Min Svarta Blogg

"Du kompletterar mig." sa han plötsligt.

Jag är 19 år gammal och sitter på hans sängkant hemma i hans lägenhet. Han sitter bredvid och tittar inte på mig. Han är 6 år äldre än mig och kan aldrig titta mig i ögonen när han pratar om sina känslor. Faktiskt så pratar han nästan aldrig om sina känslor överhuvudtaget. Men det gör liksom ingenting, för jag pratar alltid om mina. Precis som att det inte gör någonting att jag aldrig läser tidningen, för han läser den åt mig. Han uppdaterar mig om naturkatastrofer världen över och berättar om en film som vi bara måste se.

 

"På vilket sätt då?" frågar jag försiktigt.

"På alla sätt." svarar han lugnt. Sedan kysser han mig som att han aldrig hade sagt någonting. Eller som att det han sagt hela tiden varit självklart. För att vi är så otroligt lika men ändå väldigt olika. För någonstans så är allting ändå så himla logiskt och sedan var det inte mer med det.