Min Svarta Blogg

 

I skrivande stund sitter jag på balkongen och har precis ätit frukost. Klockan är nio på morgonen och det är 18 grader varmt ute. Jag sitter ute i morgonrock och fryser inte det minsta. Tittar ner på träden som planterats på gröningen bredvid vårt lägenhetshus, de som inte var där när vi flyttade in. Så stora de har blivit, skänker en lommighet till området. Gör det mindre avskalat och betongigt, mer grönt.

 

Det känns så skönt att äntligen vara här, i stunden där det inte finns något jag ska bara. Den inre stressen som alltid finns med mig, som alltid jagar efter nästa stora sak. Den har för en kort sekund tystnat, gett sitt godkännande för att sakta ner och släppa gasen. Det är okej att inte ständigt blicka framåt. Att inte jämt betrakta och försöka skapa perfektion ända ner på detaljnivå.

 

Just nu är det sommar och jag äger mina gator. Går tryggt omkring i det område jag kallar mitt hem. Här är vi nu, och jag tänkte minsann stanna ett tag.