Vecka 32
Fyra veckor semester swishade förbi och det har varit ett emotionellt virrvarr. Det känns just nu som att jag har ett breakdown ungefär varannan sommar. För två år sedan: Depression efter gallblåseinflammationen. Förra året: REVANSCHSOMMAR. I år: Förvirring efter mammas bortgång och hur vill jag leva mitt liv egentligen?
Är det på sommaren som saker och ting liksom känns på riktigt? Att vara ledig i 28 dagar kanske skalar bort allt hårt man byggt upp och får känslor att leta sig fram ännu mer. Vem vet. Inte jag i alla fall.
Sommaren har varit bra, om än stundtals förvirrande. Men vi har gjort mycket vår lilla familj. Och förhoppningsvis tar jag tag i mig själv och letar mig tillbaka nu. Vi alla vet ju att hösten är det egentliga nyåret. Dags för en ny början kanske.
