Vecka 5
Hej och glad måndag!
Idag och imorgon deltar jag i vår digitala konferens på jobbet. Frans ligger i skrivande stund och sover på mig, så hittills funkar det bra. Kul att få hänga med lite fast att man är inne i sin mammaledighetsbubbla.
Annars händer inte mycket i veckan. Jag har planerat att äta en och annan semla, träffa Sarah och Sixten för en fika och gå en promenad eller fem. Jag och Dan är äntligen friska. Vi har egentligen varit friska och ur karantän ett tag, men vi har varit ganska snörvliga och hesa båda två. Men nu har vi fått livet tillbaka! Äntligen.
I veckan går vi också in i Februari aka min födelsedagsmånad! Jag vet inte om det är för att jag har fått barn eller bara blivit vuxen, men jag önskar mig ingenting? Önskar mig bara en god middag, häng med fina personer och bubbel. Detta är så olikt mig. Det brukar alltid finnas så många materiella grejer jag vill ha annars. Men i år? Nej. Jag vill bara ha egentid och kunna umgås med folk, haha. I år kommer jag fira min födelsedag tillsammans med mina föräldrar och syskon. Jag ska bjuda på pasta och vin och så ska vi ha det mysigt.
Hoppas ni håller er friska där ute!
Frans: 2 månader
Idag fyller den här lilla bebisen 2 månader! HURRA! Två månader sedan jag var nersövd och han drogs ut ur min mage, haha. Alltså det finns ju en viss sorg över att jag inte var vaken när han kom till världen, men vi har tagit igen det vi missade <3
Vi firar hans dag med en liten månadslista!
Hur mår du och Frans?
Vi mår bra! Frans är inne i en period just nu där han vaknar varannan timme på nätterna och ska ha mat. Inatt fick jag dock sova ganska mycket. Man får hitta sina knep och liggamning har räddat mig den här veckan.
Hur känner du att Frans har utvecklats den senaste månaden?
Mycket! Från att vara ett litet knyte som nästan enbart sover så tycker han nu att det är kul att hänga med oss. Han ler och skrattar när han ser oss och tycker saker är intressanta att titta på. Han har också börjat tugga mycket på sin hand? Men det är så kul att man nu får lite mer utbyte och att det inte bara är äta och sova som gäller.
Hur ser era dagar ut?
Lite olika, men mest likadana ut ändå haha. Vi går upp, Frans gymmar medan jag äter frukost, sedan gör jag mig i ordning och Frans hänger med mig inne i badrummet. Runt 11.30 går vi på en långpromenad ute, jag ringer oftast en vän eller lyssnar på podd och så avslutar vi alltid rundan med att handla kvällens middag. Sedan hänger vi hemma tills Dan slutar och då får han leka med Frans medan jag gör andra grejer eller bara njuter av att sitta ensam i soffan.
Men ibland träffar vi kompisar eller gör ärenden på stan. Nästa vecka ska vi förhoppningsvis träffa en och annan kompis!
Något du längtar efter?
Förutom att jag längtar efter en tid utan RS-virus och Corona, så längtar jag efter kläder som inte behöver vara amningsvänliga. Amning är smidigt, men alltså det ska bli så skönt att inte behöva ha kläder som måste kunna knäppas upp enkelt.
Något du vill dela med dig av?
Visste ni att det produceras antikroppar i bröstmjölken? Jag ringde 1177 och var jätteorolig nu när jag var sjuk över att smitta Frans. Då berättar dem att kroppen producerar antikroppar i bröstmjölken mot det som mamman är sjuk i, just för att man inte så lätt ska kunna smitta sitt barn. Sjukaste jag hört! Kroppen alltså, helt fantastisk.
Och nu vaknar den här gullungen i vagnen så nu är listan slut!
6 bilder från sistone
Jag och Dan har ju suttit i karantän på sistone, men den är över nu. Dock så är vi fortfarande rätt försiktiga och håller oss mycket hemma. Jag är fortfarande snuvig och lite hes, men annars mår jag bra igen.
Här kommer därför 6 bilder från sistone, varav 4 är på mitt barn haha. Ska bli bättre på att dokumentera annat, lovar!
I fredags karantänade jag och Dan med hemgjord pizza och Talang på TV:n. Jag gjorde pizza med chèvre och honung, mmmm gott.
På kvällarna innan nattning brukar jag sätta mig i sovrummet med Frans och amma. Han är då kvällsredo i pyjamas och allt. Den här dagen hade han en för liten pyjamas på sig och han blev så himla söt haha. Favoritnappen har han fått från faster Lina i present.
En annan kväll där vi snickesnackade men det var egentligen dags att sova. Kämpar hårt med att få honom att förstå att klockan 22 ska vi soooova.
Frans har börjat gilla vår babysitter! Han är också väldigt fascinerad över de här färgglada leksakerna.
Tog med den här bilden bara för att han är så himla lik Dan här?? En riktig liten mini-Dan. Annars tycker jag att han är rätt lik mig <3
Igår storhandlade jag på ICA Maxi och det var helt tomt i affären. Fler än vi som har suttit i karantän kanske?
Det var allt för nu!
Onsdagsprat
- När jag sitter upp i vår säng om nätterna och ammar så kan jag se ut genom vårt köksfönster. Vi brukar egentligen rulla ner rullgardinen där för att det ska vara så mörkt som möjligt när vi sover, men nu med en liten bebis så är det bra att kunna se lite om nätterna.
Vi brukar gå och lägga oss runt 22 och då är huset på andra sidan gatan alldeles upplyst. För varje gång jag sedan vaknar och ska amma på natten så ser jag hur lägenhet efter lägenhet släcks ner. Det är mysigt att sitta där helt i sin ensamhet och ändå ha lite koll på omvärlden på något sätt. - Det känns som att jag och Dan har plöjt igenom alla streamingtjänster. För tillfället tittar vi på den nya Archive81 på Netflix som är rätt spännande. Under vår gemensamma föräldraledighet så tittade vi på hela Sagan om Ringen-triologin och alla Harry Potter-filmer. I helgen såg vi första delen av Ozarks fjärde säsong. I och med att vi nästan enbart är hemma så tittar vi på så mycket film och TV-serier om kvällarna. Säg gärna till om ni har något tips!
- Frans är just nu mellan två storlekar. 56 börjar bli lite för litet och 62 är fortfarande lite för stort. Jag sörjer typ kläderna han inte kan ha på sig mer. Det är ju så smått och gulligt!!
- Vi har bokat dop för Frans, men just nu får vi enbart vara 20 personer på festligheterna efteråt enligt restriktionerna. Vi hoppas att det öppnar upp sig innan mars när vi ska ha dopet, men det blir så knäppt när man ska bjuda in folk. Vi kan just nu inte planera någonting kring det eftersom vi inte helt vet hur många vi kommer bli. Det är svårt att beställa mat, tårta osv. Vi får helt enkelt vänta och se.
Vecka 4
Det är första gången på länge som jag har fått Frans att sova i babynestet på dagen. Firar detta med att passa på att blogga!
Vi har sjukstuga här hemma. Bara jag tack och lov och jag börjar friskna till nu, men helgen har inte varit rolig. Jag tycker att jag har varit försiktig: gått i butiker udda tider när de är tomma, nästan inte träffat någon inomhus, hållit avstånd och tvättat händerna som en galning. Men ändå blev jag sjuk.
Vilken tid vi lever i och det är inte lätt med en bebis som snart fyller 2 månader. Man gör sitt bästa för att ta hand om den lilla och ändå känns det som att det inte är tillräckligt ibland. Tack 1177 och BVC för bra råd i dessa tider.
Ta hand om varandra!
Saker jag har gjort i veckan
I veckan har jag:
Lagat hemgjord grönsakssoppa, druckit rödvin och tittat på tredje säsongen av Succession.
Varit på Emporia med Sarah! Åt lunch och promenerade i ett hyfsat folktomt köpcenter.
Gått promenader i ett grått Malmö.
Hälsat på svanarna i Västra Hamnen.
Tagit många bilder på mitt barn <3 <3 <3
Vaknat upp till snö??
Och imorgon är det fredag igen!
Fredag till söndag: promenader och spontanmiddag
Vi kikar på hur min helg har sett ut!
Fredag
I fredags sken solen men det var mycket kallt ute. Jag skulle bege mig ut på min vanliga dagspromenad och försökte göra mig lite fredagsfin. Hade massvis med torrschampo i håret och sjöng för Frans medan jag sminkade mig. Kom inte på en enda låt som jag kunde utantill förutom Slå mig hårt i ansiktet av Thomas Stenström, så den fick det bli hehe.
Jag skulle lämna tillbaka lite grejer på stan och köpa pyjamas till Frans.
Passade på att köpa kaffe på Espresso House och sedan traskade vi hem igen.
På kvällen tittade vi på Talang och åt hämtmat. Dessa två!!! Finaste som finns <3
Lördag
Det blev lördag och jag och Dan försökte städa här hemma. Det är just nu ganska svårt att få Frans att somna om man inte går ut med honom i vagnen. Så det blev mest att jag underhöll Frans och Dan städade. Vi hade bjudit hem Sarah och Niclas på spontanmiddag och jag var mycket pepp på häng med vuxna människor.
Hej från två lördagsfina personer!
Ny sammetsklänning från Indiskas rea. Ni hittar den här!
Sarah, Niclas och Sixten ringde på dörren klockan 18 och då dukade vi fram kvällens middag – Boeuf bourguignon!
Grytan hade fått koka i vår crock pot i 7 timmar. Mycket gott.
Sen hängde vi tills klockan blev 22.30. En riktigt mysig kväll!
Söndag
På söndagen gjorde vi inte mycket mer än att promenera i ett januarigrått Malmö, men det var mysigt det också. Sen var helgen slut!
Vecka 3
Idag har jag varit på efterkontroll hos min barnmorska och allt gick bra. Vi pratade igenom hela förlossningens händelseförlopp och jag kan nu ärligt säga att jag kan titta tillbaka på det utan ångest. Det känns så skönt.
Så nu är det vecka 3 och andra veckan hemma själv. Jag blir kärare i min bebis för varje dag. Förstår inte hur man kan vara så liten och söt? Nu har han börjat le när han får syn på mig också och det är så gulligt så jag dör.
Förra veckan promenerade jag cirka 7 km om dagen och det var precis vad jag behövde. Behövde komma ut och röra på mig, få frisk luft och lyssna på poddar. Löpträningen får vänta ett par månader till, tills kroppen helt är läkt.
Annars tycker jag det är väldigt läskigt med corona just nu. Jag känner många som har fått det eller som känner någon som har det. Det är svårt hur man ska röra sig ute, vilka man ska träffa och vad man ska göra. Får väl helt enkelt bara fortsätta med att vara restriktiv, inga kramar och hålla avstånd.
I övrigt önskar jag mig mycket sol den här veckan, att Dan ska fortsätta laga god mat och att Frans ska må bra. Ett och annat glas bubbel hade också suttit fint.
Första veckan själv: Måndag till onsdag
Dan började som sagt jobba i måndags så jag och Frasse har hängt själva om dagarna. Det har gått ganska bra hittills! Men Dan jobbar hemifrån just nu, så helt själv har jag ändå inte varit. Dan har kunnat ha koll på Frans medan jag duschar och annat.
Men i det stora hela har vi varit ensamma och lagt upp dagarna precis som vi har känt för. Vi kikar på småglimtar måndag till onsdag den här veckan.
Måndag
I måndags vaknade jag och Frans runt 09 och det var strålande sol ute! Skönt att kunna hänga kvar i sängen ett tag innan man går upp.
Jag duschade snabbare än snabbast och sedan gjorde jag oss i ordning. Frans hängde i babygymmet medan jag åt frukost. Kul att han uppskattar gymmet mer och mer! Och också skönt för mig hehe. Nima är än så länge inte jätteglad i Frans, vi får se om det ändras.
Strax innan 11.30 begav vi oss ut i det fina vädret. Vi hade tid hos BVC och sedan fortsatte vi ner till stan för att göra några ärenden.
Jag köpte kaffe på Espresso House och sedan promenerade vi en långrunda. Frans somnar hittills alltid i vagnen, så det är så skönt att komma ut och få lite egentid.
Tisdag
Tisdagen började på ungefär samma sätt. Frans hängde i gymmet med alla kaniner medan jag åt frukost och drack kaffe. Annars gjorde vi inte mycket den här dagen. Gick en långpromenad i Västra Hamnen, köpte lunch, tvättade och hängde hemma.
På kvällen åt vi kycklinggryta som Dan lagade och tittade på Succession.
Onsdag
Det blev onsdag och jag och Frans hade en dejt inbokad med Sarah och Sixten!
Vi möttes upp i stan och gick i lite butiker. Mmm, det här med att vara föräldraledig och kunna gå i butiker när alla andra jobbar 😌
Sedan promenerade vi till AB Småland för att äta lunch. En vegansk wrap med hummus och grönsaker blev det.
Sixten!! Frans låg mest och sov i vagnen förutom när han blev hungrig och ville amma.
Vi hängde på stan nästan hela dagen och klockan 17 vinkade vi hej då och jag promenerade hem igen.
Den här mössan fick följa med mig hem från Gina Tricot igår. Behöver lite mer ordentliga och varma kläder nu när jag är ute och går så mycket i kylan. Här hittar ni den!
Och det var ungefär vad jag hittade på de dagarna.
De sista dagarna på jullovet
Nu är vi tillbaka i vardagen, eller jag är ju ledig men försöker ändå att hitta en vardag. Men förra veckan hade vår familj fortfarande jullov och såhär såg de dagarna ut.
Jag vaknade upp bredvid den här gullungen varje dag <3 Frans sover i sitt babynest i vår säng under nätterna. Framåt morgonen brukar han bli lite gnällig och då lägger jag honom bredvid mig så somnar han om.
Jag och Dan har gått många promenader och jag har köpt kaffe på Espresso House som färdkost. Är så glad över att jag kan gå långt igen utan att det gör ont i bålen. Mycket märklig känsla efter kejsarsnittet, kunde inte gå särskilt mycket utan att få ont i både ländrygg och magmusklerna. Allt skulle väl hitta sin funktion igen. Googlade jättemycket och alla skrev att det skulle kännas bättre efter en månad, och vips så blev det!
Eftersom Frans vill amma amma amma på kvällarna så sitter jag ofta fast i soffan. Dan har då skött all matlagning här hemma. En dag lagade han lax med rotfrukter i ugn.
En natt ville Frans inte sova alls. Vi har gett honom lite ersättning på kvällarna eftersom min mjölk inte riktigt har mättat då. Men när vi var på BVC så hade han gått upp så bra i vikt så de föreslog att vi skulle testa att fasa ut ersättningen och bara amma istället. Klipp till en mycket frustrerad Frans och två trötta föräldrar. Men vilken tur att i alla fall Frans kunde vila ut dagen efter..
Såhär ser många av mina middagar ut. Amma och äta samtidigt. Kan vara att jag har spillt ett och annat på mitt barn hehe.
Ny dag! Vi var hembjudna till Sarah och Niclas på fika. Tog en bild i garaget på väg till bilen.
Mmm, kladdkaka med fruktsallad, grädde och chokladbollar. GOTT. Sarah och Niclas bjuder alltid på så mycket gott.
Matkoma infann sig.
Dan fortsatte att laga mat. Vi har börjat göra goda grytor i vår Crock Pot.
Perfekt att bara sätta igång och sedan bege sig ut på promenad.
I fredags åt vi boeuf bourguignon som kokat i 7 timmar och ett glas rödvin.
I lördags var det strålande väder! Jag och Dan har umgåtts nästintill konstant i 6 veckor och kände båda två att vi behövde egentid. Jag tog Frans på en promenad och lyssnade på podd medan Dan hängde hemma.
Zzzzzz.
På kvällen serverade Dan en kycklinggryta som även den hade kokat i 7 timmar. Till det drack vi ett glas lördagsbubbel.
Och sen var jullovet slut!
Vecka 2
Idag börjar mitt nya liv!
Skojar. Men ändå inte. Idag börjar Dan jobba igen. Vi har varit lediga 6 veckor tillsammans. Sedan Frans föddes har vi varit i vår lilla bubbla, men nu är det dags att försöka skapa sig en vardag. Det ska bli spännande att se hur den kommer att se ut nu. Kommer jag bli galen? Kanske. Det kommer bli många promenader, mycket fika och mycket bebishäng hehe.
Jag har i alla fall tänkt att jag ska ta den här första veckan lite som den kommer. Målet är att komma utanför dörren en gång om dagen, om det så är för att handla, gå en promenad eller göra ett ärende.
Annat jag ska göra i veckan är:
- Gå till BVC för första gången ensam! Hehe. Tror det kommer gå bra dock. Gillar verkligen vår BVC-sköterska dessutom.
- Ta TSH-prover för att kolla så att min sköldkörtel är OK efter graviditeten. Hur ska man få in en massa sådana här ärenden med en liten bebis? Aja, han får följa med helt enkelt.
- Prata med kompisar i telefon, kanske boka in någon fika, börja titta på dopplaner och göra ett och annat ärende på stan.
Det blir kul. Eller? Jodå!
Nyårsafton 2021
Vi kikar på hur vår nyårsafton såg ut!
Den blev ju lite annorlunda i år och ganska lugn för vår del. Jag och Dan gick upp tidigt för att hinna göra oss i ordning utan stress. Klockan 14 redan skulle vi vara hos Carro och Johan i Bjärred.
Familjeselfie <3 Frasse tog en powernap under tiden.
Jag hade på mig den här klänningen från MQ som är på rea nu och ett diadem från By Malina.
Hos Carro och Johan var det fint nyårsdukat.
Och vi startade dagen med champagne och tilltugg. Mmm, brieost!
Skål för 2022!
Niclas och Sixten var stiliga!
Mina killar <3 Frans bara sov och sov.
Vi passade på att ta familjebilder.
Sarah, Niclas och Sixten.
Carro, Oscar och Johan. Mysigt nyårsgäng!
Vi pratade och umgicks och lekte med barnen.
Klockan 17 var det dags för förrätt.
Hummersoppa! Vi hade beställt catering och kom på att vi ätit hummersoppa till förrätt tre år i rad nu. Nästa år får det bli något annat, haha.
Frasse hade vaknat lite tidigare för att käka, men somnade sedan om lagom till förrätten.
Till varmrätt åt vi kalvfilé med morotspuré, potatis, sky och grönsaker. Gott!
Och till efterrätt fick vi en färdigkomponerad chokladmousse med halloncoulis.
Klockan 22 kramade jag, Dan och Frans alla hej då och tog taxi hem. Frans blir ganska gnällig på kvällarna just nu och jag gör inget annat än att amma tills vi ska sova, så vi kände att det var ganska lagom att åka hem då.
Så firade vi in tolvslaget hemma. Utanför vår balkong smälldes raketer men inne hos oss åt vi nattpasta och tittade på BingoLotto. Orkar inte så mysigt ändå.
Och det var vår nyårsafton 2021!
Min förlossning
Okej, jag tänker att vi ska riva av det här inlägget.
Jag ska vara ärlig och säga att jag har svårt att komma ihåg detaljer. Jag började ganska ambitiöst att skriva upp tider och vad som hände i min telefon, men ju längre in i förlossningen vi kom desto mindre tänkte jag på det av förklarliga skäl.
Natten till lördagen den 27 november hade jag förvärkar från och till och ont i ländryggen, men det var inte så farligt och jag lyckades sova igenom det. Klockan 04 vaknade jag av riktiga värkar, gick på toaletten och hade blodblandade flytningar. Försökte därefter sova lite till men nu gick det inte, det gjorde för ont och värkarna kom ganska ofta. Jag väckte Dan, vi laddade ner en app för att klocka värkarna och märkte att de kom ungefär var femte minut och var cirka 60 sekunder långa.
Eftersom värkarna kom så ofta så ringde jag in till förlossningen när klockan var 05.30. De sa då att jag skulle stanna hemma ett tag och vänta på att värkarna skulle bli ännu starkare. Jag försökte att vila lite, men klockan 06.30 satte jag mig i duschen en timme för att lindra smärtan i ländryggen. Under den här tiden packade Dan färdigt våra väskor och förberedde ifall vi skulle åka in.
När klockan var runt 08 hade jag så ont så att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag tänkte att jag nog inte öppnat mig så mycket, men ville i alla fall få en sovdos om jag skulle stå ut med värkarna. Så vi ringde förlossningen igen och fick åka in på en undersökning.
Här hade vi precis fått ett rum och jag andades igenom värkar i väntan på att bli undersökt. Efter en kort stund kom en barnmorska in och konstaterade att jag redan var fyra centimeter öppen och vi fick stanna. Fyra centimeter?! Jag var chockad och så inställd på att endast vara öppen 1-2.
"Jag vill ha epidural!" utbrast jag. Jag var så trött på att ha ont fast att jag egentligen inte haft värkar så länge. För mig var dessa värkar det värsta under hela förlossningen. Vet att det kan vara så olika, och jag fick aldrig uppleva krystvärkar och vet därför inte hur jag hade tagit dem. Men dessa var bara en pina som blev starkare och starkare. "Du kanske vill testa att bada först?" frågade min barnmorska. Jag var skeptisk, men tänkte ja varför inte.
Jag och Dan blev då visade till ett litet rum med ett badkar. Detta var så mysigt! De försökte verkligen få till en spakänsla och gav oss juice och kom med mackor. Här satt jag och tog värkar i nästan 1,5 timme. Att bada lindrade värken i min ländrygg och jag kan verkligen rekommendera det. Jag och Dan satt och pratade och skojade och passade på att höra av oss till nära och kära för att informera att allt hade startat.
När jag kände att värkarna blev starkare bad jag min barnmorska om epidural igen. Jag gick upp, Dan hjälpte mig att klä på mig och så gick vi tillbaka till vårt rum. Runt klockan 13.30 kom narkosläkaren och satte epiduralen och all smärta försvann. Tyckte att detta var livet och passade på att äta och vila. Vid denna tiden var det också skiftbyte och jag fick en ny barnmorska. Vi gick igenom mitt förlossningsbrev och jag berättade att min största rädsla var att få ett urakut kejsarsnitt. Jag ville absolut inte bli sövd.
Timmarna gick och här går allt ihop. Jag vet att jag efter epiduralen var cirka 7 cm öppen. Jag fick paj att äta till middag och timmarna bara sprang förbi. När jag var 9 cm öppen så sa min barnmorska att vi borde ta fostervattnet för att påskynda det hela. Sagt och gjort och oj vad mycket vatten som kom.
Efter att ha tagit vattnet så kände barnmorskan efter Frans huvud och märkte att han satt lite annorlunda. Hon sa att "hon inte riktigt känner fontanellerna". En förlossningsläkare kom in och tog ett mjölksyreprov på Frans hjässa för att se hur stressad han var. 1,1 var provet, vilket var lågt och fint. "Under 4 är bra" sa läkaren.
Jag var uppe och gick, testade att sitta på pilatesbollen och gjorde allt möjligt men ändå öppnades jag inte den sista centimetern. Förlossningsläkaren tog ett nytt mjölksyreprov på Frans hjässa och det låg på 1,6.
När klockan var 21.30 var det skiftbyte igen, jag fick en ny barnmorska, ett nytt team och vi gick igenom förlossningsbrevet igen. Vi pratade om att jag var öppen för kejsarsnitt, men ville verkligen inte bli sövd. Jag var fortfarande bara 9 cm öppen och vi tog beslutet att sätta in värkstimulerande. Efter någon timme så ville barnmorskan "trycka undan" den sista centimetern med sina fingrar istället. Kan vara att jag hade öppnat mig till 9,5 här och att det bara var en liten bit de skulle trycka bort. Aj säger jag bara. Min nya barnmorska kände på Frans huvud och konstaterade även hon att hans huvud satt lite annorlunda.
För att få Frans längre ner i kanalen och få hans huvud att hamna "rätt" gjorde jag något som jag har för mig heter Swinging baby – en massa akrobatiska övningar som liknar yoga. Detta hjälpte inte. Frans satt fortfarande fast.
Förlossningsläkaren kom in på nytt och tog ett mjölksyreprov. Den här gången låg det på 3,7. Jag blev orolig och frågade om vi inte skulle göra ett kejsarsnitt istället. Men jag var ju 10 cm öppen nu och det var så nära. Teamet tyckte att vi skulle vänta lite till och se om jag kunde få igång krystningsfasen. De var inte oroliga och då behövde inte jag vara orolig. Vi stängde av det värkstimulerande och jag och Dan fick vila lite. Nu var klockan sent, runt 01 på natten den 28 november.
En timme senare kom min barnmorska in igen och vi bestämde oss för att sätta igång det värkstimulerande igen och försöka få igång krystningsfasen. Nu var jag helt slut och visste inte om jag skulle orka. Men vi bestämde oss för att ge det 30 minuter – "30 minuter och sedan går vi vidare på annat sätt" sa min barnmorska.
I 30 minuter höll jag på att krysta utan att något hände. Jag tryckte och tryckte men Frans rörde sig inte. Förlossningsläkaren kom in igen, tog ett nytt prov och nu låg det på 5,7. "Nu blir det kejsarsnitt" sa hon och jag bröt ihop. Kanske på grund av lättnad, men också oro. Det blev så definitivt helt plötsligt.
Jag fick hoppa upp på en brits nästan direkt och blev utrullad. Dan följde med en undersköterska in i ett rum bredvid mitt operationsrum. Inne i operationsrummet försökte de sätta en ryggmärgsbedövning så att jag skulle kunna få ett vaket kejsarsnitt. De stack mig en, två, tre gånger och det gick inte. Förlossningsläkaren sa att barnet måste komma ut innom 11 minuter och när fjärde gångens försök att sticka mig misslyckades fanns det inget val – jag blev tvungen att sövas.
Dan har berättat att han satt i rummet intill och märkte hur stämningen ändrades. Det kom fler och fler läkare in och de informerade honom att jag behövde sövas. Plötsligt sprang de ut med Frans. Han skrek inte och rörde sig inte, men som jag förstår det fick han hjälp med andningen och därefter började han skrika. Dan fick klippa i den redan klippta navelsträngen och sköterskorna kramade om och gratulerade honom. Frans hade lite lågt blodsocker och blev därefter inskriven på Neonatal.
I efterhand förklarade förlossningsläkaren att Frans satt fast och att de hade svårt att få ut honom. De behövde skära i min livmoder flera gånger och sedan dra ut honom. När Frans var ute ville min livmoder inte slappna av. Den var trött och spänd efter att ha varit igång så länge och ville inte krympa. De hade svårt att sy igen den och under den här tiden förlorade jag 2,5 liter blod.
Hur avslutar man ett sånt här inlägg? Det finns såklart många frågor. Vad hade hänt om vi gjort kejsarsnitt tidigare? Satt Frans fast redan då? Det vet vi inte, men läkarna tror det. Jag är i alla fall tacksam för att allt gick bra till slut. Uppföljningen har varit jättebra och allt har tagits på stort allvar med diverse uppföljningssamtal. Det var liksom ingens fel. Jag gjorde allt jag kunde och läkarna gjorde det de tänkte var bäst. Det var ju så nära. Hade han inte suttit fast så hade det säkert blivit en vanlig förlossning.
Min återhämtning har också varit bra efter att jag kom hem och snittet har läkt fint. Både jag och Frans mår bra och det är såklart huvudsaken. <3
Inlägget om dagarna på BB hittar ni här.
Mellandagarna
Jag och Dan har varit hemma tillsammans i lite mer än fem veckor. Det känns så fint och lyxigt att han kunde ta extra ledighet i samband med förlossningen. Men också välbehövt eftersom jag knappt kunde lyfta något de första veckorna. I alla fall så har dessa fem veckor känts som ett vakuum. Vi har gjort ungefär samma sak varje dag och det blev inte jättestor skillnad nu i mellandagarna.
Men vi kikar på det lilla vi gjorde i mellandagarna!
Jag och Dan försöker gå en promenad om dagen. Det är så viktigt för mig att komma ut och få lite luft, annars blir jag galen. På annandagen var det kallt och isigt.
Vi har lagat mycket mat och testat lite nya recept.
En dag åkte vi hem till mina föräldrar och Frans var såhär söt i sin teddyoverall <3
Hos mamma och pappa bjöds det på tacos. Gott avbrott efter all julmat.
Frassefrassefrasse <3
Mamma och pappa fick hålla Frans för första gången.
Vi gick fler promenader. En dag var det till och med sol ute!
Matkoma en kväll innan nattning.
I torsdags kom Sarah och Niclas hem till oss på fika. Jag och Dan städade och Frans ville verkligen inte sova. Bara amma amma och amma och vara nära.
Och så plötsligt blev det nyårsafton, men mer om den i ett eget inlägg!
Vecka 1
Så blev det 2022 och årets första vecka.
Jag brukar inte ha nyårslöften, men de senaste åren har jag haft önskningar och mål. Jag har velat byta jobb, ta körkort, gifta mig och bli gravid. Hela tiden har jag jobbat mot nästa steg i livet. Men i år känner jag mig mer grundad än någonsin. Jag vill inte ta mig någon annanstans och har ingen box jag ska checka av. Jag vill stå still här och bara njuta, mysa, ta in vardagen.
Jag tror att förlossningen har gjort mig mer ödmjuk mot mig själv. Jag känner mig inte stressad över att komma i form och behöver inte fylla mina dagar med spännande händelser. Jag vill bara landa och ta allt lite som det kommer. Jag vet att jag successivt kommer att börja röra mig mer ute och våga träffa mer folk, men det är okej att det tar tid.
Just nu har jag någon annan att ta hand om, någon som inte kan ta hand om sig själv och det är då okej att jag inte kan lägga allt fokus på mig själv. Eller, så känner jag just nu i alla fall. Om fyra månader kommer jag säkert känna annorlunda.
Det här året önskar jag mig en mysig föräldraledighet full med promenader, fikor och bebisgos. Det ska bli kul att se Frans utvecklas, och mig själv också för den delen. Vem är jag när jag inte alltid behöver prestera? Hoppas en trevlig person.
