Vecka 9

Jag öppnar nattduksbordslådan och kraffsar fram asken med min vigselring. Den har legat där sedan oktober och jag tar fram den ibland för att titta på den. Jag vet att många runtom mig tror att det är den stora dagen med den fina klänningen och allt ståhej som jag vill åt, men det är det inte. Det är allt annat som den här ringen symboliserar. Kärlek, en framtid, en livslång relation. En start på något nytt och samtidigt en fortsättning av allt annat. En fortsättning på livet som vi byggt tillsammans.
 
Jag tänker mycket på framtiden och på hålet av ensamhet jag har inom mig. Kommer det någon gång att fyllas? Min terapeut säger att jag måste lära mig att leva med känslan, försöka att acceptera den. Kanske kommer jag att göra det till slut. Oavsett vad så kommer jag inte behöva bära allt själv, och det är vad ringen står för. Att vi, lite skavda och småtrasiga, fortsätter tillsammans mot vår framtid och skapar något. Något helt nytt och samtidigt inget nytt alls. En fortsättning på vardagen och samtidigt en spännande framtid som smälts ihop och kanske till sist fyller igen tomrum.

Kommentarer
Postat av: Regina

Åh <3

Svar: <3
Sofie Strandberg

2019-02-26 @ 09:42:53
URL: http://egoinas.se
Postat av: Isabell

Åh, så fint skrivet!! Känner så igen mig i hålet av ensamhet, har också haft en del samtalskontakter men landat i att för mig handlar det om att varje gång acceptera det (sjukt svårt men övar på det), att känslan finns där men är ej min verklighet. Jag är rik med några få vänner, har för ett år sedan träffat en fantastisk kille som skulle kunna bli min man. Ändå detta hål i mig. Han brukar påminna mig om att "vi löser hinder påvägen tillsammans, jag vill finnas för dig, hjälpa dig, stötta dig, du behöver inte bära allt själv". Uppväxt ensam tjej bland en grabbig syskonskara. Kämpat hårt med att plocka av mig "prestationsprinsessan" och "duktig flicka".

Orden bara kom, ville väl på något sätt bara säga att jag känner med dig. Så fint resonerat kring ringen, jag hoppas planerna går väl inför bröllopet och att ni får en alldeles underbar dag när det är dags.
Kram.

Svar: Oh, förstår precis hur du menar! Jag kämpar också med det och jobbar hårt på att vara min egen bästa vän. Tror att det är vanligare med ensamheten än vad man tror! Kram på dig och tack för din fina kommentar <3
Sofie Strandberg

2019-02-27 @ 10:51:24

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0