Vecka 9
Åh <3
Åh, så fint skrivet!! Känner så igen mig i hålet av ensamhet, har också haft en del samtalskontakter men landat i att för mig handlar det om att varje gång acceptera det (sjukt svårt men övar på det), att känslan finns där men är ej min verklighet. Jag är rik med några få vänner, har för ett år sedan träffat en fantastisk kille som skulle kunna bli min man. Ändå detta hål i mig. Han brukar påminna mig om att "vi löser hinder påvägen tillsammans, jag vill finnas för dig, hjälpa dig, stötta dig, du behöver inte bära allt själv". Uppväxt ensam tjej bland en grabbig syskonskara. Kämpat hårt med att plocka av mig "prestationsprinsessan" och "duktig flicka".
Orden bara kom, ville väl på något sätt bara säga att jag känner med dig. Så fint resonerat kring ringen, jag hoppas planerna går väl inför bröllopet och att ni får en alldeles underbar dag när det är dags.
Kram.