kaffekokaren. Och jag blir ju glad av att göra honom glad.

 

Fast att jag går upp en hel timme tidigare än honom står han alltid och väntar på mig, fullt påklädd och redo i hallen. Varför är jag inte klar än? Snart snart säger jag, jag ska bara. Jag tar på mig mina örhängen, ringen och en klocka som matchar mina kläder någorlunda. Sen cyklar vi tillsammans till jobbet och han tar en omväg bara för att följa mig till mitt kontor innan han cyklar vidare till sitt.

 

Så börjar vi dagen. Varje måndag, vecka efter vecka. Och det är rätt fint tycker jag.

 

Den här veckan har jag nästan ingenting inplanerat. Jag ska bli av med min förkylning, jobba järnet och fixa lite hemma. På lördag kommer Regina och Frédéric hem till oss på middag och på söndag ska vi se Titanic-utställningen på Malmö Mässan. Men nu håller vi måndag!