Min Svarta Blogg

Sofie är bakfull på jobbet efter Sös 21-års fest.

Sofie : Oooh! Jag svimmar snart.
Fredrik : Okej, se bara till att du gör det ute i restaurangen då.
Sofie : Varför då?
Fredrik : Golvet är hårdare där. Jag tänkte mer på själva fallet.

Han tycker om mig egentligen.

Så, då var håret klippt och färgat.
Hur?
Resultatet får ni se imorgon.
Idag blir det fest för kära syster.
Folket börjar komma om ungefär 45 minuter, så jag får finslipa mitt utseende snabbt.

Hoppas ni kommer att ha en lika bra lördag som jag!

Jaha, då var det dags att klippa mig.
Inte för att jag behöver det, då mitt hår redan är kort, men jag helt enkelt hatar när det uppklippta har försvunnit och håret bara hänger ner. Jag behöver volym!

Dessutom funderar jag på att färga håret... igen.
Ska jag bli mörk den här gången?
Det är frågan.

Då var man hemma från Lund där det sågs på Bio med Linus och Neja. Som vanligt. Idag var det filmen "Inglorious Basterds" som var på bioduken där det mestadels, för min del, var Brad Pitt som lockade. Den här gången orkar jag inte dra en stor förklaring om vad jag tyckte om filmen och varför ni bör se den. Den var bra, okej? Den var rolig, spännande men ändå en smula sorglig. Absolut värd att se.

Så se den, helt enkelt.

Igår var jag och Dan på cirkus med min familj.
Jag tyckte det var roligt, men Dan är ju som han är. Ena sekunden börjar han gråta för att clownen kommer fram, och andra sekunden vill han rida på kameler. Men ni vet, småbarn?
Min favorit är i vilket fall som helst några viga människor som håller på att hoppa och vira in sig i rep långt upp i luften. Hur fräckt är inte det? Men å andra sidan så hade jag gjort det mycket bättre själv....

Jag vill shoppa, färga om mitt hår OCH inreda vår lägenhet.
Jag vill inte behöva välja.
Varför växer inte pengar på träd? Det kunde det väl i alla fall ha gjort i min trädgård?

Sofie och Dan tittar på tapeter.

Sofie : Men titta Dan. Visst hade det blivit fint med den här röda tapeten som en fondvägg?
Dan : Nej, jag tycker att köket skall vara helt vitt.
Sofie : Men rött och vitt passar jättebra tillsammans. Det kommer bli skitfint!
Dan : Nej, jag vill inte ha det.
Sofie : Men JOOOOO!
Dan : Amen, NEJ! Det är ju för fan danska flaggan! Jag tänker INTE ha den danska flaggan i mitt kök!
Sofie : Men så kan du ju inte tänka?
Dan : JO! Jag tycker inte om danskar. De pratar fult.
Sofie : Men?
Dan : Nej!

Jag tänker inte ge upp!

Då var det ungefär två veckor kvar tills jag och Dan får vår lägenhet.
Det är nu vi börjar titta på tapeter. Jag tänker nämligen INTE ha beiga tapeter i köket med blåbär och rosetter som mönster. Nej, nej. nej. Sofie vill ha ett vitt kök, med en röd fondvägg.
Rött är fint.
Men Dan gillar det inte.
Det kommer därför bli väldigt mycket diskuterande inom den snara framtid. Men vi vet ju alla vem som kommer att vinna, eller hur? Annars får Dan helt enkelt nöja sig med en helt rosa lägenhet.

Ja, jag skulle verkligen vara så elak.

Sofie, Dan och Caroline yrar runt i Malmö och försöker hitta till Folkets Park. Tillslut frågar Sofie två cyklister.

Sofie : Ursäkta, åt vilket håll ligger Folkets park?
Cyklist nr 1 : Det är bara att svänga höger här och gå ner.
Cyklist nr 2 : Nej, gå först rakt ner här, sväng höger och gå sedan ända rakt ner så kommer ni dit.
Sofie : Okej, tack. Då var vi inte helt ute och cyklade ändå.
När cyklisterna cyklar iväg vänder sig Sofie mot Caroline.
Sofie : Men det var dem.
Caroline : Va?
Sofie : Ja, ute och cyklade alltså.

Där fick jag allt till den!

Då var Malmöfestivalen över.
Även om jag inte har varit där alla dagar, så känns det som jag har ätit för minst en månad. Jag menar, man måste ju passa på nu när det finns langos, thai mat, friterad banan och churos sådär bara ute på gatan? Det blev inte heller så många konserter för min del, men jag såg i alla fall Thåström. Men igår passade jag på att göra allting som stod på min "Festival lista"; Åka dit med vänner, vinna ett gosedjur, äta mat, äta friterad banan och dricka cider i ett öltält. Jag missade dock att åka Parisehjulet. Pengarna tillät inte det helt enkelt.

I vilket fall som helst hann jag fotografera en del, och det vill ni ju självklart se!

Sofie sitter och läser bloggar när Dan kommer och sätter sig bredvid henne.
Sofie surfar in på Kenzas blogg.

Sofie : Har jag typ lika ljust hår som henne?
Dan : Ja, typ väl.
Sofie rullar längre ner på bloggen.
Dan : Amen, varför är hon med i tidningen? Hon ser ju inte ens bra ut.
Sofie : TYCKER DU INTE KENZA SER BRA UT?!
Dan : Nej..

Antingen är Dan en på miljonen, eller så dras han åt det andra hållet...

Oh, oh, oh!
Äntligen har Dans brors flickväns kattungar fötts! En skall nämligen åka raka vägen hem till vår lägenhet, alldeles lagom till inflyttningen. Zoegas kommer än en gång få ha någon att slåss om matskålen med. Jag tyckte att vi skulle skaffa en kille, göda honom och döpa honom till Gustav aka "Fatso". Men Dan skall tvunget ha en tjej.

Det blir nog bra i vilket fall som helst.
Så länge vi har en plastgran i jul så katten inte äter upp alla barr.

Vet ni vad jag har saknat på jobbet?
Pommes och dipporna.
Resten kunde man ha struntat i.

Jag behöver såååå skaffa ett nytt jobb.

När kärleken väl har slängt ut alla regler och logik genom fönstret finns bara lycka. Man känner sig säker i sig själv och på sin partner. Helt plötsligt finns det bara två personer i hela världen och den känslan är ovärderlig.
Men när den person som man lägger hela sin exictens på försvinner tillsammans med självkänslan och lyckan uppstår ett enda svart hål. Allting som man någonsin byggt upp och allt som man hoppades på dras ner i oändligheten, precis som ett löv omöjligt skulle kunna undgå ett vattenfalls starka ström. Knuten i magen får viljan att äta och sova att försvinna. Du vill få tiden att gå så fort som möjligt därför att en enda sekund utan ett meddelande får inte existera. Man önskar att man har en kraft utanför sin kropp. Någonting som hindrar honom från att ta ett eget beslut. Ett sådant beslut som han på egen hand vill ta finns nämligen inte. Inte i din värld.
Man slänger sig på telefonen, man skriker och man gråter. För vem skulle kunna kontrollera ett brustet hjärta? Vem skulle kunna kväva någonting som inte slutar skrika inombords?
De handlingar ditt brustna hjärta utför löser antagligen inte situationen. De får antagligen inte heller dig att må bättre. Men det finns en anledning till att det är brustet och onödiga handlingar eller inte, ingenting gör något ogjort.

Efter att ha sovit halva dagen och ätit chips, glass och pizza så är det bara att erkänna att man är bakfull. Men det bevisar bara att jag hade det roligt igår.

Dan sitter och zappar på TVn då han stannar vid en kanal.

Dan: Det här måste vara "Du blir vad du äter".
Sofie : Varför tror du det?
Dan : Därför att det är en tjock tjej med i programmet.
Sofie : Vadå? Kan inte överviktiga människor vara med i TV?
Dan : Inte med dagens media.

Kan nog ligga lite sanning i det. Vart är världen på väg?

Då råkade jag fixa fest i Dans lägenhet.
Det skulle från början varit en liten förfest med de närmsta kompisar, men slutade med en etta full med 17 pers. Nu är jag nervös. Tänk om de kraschar stället?

Då kan man nog trösta sig med att vi flyttar om en månad.

Då skall vi snart bege oss till Kristianstad, och till Morfar som ligger på sjukhus. Tack och lov har han blivit mycket bättre nu, och snart skall de väl flytta honom igen.
I vilket fall som helst har jag inte sett honom i medvetande på ett tag, och det skall bli skönt att kunna titta på honom och veta att han ser mig med.

Angående spelet "Taboo" igen..
Caroline skall förklara ett ord.

Caroline : Ehm, alltså.. Sofie gör "det här" mycket!
Sös : Shoppar!
Caroline : Ja, men alltså... ehm... mer hela tiden... ehm, ja.
Andra : Tiden är ute!
Caroline : Det var ordet "slösar".
Sofie : VADÅ "Sofie gör det här mycket" ?!

Att tycka om kläder är faktiskt inget slöseri. Jag använder ALLT jag köper, eller kommer att göra... någon gång.

Sofie och hennes vänner spelar "Taboo", som går ut på att man skall förklara ett ord med andra ord och partnerna skall gissa rätt innan tiden har runnit ut. Dessutom så finns det vissa specifika ord som man inte får nämna.

Alexandra : Om man jobbar på en hamburger-restaurang, som vissa här gör, så gör man "detta" när man slutar.
Rebbe och Neja : Stämplar ut!
Sofie : Duschar!
Alexandra : Det var stämpla ut..

Ja, men har man jobbat där i snart ett år så prioterar man faktiskt duschen först..

Så var tjejmiddagen över.
Den tjejmiddag som jag hade tänkt berätta om men aldrig hann. Jag hade helt enkelt för mycket att stå i. Det var trevligt i vilket fall som helst, även om jag var nykter på grund av penicillin. Det blev god mat, god efterrät, roligt sällskapsspel och en jäkla massa tjejsnack.

Precis som det skall vara helt enkelt.
(Kommer, förhoppningsvis, bilder imorgon.)

Gissa vem som har fått urinvägsinfektion?
Det är helt enkelt inte meningen att jag skall träna.
Full skall jag tydligen inte heller vara på mina TVÅ inbokade festdagar jag har denna veckan!

Vilken rolig semester jag fick då.

Dan och Sofie går hem på kvällen efter att ha varit på bio i Lund.

Sofie : Oh, det börjar regna!
Dan : Då kommer det antagligen att regna imorgon med.
Sofie : Det är inte säkert. Det kanske regnar hela natten och inte på da'n (dagen).
Dan : Men det regnar på Dan.
Sofie : Nej, det regnar inte på da'n. Det är ju kväll nu.
Dan : Jo, det regnar på Dan nu. Alltså på mig!
Sofie : Det där var bara dåligt.


De tror alltid att de är så smarta, eller hur?

Då är man hemma från en biokväll med Neja och Linus.
Efter att Sös hade sett "Public Enemies", och ogillat den, var vi ju också tvungna att skaffa oss en åsikt. Men jag håller faktiskt med Sös; Mycket skjutande och lite handling, och var det någon handling så var den inte särskilt intressant. Men jag måste ändå erkänna att den trots allt var helt okej och värd att se. Men utan Johnny Depp och Christian Bale i huvudrollerna hade filmen nästintill varit kiss, kass, värdelös.

.. men Sofie skall faktiskt träna idag.
Det är otroligt vad en gammal vän kan ha inflytande. Om jag inte hade haft Caroline så hade jag stått på kalori plus istället för minus just nu. Även om hon supertränar och jag mest glider med, så är det faktiskt bättre än ingenting.

Går jag inte ner i vikt nu så finns det ändå inget att oroa sig för.
Om en månad flyttar jag hemmifrån, och med mitt shoppingbehov lär det inte finnas mycket pengar kvar till mat. Då kan man ju inte bli annat än smal, eller hur?

Ja, ni känner ju mig. Det tar alltid evigheter innan jag lägger upp bilder.
Men nu kommer dem!
Förra fredagen blev det förfest i Dans lägenhet och sedan begav vi oss till Malmö där vi festade hej då till Desiree. En mycket lyckad kväll som avslutades med en av Malmös goda falafel.

Gissa vem som har semester i en vecka!
JAG!
Vad innebär detta? En massa bloggande!
Äntligen kan jag uppdatera allt, allt, allt!

Det gillar ni va?

Ursäkta för dålig uppdatering.
Sofie har äntligen kryat på sig och imorgon väntar jobb.
Idag blev det bio med Dan där det var Harry Potter som sågs. Döm mig som nörd, men Harry Potter är faktiskt bra...
Dessutom skall bilderna från Desirees fest snart läggas upp. Jag hittade nämligen min kamerasladd, i Dans lägenhet.

Men i vilket fall som helst är det dags att gå och lägga sig.
Det har varit en lång dag fylld med hopp och tårar, kärlek och skratt, och just nu kan jag inte komma på något som kan vara bättre än en god natts sömn.

Gissa vem som är sjuk?
Jag bara visste att det skulle komma. Så fort ett munsår blommar upp står förkylningen precis runt hörnet. Jag tackar bara gud att det faktiskt finns chefer som inte kräver sjukintyg när man ligger hemma med 40 graders feber.

Det blir uppdatering om helgen lite senare..
Just nu är det näsdukar och alvedon som gäller.
Tyck synd om mig!