Bok Mars: Alltings början.

Nu har jag äntligen läst ut mars-månads bok! "Alltings början" är skriven av Karolina Ramqvist och handlar om Saga. Saga är 15 år när boken börjar och närmre 25 i slutet av boken, man får alltså följa Saga i cirka 10 år av hennes liv.
 
Saga bor i Stockholm tillsammans med hennes mamma. Hennes mamma är feminist och väldigt politiskt engagerad. Hon säger till Saga att hon måste ta för sig mer, hon måste visa att unga kvinnor också kan ta för sig. Så Saga försöker. Hon skolkar från skolan, hänger med sina kompisar Pauline och Harald, fikar och festar. Och försöker att ta plats. En dag efter skolan tar Pauline med Saga till ett café och pekar ut en man, Stockholms vackraste man, menar Pauline. Nämligen Victor Schantz.
 
I nästan ett år betraktar dem Victor Schantz. De ser honom på cafén och på fester, men tittar bara på avstånd och går inte fram och pratar. En kväll är Saga och han på samma fest och Saga tar modet till sig, går fram och flirtar. Därefter drar han med henne hem och de ligger. Efter detta är Saga helt fast - hon kan inte få bort honom från sina tankar.
 
I hans kök lämnade hon en lapp med hennes telefonnummer, men han ringer aldrig.
 
Saga börjar bli manisk i sitt beteende och kan inte släppa honom. Hon blir sådär besatt som en 15-åring kan bli när man är kär.
 
Tillslut träffar hon på honom ute, men han hälsar inte. Tittar inte ens åt hennes håll.
 
Så börjar han söka upp henne, dra med henne hem från fester igen och ringer och letar efter henne. Men han håller henne på avstånd. Vill bara när det passar honom och inte annars.
 
Han är väldigt hård i sättet han beter sig mot henne, väldigt tydlig med att han bara vill åt hennes kropp och inget annat.
 
Som här. Fy 17.
 
 
Saga slutar skolan, dejtar andra och reser till Paris men ändå kan hon inte få bort honom ur hennes huvud. I resten av boken får man följa hur hon växer upp, börjar jobba och skaffar sig ett liv - en vardag. Men ändå så är Victor Schantz kvar och släpper aldrig riktigt taget.
 
Så vad tyckte jag? I början tyckte jag att den var svår att komma in i. Boken fokuserar mycket på Sagas tankar och hon fastnar lätt på saker som kanske inte alltid är så relevanta för berättelsen. Jag fick ge den cirka 100 sidor innan jag började tycka om den, men när jag väl fastnade var jag hooked. Man känner så väl igen sig i den här besattheten som Karolina Ramqvist målar upp, hur man inte riktigt kan släppa en person. En person som bara tar och sällan ger - men ändå ger tillräckligt mycket för att man skall stanna kvar.
 
Jag älskar dessutom att feminism är en så stor del av boken. Den lyfter upp tankar och funderingar som man många gånger har missat och får en att tänka om kring mycket i vardagen. Jag rekommenderar verkligen att läsa boken, och om du har svårt att komma in i den - den blir bättre!

Kommentarer

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0