Frans: 11 månader
Tack snälla för så fina kommentarer i mitt förra inlägg. Det betyder mycket <3 Och som ni skrev, mot ljusare tider!
Frans har fyllt 11 månader och det innebär en 11 månaders-lista. Har ni tröttnat på dessa inlägg? Det har nämligen jag. Men tänker att jag bara ska skriva dem fram tills han är 1 år och det är han ju snart. Så håll ut! Eller scrolla förbi :)
Hur stor är Frans?
Ingen aning eftersom vi inte varit hos BVC sedan han var 9,5 månad. Men han känns ganska lång nu? Han har storlek 80 i kläder i alla fall.
Hur har Frans utvecklats den senaste månaden?
Han har blivit väldigt stabil när han tar sig runt. Står väldigt mycket och går med gå-vagn och längs med möbler. Tror inte att han kommer att börja gå till sin 1-års dag, men vi får se. Frans är en väldigt gosig liten kille som älskar att mysa, och det är perfekt för jag älskar också det. Han kramas mycket och tycker om att läsa god natt-saga. Hoppas det håller i sig <3
Hur mår ni?
Vi mår bra! Känns som att vi är förkylda hela tiden, men det är väl så nu.
Hur känns det att ha börjat jobba?
Jag älskar det! Jag började jobba när Frans var i en ålder som (förlåt hehe) var ganska tråkig. Jag satt bara ner på golvet hela dagarna och försökte fånga honom så fort han trillade. Jag kände att mina hjärnceller höll på att dö. Så det var perfekt att byta av då. Dan älskar att vara hemma och killarna har det så mysigt. Så verkligen en win win i vår relation.
Något du vill tillägga?
Snart har vi varit föräldrar ett helt år och det ska vi fira med alla vi tycker om!
Frans: 10 månader
Igår blev Frans 10 månader och det firar vi i vanlig ordning med en lista.
Hur stor är Frans?
Ingen aning faktiskt! Det har inte varit något BVC-besök på sistone. Senast vi var där var han 71,4 cm lång och vägde cirka 9 kg. Men det var ett tag sedan nu.
Hur har Frans utvecklats den senaste månaden?
Han har börjat gå längs med möbler och står väldigt mycket. När man håller i honom tar han också några steg framåt. Men annars tycker jag att han har så mycket vilja nu. Blir sur när han inte får som han vill och är envis som sjutton. Han är också ganska mammig nu så de kvällar när Dan nattar är lite extra jobbiga 😅 Han är också väldigt glad och skrattar mycket mer till saker nu än vad han gjort tidigare.
Hur mår ni?
Vi mår bra! För första gången på riktigt länge kan jag säga det och mena det. Frans har precis haft sin första ordentliga förkylning, men det verkar redan vara mycket bättre.
Hur är ser era rutiner ut?
Frans brukar vakna någonstans mellan kl 06 och 08, oftast vid 7 men ibland lite tidigare och ibland lite senare. Sedan går vi upp, Frans äter gröt till frukost och jag gör kaffe. Sen hänger vi hemma eller gör oss i ordning för dagen. Klockan 09.30 brukar Frans sova sin första nap och då tittar jag på Bachelor (haha). Sen äter han lunch klockan 12 och oftast brukar vi gå ut en sväng därefter. Runt kl 14 sover han igen och vid 17 slutar Dan jobba. Då äter Frans middag medan en av oss lagar mat till oss. Sedan är det läggdags runt 19.30. Typ så. (Obs att han äter ersättning och mellanmål och sådär också under dagen såklart)
Vad kommer du sakna när du börjar jobba?
Mycket såklart, men kanske främst barnvagnspromenaderna på förmiddagarna. Älskar dem! Men tänker att jag kan hänga med på en och annan promenad när jag har lunch och jobbar hemifrån.
Något du vill tillägga?
Tack för dessa 10 månader hemma mitt hjärtas gull. Nu tar pappa över <3
Frans: 9 månader
Den 28 augusti blev Frans 9 månader. En hel graviditet gammal! Han har nu alltså varit lika länge på utsidan av magen som inne i den.
Hur stor är Frans?
Vi skulle egentligen till BVC den här veckan men det blev inställt. Men jag har försökt mäta och väga Frans hemma och han är cirka 71 cm lång och väger 9 kg.
Hur har Frans utvecklats den senaste månaden?
Han har börjat klättra upp på saker och liksom häver sig upp för att stå. Han älskar att stå och vill göra det hela tiden. Han säger hej och mamma och ibland säger han nej och pappa. Men allra mest säger han mamamamama förtvivlat när han sitter i
babysittern och vill därifrån. Och så har han fått fler tänder! Två stycken i överkäken.
Hur mår ni?
Vi mår bra! Frans är en glad liten kille som busar varje dag och jag mår mycket bättre nu. Det var tufft maj till juli, men det är bättre nu även om jag fortfarande har mina mörka dagar. Jag blir som mest ångestladdad när jag sover dåligt, och man
sover ju inte alltid skitbra när man har småbarn.
Det är min sista föräldralediga månad nu och det är blandade känslor. Mest bara VAD HÄNDE MED TIDEN?! Hur kan det ha gått så fort? Det ska bli kul att börja jobba igen, men också jobbigt såklart. Men Dan kommer vara hemma med Frans nu och de kommer
ha så kul.
Något du vill tillägga?
Tycker att Frans börjar bli mer lik mig, visst? Han har mina färger och har varit väldigt lik Dan hittills, men nu tycker jag att han börjar bli så lik min sida och påminner om mina bröder.
Frans: 8 månader
Frans är nu 8 månader och det innebär såklart en 8-månaderslista. Hur länge ska jag hålla på med de här inläggen funderar jag på ibland. Men tror att jag kör fram till 1 år och att jag sen slutar.
Hur stor är Frans nu?
Jag har inte helt koll just nu. Vi var på BVC när Frans var 7,5 månad ungefär och då vägde han 8 kg och var 67,5 cm lång. "En nätt liten kille" som vår BVC-sköterska säger VARJE gång vi är där.
Hur har Frans utvecklats den senaste månaden?
Förutom att han har börjat krypa och säger mamamama och bababa så har han blivit så jäkla envis. Blir snabbt uttråkad, vill inte sitta still och vill absolut inte leka med samma leksak mer än en minut. Nu är det bara krypa som gäller. Och jag fattar! Kul att utforska världen, men mamma hinner inte riktigt med haha.
Hur mår ni?
Usch, vill typ inte ens svara på den här frågan. Lever i förnekelse och pratar med min terapeut. Varför var det ingen som berättade att man kunde få en sån rejäl dödsångest av att få barn? Kanske är det för att jag har varit med om så mycket sen Frans kom, men jag liksom ser tiden i honom. Tiden som springer förbi och som aldrig kommer tillbaka. Och det skrämmer mig något oerhört.
Men Frans mår bra. Jag tror att det kommer bli bra för mig att komma tillbaka till jobbet i oktober. Att komma in i någon slags vardag och inte leva som att det konstant är mellandagarna efter jul.
Något du vill tillägga?
Älskar den här lilla killen så att det gör ont <3
Frans: 7 månader
Idag blir mitt hjärtas gull 7 månader och vi kör en lista i vanlig ordning.
Hur stor är Frans nu?
Ingen aning! Haha. Nu ska vi tydligen bara besöka BVC varannan månad och därför vet jag inte hur lång han är eller vad han väger. Jag vägde honom här hemma för någon vecka sedan och då vägde han 7,8 kg. Ska bli spännande att se hur stor han är nästa gång vi ska till BVC!
Har det hänt mycket den senaste månaden?
Känns som jag alltid svarar ja på den här frågan, haha. Men ja! Han har fått två tänder, jättemycket hår och han nästan ålar sig fram. Han kan inte krypa än men det känns inte som att det är långt kvar. Han är väldigt gosig nu och vill kramas och pussas mycket <3
Känns som jag alltid svarar ja på den här frågan, haha. Men ja! Han har fått två tänder, jättemycket hår och han nästan ålar sig fram. Han kan inte krypa än men det känns inte som att det är långt kvar. Han är väldigt gosig nu och vill kramas och pussas mycket <3
Hur mår ni?
Bättre och bättre. Jag är riktigt taggad på sommar med min lilla familj. Alla utflykter vi ska göra. Men försöker verkligen att ta hand om mig själv och det är svårt att inte oroa mig för att något annat ska hända. Men Frans är i alla fall en riktig liten energikick och jag är så glad över att spendera mina dagar med honom.
Något du vill tillägga?
Kan inte fatta att det är SJU månader sedan jag födde den här lilla bebisen. Han är i en fantastisk ålder nu. Det är så kul, och samtidigt blir jag helt vettskrämd över hur tiden springer förbi.
Frans: 6 månader
Sex månader! Ett halvår! Hur kan det gått ett halvt år sedan han kom? Frasse, Frasse, Frasse <3
Hur stor är Frans nu?
Han hade inte vuxit så mycket sedan 5 månader tydligen. Han är 65,5 cm och väger 7,1 kg. Han följer sin kurva men är en nätt liten kille.
Vad har hänt den senaste månaden?
Ändå ganska mycket. Tycker att han hänger med på ett annat sätt nu och får mer och mer en personlighet. Han är envis och nyfiken men också väldigt glad. Han sitter rätt bra i en stol nu, men kan inte sitta helt själv på golvet än. Han rullar runt en del och man märker att han vill ta sig framåt. Snart kanske han kryper 🤯
Jag märker också att han blir mer medveten om omgivningen. Vill titta på alla som går förbi och interagerar på ett eller annat sätt. För det mesta är han en rätt social bebis, men blev också otroligt ledsen när han såg sin morfar härom dagen haha.
Utseendemässigt har han fått ganska mycket hår och det är inte längre någon tvekan om att han kommer få bruna ögon <3
Hur mår ni?
Vi mår bra. Jag försöker ta mig tillbaka till vardagen och lämna sjukhusvistelsen och gallblåseinflammationen bakom mig. Ska gå iväg och prata med en terapeut om allt nu. Det har varit lite mycket för mig de senaste 6 månaderna. Men det har varit ganska mysigt att vara hemma både jag och Dan de senaste veckorna, även om det har varit för att jag ska kurera mig. Försöker se det som kvalitetstid. Frans mår i alla fall toppen, han tycker det mesta är spännande och kul.
Något du vill tillägga?
Är så pepp på sommar med min lilla familj <3
Frans: 5 månader
Min bebis blir idag fem månader!! Vad i?! Vi gör som vi brukar och kör en liten lista.
Hur stor är Frans just nu?
När vi var hos BVC vägde han 6,7 kg och var 64,5 cm!
Hur tycker du att han har utvecklats?
Massor! Han är så med på ett annat sätt nu och är en liten miniperson. Alla säger att det blir lättare efter tre månader och på ett sätt blir det absolut det, men på ett annat blir det svårare. Han har en egen vilja nu, somnar inte utan att bli nattad och blir ganska snabbt uttråkad. Men han är stark i nacken, är inte lika ömtålig och jag behöver inte längre amma 8 timmar om dagen haha.
Hur mår du och Frans annars?
Vi mår bra! Han är min bästa kompis <3
Men annars är det mycket från min förlossning som blossar upp just nu och jag är ganska ledsen över det. Pratar om det hela tiden, läser min journal på 1177 och gråter över hur det blev. Jag vet att jag inte hade kunnat göra något annorlunda, men allt känns bara så onödigt. Hade jag haft facit så hade jag bett om ett planerat kejsarsnitt från början och så hade det inte behövt bli så kritiskt för mig och Frans. Men livet funkar inte så.
Vad gör ni om dagarna?
Vad gör vi inte! Vi går typ en mil om dagen just nu 😅 Mest eftersom Frans somnar så lätt i vagnen. Brukar kombinera detta med att gå ärenden och handla. Men annars träffar vi kompisar, går på mammaträning och tvättar en miljon tvättar i veckan.
Något du vill tillägga?
Inte mer än att det går fort nu. Frans sträcker sig efter grejer, kan vända sig från rygg till mage och skrattar när jag sjunger för honom. Min lilla sidekick. Tänk att det var han i magen hela tiden!
För ett år sedan
För ett år sedan hade jag ett litet blåbär i magen men det var nästan ingen som visste. Jag tog på mig en färgglad blommig klänning och tyckte magen var sååå svullen haha.
På skärtorsdagen hade vi kompisar över på påskmiddag. Mmm, så god den här buffén såg ut. I år orkade jag verkligen inte fixa med sånt här haha.
Det var varmt och fint och jag och Dan gick långpromenader och funderade över bebisen i magen.
Påskafton kom och vi gjorde oss fina för att fira hemma hos mamma och pappa.
Jag var så nervös för vi skulle ge alla vars ett påskägg som skulle avslöja vår lilla hemlighet.
Alla blev så otroligt glada såklart <3
På påskdagen var Regina och Frédéric hemma hos oss på middag. Regina var också gravid och både jag och Regina satt och mådde illa men kämpade på haha.
Veckan efter var jag på det allra första ultraljudet och där inne i magen fanns minsann en liten böna med ett hjärta som slog.
Nu ett år senare är den lilla bönan såhär stor <3
Glad påsk alla! Hoppas ni får en mysig dag.
Frans: 4 månader
I måndags blev Frans 4 månader! F-Y-R-A månader. Herregud vad tiden springer förbi.
Hur mår du och Frans?
Vi mår bra <3 Frans pratar och jollrar för fulla muggar. Det bästa är att vakna upp bredvid honom på morgonen.
Vad har hänt den senaste månaden?
Mycket tycker jag! Frans är nu jättestabil i nacken och vill gärna försöka stå hela tiden. Så det är det vi gör om dagarna. Står upp och tittar på saker haha.
Hur stor är Frans nu?
När vi var hos BVC var han 62 cm lång och vägde 5,9 kg. Han är nu mellan storlek 62 och 68 i kläder. Det känns bra när jag plockar undan hans pyjamasar i storlek 62, det betyder att han växer!
Har Frans fått smaka mat än?
Vi har börjat med smaksensationer så Frans har fått äta morotspuré och mosade katrinplommon. Lite avokado och grädde har han också fått smaka. Han tycker att det är helt OK än så länge, men jisses vad kladdigt det blir.
I övrigt så har vi lite problem med Frans mage. Han har ont då och då, och nu har jag börjat på mjölkfri kost för att se om det kan vara problemet. Vi får se om det hjälper! Hoppas.
Något annat?
Ja! Tycker att hans ögon mer och mer börjar gå mot det bruna hållet. Ska bli spännande att se vad hans ögonfärg blir sen. Just nu pendlar de så mycket mellan brunt, grönt och blått. Allt beror på i vilket ljus man tittar.
Frans: 3 månader
Igår fyllde den här plutten 3 – alltså TRE – månader. Tiden går fort och långsamt samtidigt.
Hur mår du och Frans?
Vi mår bra! Frans ger mer och mer respons och skrattar och jollrar om dagarna. Det är så mysigt. Han har också blivit rätt mammig vilket innebär att jag bär runt på honom väldigt mycket.
Hur stor är Frans nu?
Sist vi var hos BVC var han 59 cm och vägde 5,5 kg.
Något som blivit annorlunda den senaste månaden?
Ja, Frans har fått väldigt mycket skorv i hårbotten. Tydligen hade Dan det när han var liten och jag hoppas det går över snart. Jag smörjer med olja flera gånger om dagen och kammar bort det som släpper. Men det kommer bara nytt och försvinner inte helt? Hojta gärna om ni har något tips!
Något du tycker är kämpigt?
Tycker det är så svårt att få Frans att sova om dagarna. Vagnen brukar funka eller att amma honom till sömns, men annars behöver jag vagga honom tills han somnar och det tar så. lång. tid. Han vill inte heller sova själv så mycket. När jag lägger honom i sin säng sover han kanske 10 minuter och sedan vaknar han och vi får börja om igen. Jag förstår ju att det bara är att fortsätta och härda ut, men det är så segt.
Något annat du vill ta upp?
Inget annat än att det är kul att se Frans utvecklas och han blir starkare och starkare i nacken <3
Frans: Dagens outfit
Alltså vet inte om detta är så intressant egentligen? Men tog inspiration från Sandra Beijer och började fotografera vad mitt barn har på sig. Tycker han är orimligt söt i vissa grejer och kände att jag ville dokumentera. Det är lite roligare att klä honom nu när han är lite större också. Huvudet är mer stabilt och man kan krydda till det med små dregglisar. Om ni tycker detta är snark så får ni helt enkelt bara skrolla förbi! :)
En lördag körde vi temat djur på Frans. Allt med djur till bebisar är så gulligt tycker jag. Den här outfiten fick Frans av sin farbror Ola och faster Angelica i julklapp <3
En slappedag hemma kan man ha pyjamas hela dagen! Den röda dressen är från Polarn och Pyret och den har han fått av Carro, Johan, Sarah och Niclas.
Frans fick utslag på halsen pga mycket dreggel/mjölk/kräk hamnar där. Fick tips av BVC att börja använda dregglisar och sagt och gjort! Det är ju urgulligt så varför inte. Dregglisen och bodyn kommer från Lindex och byxorna från Polarn och Pyret.
Ny dag och nya kläder! Här är han helt klädd i kläder från Newbie.
Avslutar det här inlägget med en grå outfit. Body och byxor från Polarn och Pyret och koftan har han fått i present av sin moster.
Frans tackar för visat intresse!
Frans: 2 månader
Idag fyller den här lilla bebisen 2 månader! HURRA! Två månader sedan jag var nersövd och han drogs ut ur min mage, haha. Alltså det finns ju en viss sorg över att jag inte var vaken när han kom till världen, men vi har tagit igen det vi missade <3
Vi firar hans dag med en liten månadslista!
Hur mår du och Frans?
Vi mår bra! Frans är inne i en period just nu där han vaknar varannan timme på nätterna och ska ha mat. Inatt fick jag dock sova ganska mycket. Man får hitta sina knep och liggamning har räddat mig den här veckan.
Hur känner du att Frans har utvecklats den senaste månaden?
Mycket! Från att vara ett litet knyte som nästan enbart sover så tycker han nu att det är kul att hänga med oss. Han ler och skrattar när han ser oss och tycker saker är intressanta att titta på. Han har också börjat tugga mycket på sin hand? Men det är så kul att man nu får lite mer utbyte och att det inte bara är äta och sova som gäller.
Hur ser era dagar ut?
Lite olika, men mest likadana ut ändå haha. Vi går upp, Frans gymmar medan jag äter frukost, sedan gör jag mig i ordning och Frans hänger med mig inne i badrummet. Runt 11.30 går vi på en långpromenad ute, jag ringer oftast en vän eller lyssnar på podd och så avslutar vi alltid rundan med att handla kvällens middag. Sedan hänger vi hemma tills Dan slutar och då får han leka med Frans medan jag gör andra grejer eller bara njuter av att sitta ensam i soffan.
Men ibland träffar vi kompisar eller gör ärenden på stan. Nästa vecka ska vi förhoppningsvis träffa en och annan kompis!
Något du längtar efter?
Förutom att jag längtar efter en tid utan RS-virus och Corona, så längtar jag efter kläder som inte behöver vara amningsvänliga. Amning är smidigt, men alltså det ska bli så skönt att inte behöva ha kläder som måste kunna knäppas upp enkelt.
Något du vill dela med dig av?
Visste ni att det produceras antikroppar i bröstmjölken? Jag ringde 1177 och var jätteorolig nu när jag var sjuk över att smitta Frans. Då berättar dem att kroppen producerar antikroppar i bröstmjölken mot det som mamman är sjuk i, just för att man inte så lätt ska kunna smitta sitt barn. Sjukaste jag hört! Kroppen alltså, helt fantastisk.
Och nu vaknar den här gullungen i vagnen så nu är listan slut!
Min förlossning
Okej, jag tänker att vi ska riva av det här inlägget.
Jag ska vara ärlig och säga att jag har svårt att komma ihåg detaljer. Jag började ganska ambitiöst att skriva upp tider och vad som hände i min telefon, men ju längre in i förlossningen vi kom desto mindre tänkte jag på det av förklarliga skäl.
Natten till lördagen den 27 november hade jag förvärkar från och till och ont i ländryggen, men det var inte så farligt och jag lyckades sova igenom det. Klockan 04 vaknade jag av riktiga värkar, gick på toaletten och hade blodblandade flytningar. Försökte därefter sova lite till men nu gick det inte, det gjorde för ont och värkarna kom ganska ofta. Jag väckte Dan, vi laddade ner en app för att klocka värkarna och märkte att de kom ungefär var femte minut och var cirka 60 sekunder långa.
Eftersom värkarna kom så ofta så ringde jag in till förlossningen när klockan var 05.30. De sa då att jag skulle stanna hemma ett tag och vänta på att värkarna skulle bli ännu starkare. Jag försökte att vila lite, men klockan 06.30 satte jag mig i duschen en timme för att lindra smärtan i ländryggen. Under den här tiden packade Dan färdigt våra väskor och förberedde ifall vi skulle åka in.
När klockan var runt 08 hade jag så ont så att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag tänkte att jag nog inte öppnat mig så mycket, men ville i alla fall få en sovdos om jag skulle stå ut med värkarna. Så vi ringde förlossningen igen och fick åka in på en undersökning.
Här hade vi precis fått ett rum och jag andades igenom värkar i väntan på att bli undersökt. Efter en kort stund kom en barnmorska in och konstaterade att jag redan var fyra centimeter öppen och vi fick stanna. Fyra centimeter?! Jag var chockad och så inställd på att endast vara öppen 1-2.
"Jag vill ha epidural!" utbrast jag. Jag var så trött på att ha ont fast att jag egentligen inte haft värkar så länge. För mig var dessa värkar det värsta under hela förlossningen. Vet att det kan vara så olika, och jag fick aldrig uppleva krystvärkar och vet därför inte hur jag hade tagit dem. Men dessa var bara en pina som blev starkare och starkare. "Du kanske vill testa att bada först?" frågade min barnmorska. Jag var skeptisk, men tänkte ja varför inte.
Jag och Dan blev då visade till ett litet rum med ett badkar. Detta var så mysigt! De försökte verkligen få till en spakänsla och gav oss juice och kom med mackor. Här satt jag och tog värkar i nästan 1,5 timme. Att bada lindrade värken i min ländrygg och jag kan verkligen rekommendera det. Jag och Dan satt och pratade och skojade och passade på att höra av oss till nära och kära för att informera att allt hade startat.
När jag kände att värkarna blev starkare bad jag min barnmorska om epidural igen. Jag gick upp, Dan hjälpte mig att klä på mig och så gick vi tillbaka till vårt rum. Runt klockan 13.30 kom narkosläkaren och satte epiduralen och all smärta försvann. Tyckte att detta var livet och passade på att äta och vila. Vid denna tiden var det också skiftbyte och jag fick en ny barnmorska. Vi gick igenom mitt förlossningsbrev och jag berättade att min största rädsla var att få ett urakut kejsarsnitt. Jag ville absolut inte bli sövd.
Timmarna gick och här går allt ihop. Jag vet att jag efter epiduralen var cirka 7 cm öppen. Jag fick paj att äta till middag och timmarna bara sprang förbi. När jag var 9 cm öppen så sa min barnmorska att vi borde ta fostervattnet för att påskynda det hela. Sagt och gjort och oj vad mycket vatten som kom.
Efter att ha tagit vattnet så kände barnmorskan efter Frans huvud och märkte att han satt lite annorlunda. Hon sa att "hon inte riktigt känner fontanellerna". En förlossningsläkare kom in och tog ett mjölksyreprov på Frans hjässa för att se hur stressad han var. 1,1 var provet, vilket var lågt och fint. "Under 4 är bra" sa läkaren.
Jag var uppe och gick, testade att sitta på pilatesbollen och gjorde allt möjligt men ändå öppnades jag inte den sista centimetern. Förlossningsläkaren tog ett nytt mjölksyreprov på Frans hjässa och det låg på 1,6.
När klockan var 21.30 var det skiftbyte igen, jag fick en ny barnmorska, ett nytt team och vi gick igenom förlossningsbrevet igen. Vi pratade om att jag var öppen för kejsarsnitt, men ville verkligen inte bli sövd. Jag var fortfarande bara 9 cm öppen och vi tog beslutet att sätta in värkstimulerande. Efter någon timme så ville barnmorskan "trycka undan" den sista centimetern med sina fingrar istället. Kan vara att jag hade öppnat mig till 9,5 här och att det bara var en liten bit de skulle trycka bort. Aj säger jag bara. Min nya barnmorska kände på Frans huvud och konstaterade även hon att hans huvud satt lite annorlunda.
För att få Frans längre ner i kanalen och få hans huvud att hamna "rätt" gjorde jag något som jag har för mig heter Swinging baby – en massa akrobatiska övningar som liknar yoga. Detta hjälpte inte. Frans satt fortfarande fast.
Förlossningsläkaren kom in på nytt och tog ett mjölksyreprov. Den här gången låg det på 3,7. Jag blev orolig och frågade om vi inte skulle göra ett kejsarsnitt istället. Men jag var ju 10 cm öppen nu och det var så nära. Teamet tyckte att vi skulle vänta lite till och se om jag kunde få igång krystningsfasen. De var inte oroliga och då behövde inte jag vara orolig. Vi stängde av det värkstimulerande och jag och Dan fick vila lite. Nu var klockan sent, runt 01 på natten den 28 november.
En timme senare kom min barnmorska in igen och vi bestämde oss för att sätta igång det värkstimulerande igen och försöka få igång krystningsfasen. Nu var jag helt slut och visste inte om jag skulle orka. Men vi bestämde oss för att ge det 30 minuter – "30 minuter och sedan går vi vidare på annat sätt" sa min barnmorska.
I 30 minuter höll jag på att krysta utan att något hände. Jag tryckte och tryckte men Frans rörde sig inte. Förlossningsläkaren kom in igen, tog ett nytt prov och nu låg det på 5,7. "Nu blir det kejsarsnitt" sa hon och jag bröt ihop. Kanske på grund av lättnad, men också oro. Det blev så definitivt helt plötsligt.
Jag fick hoppa upp på en brits nästan direkt och blev utrullad. Dan följde med en undersköterska in i ett rum bredvid mitt operationsrum. Inne i operationsrummet försökte de sätta en ryggmärgsbedövning så att jag skulle kunna få ett vaket kejsarsnitt. De stack mig en, två, tre gånger och det gick inte. Förlossningsläkaren sa att barnet måste komma ut innom 11 minuter och när fjärde gångens försök att sticka mig misslyckades fanns det inget val – jag blev tvungen att sövas.
Dan har berättat att han satt i rummet intill och märkte hur stämningen ändrades. Det kom fler och fler läkare in och de informerade honom att jag behövde sövas. Plötsligt sprang de ut med Frans. Han skrek inte och rörde sig inte, men som jag förstår det fick han hjälp med andningen och därefter började han skrika. Dan fick klippa i den redan klippta navelsträngen och sköterskorna kramade om och gratulerade honom. Frans hade lite lågt blodsocker och blev därefter inskriven på Neonatal.
I efterhand förklarade förlossningsläkaren att Frans satt fast och att de hade svårt att få ut honom. De behövde skära i min livmoder flera gånger och sedan dra ut honom. När Frans var ute ville min livmoder inte slappna av. Den var trött och spänd efter att ha varit igång så länge och ville inte krympa. De hade svårt att sy igen den och under den här tiden förlorade jag 2,5 liter blod.
Hur avslutar man ett sånt här inlägg? Det finns såklart många frågor. Vad hade hänt om vi gjort kejsarsnitt tidigare? Satt Frans fast redan då? Det vet vi inte, men läkarna tror det. Jag är i alla fall tacksam för att allt gick bra till slut. Uppföljningen har varit jättebra och allt har tagits på stort allvar med diverse uppföljningssamtal. Det var liksom ingens fel. Jag gjorde allt jag kunde och läkarna gjorde det de tänkte var bäst. Det var ju så nära. Hade han inte suttit fast så hade det säkert blivit en vanlig förlossning.
Min återhämtning har också varit bra efter att jag kom hem och snittet har läkt fint. Både jag och Frans mår bra och det är såklart huvudsaken. <3
Inlägget om dagarna på BB hittar ni här.
Frans: 1 månad
En månad! En månad sedan jag vaknade upp på UVA och blev nerrullad till en liten trött bebis. Den här månaden har gått fort och lånsamt samtidigt. På ett sätt känns det som att han är äldre och på ett annat som att han kom igår.
Jag tänker att vi gör en liten statusuppdatering, som jag brukade med graviditeten.
Hur mår du?
Jag mår bra! Bättre och bättre faktiskt. Jag kan nu gå 5 km utan att få ont i ryggen och snittet gör inte lika ont. Det ser ut att ha läkt fint och nu tejpar jag bara då och då med steri-strips. Psykiskt sätt mår jag också bättre. Jag försöker att inte tänka på eventuella framtida graviditeter och förlossningar och bara vara här och nu. Är så kär i denna minimänniska som jag burit på i 9 månader.
Hur mår Frans?
Frans mår också bra! Han har varit inne i ett språng nu enligt min bebisapp och har varit lite smågnällig. Det är mest på kvällar och nätter han är ledsen och vill amma hela tiden. Imorgon ska vi göra en månadscheck på BVC, då får vi se så att han växer som han ska. Men annars har jag märkt att han tittar mer på mig och Dan nu, inspekterar våra ansikten. Och så tycker han att den lilla mobilen ovanför blöjstationen är intressant.
Hur tycker du livet med bebis är?
Lite som jag hade tänkt och samtidigt inte. Jag trodde att Frans skulle sova mer själv och inte vilja vara så nära hela tiden. Där trodde jag helt fel. Vi har inte heller fått selen att funka riktigt än. Frans älskar sin vagn, men är inte jättepepp på babyselen haha. Men skam den som ger sig! Och den här amningen alltså, just nu känns det som att jag inte gör något annat.
Längtar du efter något särskilt?
En del av mig längtar tills Frans blir lite äldre så att det ska bli lättare att ta sig ut, att nacken blir lite mer stabil och att man får mer respons från honom. Samtidigt försöker jag verkligen vara i nuet. Han är bara såhär liten en gång och då får jag passa på att njuta och mysa och lukta på hans lilla huvud <3
Lillejulafton
Idag kom vi utanför dörren innan det blev mörkt. Hurra!
Jag och Dan körde förbi Dans föräldrar, lämnade en julklapp och visade upp Frans på avstånd utomhus. Det snöade dock jättemycket idag, så det blev en snabbvisit. Jag längtar tills allt med corona och RS-virus börjar lugna ner sig så att vi kan börja umgås mer med nära och kära. Hittills har vi bara träffat min familj inomhus, och även då har vi försökt hålla avstånd.
Men imorgon är det julafton! Min julklänning är framhängd, alla julklappar är inslagna och den årliga pecannötspajen är bakad. Vi ska fira jul och sova över hos min mamma och pappa. Så just nu håller vi på att packa. Det är så mycket grejer till Frans som vi ska ha med oss. Dels 78 ombyten, men också vagnen och saker till blöjbyten. Men det ska bli mysigt att sova över. Inte behöva fundera på när vi ska köra hem och bara kunna gå och lägga oss när vi känner för det.
Jag börjar förresten bli redo att prata om förlossningen nu. Tänkte att jag ska ta tag i ett inlägg om det i mellandagarna. Jag är inte ledsen över att det blev som det blev längre. Jag har fortfarande funderingar och oro över eventuella framtida graviditeter och förlossningar, men tänker att det är något jag får ta i längre fram. Just nu vill jag bara äga min berättelse. Det var ju min förlossning, den enda jag har gjort och jag vägrar låta ångesten förstöra den. Även om det blev traumatiskt vill jag minnas det som något häftigt. Något som gav mig min son. Jag vägrar låsa den dörren och slänga bort nyckeln.
Jag försöker också hålla fast vid är att det verkligen gick jättebra – tills det inte gick alls längre. Jag gjorde allt jag kunde och mer därtill, och i slutändan fick jag Frans. Min fina, älskade lilla sidekick <3
Dagarna på BB
Dagarna på BB är lite som en enda röra. Det kändes som vi var där i veckor, samtidigt som tiden stod helt still. Vad gjorde vi egentligen? Inte mycket. Åt, sov, ammade, fick medicin. Men vi ska kika på det jag har dokumenterat.
Runt klockan 10 på morgonen på söndagen rullades jag ner från UVA till Neonatal där Frans och Dan var. Jag kunde knappt prata och bara grät och grät. Jag kommer ihåg att det gjorde så ont i snittet när jag grät, men kunde inte sluta. Haspade efter luft och försökte lugna ner mig. Frans låg alldeles blek och svullen invirad i en handduk. Sen fick han komma upp på mitt bröst. Den urgulliga personalen på NEO utbrast "Titta Frans, mamma är här!" <3
Sedan fick vi äntligen den klassiska brickan med ostmackor! Alltså det var typ det godaste jag har ätit? Kanske för att jag precis opererats och var urhungrig, men det kändes också som det låg så mycket kärlek bakom det.
Dan var en sån klippa. Jag kunde inte göra någonting, låg bara i sängen och tittade på. Dan sondmatade Frans och tog alla bajsblöjor.
Min lilla älskling <3
När jag precis trodde att jag var återförenad med min familj kom de från BB och sa att de behövde rulla bort mig till mitt rum. Mina infektionsvärden hade gått upp och de behövde ta fler prover och sätta in antibiotika. Första natten fick jag därför spendera på BB medan Dan och Frans var kvar på Neonatal. Morgonen efter gick jag bort till dem och då låg de såhär fint och sov <3
Men! Senare den dagen blev Frans utskriven från Neonatal och vi blev äntligen återförenade på BB.
Eftersom jag varit ifrån Frans så många timmar hade inte min amning riktigt kickat igång. Frans hade också lågt blodsocker, så vi fick koppmata honom med ersättning.
<3
Så trött här men också så glad.
Efter kejsarsnittet hade jag svårt att gå och allt gick väldigt långsamt. Men jag försökte vara uppe och röra på mig, och den längsta promenaden jag tog var när vi tre gånger om dagen gick bort till matsalen.
Detta kan ha varit den godaste lunchen jag åt de dagarna – prästostpaj! Maten var lite som skolbespisning men tyckte den var helt okej. Gulligt att man fick efterrätt till lunchen.
Vi behövde vädra inne på rummet en dag och klädde på Frans mössa och vantar.
Och så blev det 1 december som vi firade med julpyjamas.
Och på nätterna kom personalen in och gav mig antibiotika i dropp. Det var nätterna som var värst med alla tankar som cirkulerade.
Men på torsdagen den 2 december kom sköterskorna in och sa att mina infektionsvärden hade sjunkit och vi skulle få åka hem. Hurra! Firade med en sista lunch från kafeterian där de även bjöd på pannkakor.
Imorgon har vi varit hemma en hel vecka <3
Frans Sebastian Strandberg
Fredagen den 26 november hade jag gett upp. Det kommer ingen bebis, han har blivit som en cell i min kropp igen. Är jag ens gravid? Är det en bebis som puffar i min mage?
Men klockan 04 natten till lördagen vaknade jag av något som inte kunde vara annat än värkar, och så var allting igång. Jag ska berätta hela min förlossningshistoria senare. Kanske mest när jag själv orkar. Det blev inte alls som jag tänkt mig. Faktum är att allt gick jättebra, som en dans på rosor – tills det inte gjorde det längre.
Att få ett sövt, urakut kejsarsnitt var min största rädsla men till slut fanns det ingen annan utväg. När jag vaknade upp på söndagen fick jag dessutom reda på att det hade skett komplikationer och vår bebis var väldigt svår att få ut. Han satt fast och jag förlorade mycket blod.
Jag vaknade upp på söndagen på UVA (uppvaket efter operation) och fick ringa Dan direkt. Jag kunde knappt prata efter narkosen och samtidigt bara grät jag. Mådde vår bebis bra?
Och det gjorde han. Frans kom till världen söndagen den 28 november klockan 03.49. 52 cm lång och 3350 gram kärlek. Efter fyra nätter på BB och en natt på Neonatalavdelningen för Frans fick vi äntligen åka hem.
Jag är så otroligt tacksam över att både jag och Frans mår bra. Läkarna var otroligt professionella och ingen hade kunnat göra något annorlunda. Vi alla gjorde vårt bästa. Men det kommer behövas en del bearbetning för mig efter det här, och för det är jag glad att jag har den här bloggen. Det är så många som skrivit till mig på instagram och berättat att deras förlossningshistoria har varit något liknande. Jag är väldigt tacksam för att ni hör av er! Det får mig att känna mig mindre ensam, mindre skamsen.
Men nu är han i alla fall här och vi håller på att ta oss in i vardagen med en bebis. Nu börjar resten av vårt liv tillsammans! Ska försöka starta upp bloggen när jag kan, men uppdateringarna kan bli lite glesa.
Måndagen den 22 november
Dagen är här! Den jag har väntat på sedan jag plussade i mars – min BF.
Det är ju ingen bebis på gång än, men det känns ändå som att vi har gått i mål på något sätt? Vilken dag som helst kommer vår nya familjemedlem!
Jag har inga planer alls den här veckan, utan ska mest gå runt och vänta på bebisen. Kanske ska jag julpynta lite mer än vad jag redan gjorde i helgen. Kanske ta en promenad runt huset. Men annars vänta och peppa och vila.
Vi firar att min BF är här genom att kika på ett par roliga memes jag samlat på mig på sistone.
Hoppas ni får en fin måndag!
Bebis: Vecka 40
Så är det snart den 22 november och min BF. Imorgon är vår bebis beräknad att anlända och än så länge händer inte mycket. Blir detta min sista graviduppdatering? Jag hoppas det, men man vet ju aldrig.
Hur mår du?
Fysiskt, generellt bra. Jag blir trött snabbt, kan inte gå långt och det är fortsatt jobbigt att böja sig ner och så vidare. Psykiskt sätt mår jag helt okej. Jag börjar bli lite orolig inför förlossningen samtidigt som jag är väldigt redo. Jag är också orolig för den första bebistiden. Kommer jag ställa för höga krav på mig själv? Förväntar jag mig att vi snabbt ska komma in i det, kroppen ska återställa sig direkt och jag ska kunna hitta på en massa roliga saker?
Jag mår inte bra av att bara vara hemma och ta det lugnt. Så jag oroar mig för hur den första bebistiden kommer att bli när det är just det jag måste göra. Jag hoppas att jag kommer att älska det, att jag kommer vilja vara hemma och bara gosa med vår bebis. Men är orolig för att jag ska känna mig ledsen och nedstämd och rastlös.
Hur skulle du sammanfatta din graviditet?
Jag har mått fysiskt bra nästan hela tiden. Jag har haft ont i ryggen emellanåt, men så fort jag började gå i ordentliga skor så blev det bättre. Allt annat har gått väldigt smidigt. Jag har knappt mått illa, känt bebisen mycket och inte varit särskilt trött.
Men jag skulle inte säga att jag har älskat att vara gravid. Först tog det ganska lång tid innan jag ens fick en mage och hade lite ångest över det. När magen sen väl växte, växte också allt annat. Kroppen förändrades och jag hade svårt att acceptera det först. Jag har liksom inte känt mig så fin som jag vet att andra gravida kan göra.
Självklart har det också varit mysigt. Det är väldigt konstigt när man tänker att det som puffar och rullar runt i min mage faktiskt är en bebis.
Vad funderar du annars mycket bra?
Hur kommer han se ut, och vem är han? Det ska bli roligt att lära känna honom. Och när sätter allt igång egentligen? Hoppas snart <3
Lite bebissaker i vårt hem
Tanken var att jag egentligen skulle fotografera alla fina presenter jag fått på mina babyshowers. Men till slut insåg jag att det blev för mycket. Jag tog aldrig tag i det och allt låg bara ihopvikt. Så nu tänkte jag bara visa lite bebissaker jag har fixat med på sistone.
Först tog jag tag i den här högen. Det skulle tvättas och vikas och sorteras.
Dan lade alla gulliga gosedjur och snuttefiltar som vi fick på babyshowern i spjälsängen. Detta har jag inte tvättat än, men sen ska någon packas ner i BB-väskan och sådär.
Jag fick en blöjtårta av Sarah H i babyshowerpresent. Den var så fin och förutom blöjor hade hon köpt ganska mycket till vår blöjstation. Perfekt!
Jag har också gått igenom och packat upp alla gulliga nappar vi fick i present. Jag har dock inte desinficerat dem än, men det gör vi sen när bebisen kommit. Tänker att han ändå inte ska ha napp den första tiden?
Av Athena och Jenny fick vi också en barnservis med mönster från Elsa Beskow. Så fint!
Annars har jag tvättat och vikt bebisens lakan och filtar.
Och äntligen ställt i ordning blöjstationen. Jag rensade bort en del som vi hade stående på skänken ovanför torktumlaren och fyllde två korgar med blöjor och annat som kan vara bra att ha. Den lilla mobilen som hänger från skåpet kommer från IKEA.
Bebisens badhanddukar är också tvättade och ihopvikta.
Den gula fick jag av Amanda i present och den röda och rosa köpte jag på Lindex.
Vi avslutar inlägget med den här ursöta förvaringskorgen som jag fick av Regina. Tanken är att det ska ligga leksaker i den när bebisen blir äldre, men jag funderar på om jag ska ha filtar eller liknande i den just nu. Vi får se!
Och det var lite bebissaker i vårt hem.
