Nyårslistan 2021
Gott nytt år!
Frans har varit ganska gnällig i veckan och det har inte blivit mycket sömn. Men den årliga nyårslistan har jag i alla fall lyckats knåpa ihop!
Gjorde du något 2021 som du aldrig gjort förut?
Blev gravid och födde barn, haha! Det här med att vara gravid har varit ett helt kapitel för sig. Livet fortsätter, samtidigt är det så mycket som sätts på paus. Så mycket man inte kan göra och kroppen förändras. Så stort och konstigt på en och samma gång.
Har du några nyårslöften?
Vet ni, inte ett enda. Jag har de senaste åren haft mål och önskningar, men i år ska jag bara fokusera på mig själv, min familj och mina nära och kära. 2022 ska bli ett fint och mysigt år!
Vilka platser besökte du?
Vi har inte rest alls i år. Vi har knappt lämnat Skåne. I somras åkte vi till Sölvesborg, Kristianstad och Örenäs slott. Skönt och prestigelöst. Undra om vi besöker några spännande platser 2022!
Bästa köpet?
Kan det vara barnvagnen som vi köpte begagnad? Är så nöjd med den! Om jag frågar Dan skulle han svara vår nya Dyson-dammsugare. Han älskar den nästan mer än mig.
Vad var sämst?
Att bli inrullad i en operationssal i tron om att jag skulle få ett vaket kejsarsnitt, höra att förlossningsläkaren stressat säger att min son måste komma ut inom 11 minuter och sedan bli nedsövd. Eller två dagar senare när förlossningsläkaren förklarade för mig att jag förlorade 2,5 liter blod under operationen, att min livmoder tog mycket stryk och att jag (om vi vill ha fler barn) aldrig kommer att kunna föda vaginalt.
Det är så mycket känslor kopplat till min förlossning. Dels är det glädje, samtidigt som att allt känns som en surrealistisk dröm.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare! Förra nyårsafton var jag så ledsen över att jag och Dan inte hade blivit gravida och oroade mig över att något var fel. Inte visste jag då att jag ett par månader senare skulle få ett plus på stickan.
Favoritserier?
Jag tycker generellt att 2021 inte har varit ett starkt TV-serie-år. Det mesta har varit ganska medelmåttigt om jag får säga mitt. Men en bra serie jag kan tipsa om är Mare of Eastwood på HBO!
Bästa minnet från 2021?
Jag har två favoritminnen!
1. När jag, Dan, Regina och Frédéric var i Hannahs stuga på Skäret, jag tassade upp tidigt på söndagsmorgonen och tog ett tidigt graviditetstest som visade ett svagt positivt. Skickade sms till Regina som då också var tidigt gravid, vi gick en promenad ute medan de andra sov och pratade om allt spännande vi hade framför oss.
2. När vi kom hem från BB med Frans, lade honom i babynestet i soffan och försökte ta in allt som hänt. Att vi nu har en liten bebis som ska bo här med oss.
Vad ser du mest fram emot med 2022?
Att vara föräldraledig, se Frans utvecklas, hänga med vänner och bara mysa.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Jag önskar att jag hade njutit mer som gravid. Jag kände mig liksom inte fin, utan tyckte jag var väldigt svullen och hade svårt att klä mig. Önskar att jag bara hade struntat i det och känt mig fin istället.
Vad var din största framgång på jobbet 2021?
Jag började på Prisjakt i november 2020, så för mig var det viktigt att komma in i min nya roll, ta ansvar och utvecklas. Tyckte att jag gjorde det och trivs så bra! Älskar mina arbetsuppgifter och mina kollegor.
Största framgång på det privata planet?
Att bli mamma och ta hand om en liten miniperson är riktigt jäkla coolt tycker jag.
Vad spenderade du mest pengar på?
Definitivt barngrejer såsom barnvagn, babyskydd, babysitter etc hehe.
Något du önskade dig och inte fick?
En trevlig förlossning, haha. Men annars inget. Är bara glad över att jag, Dan och Frans mår bra <3
Största misstaget?
Mitt problem är väl alltid att jag försöker kontrollera saker som jag inte kan. Det tar så mycket energi och jag måste lära mig att vissa saker bara blir som det blir.
Mest stolt över?
Dan <3 Som bytt varenda bajsblöja, inte sov på över 36 timmar under förlossningen och som funnits där för mig och Frans – mer än vad jag kunde föreställa mig. Som hjälpte mig ur sängen på BB när benen knappt bar, som peppat mig med amningen när jag inte hade ork att försöka och som inte lämnade Frans sida när jag inte kunde vara där. Jag vet inte vad jag hade gjort utan honom <3
Frans: 1 månad
En månad! En månad sedan jag vaknade upp på UVA och blev nerrullad till en liten trött bebis. Den här månaden har gått fort och lånsamt samtidigt. På ett sätt känns det som att han är äldre och på ett annat som att han kom igår.
Jag tänker att vi gör en liten statusuppdatering, som jag brukade med graviditeten.
Hur mår du?
Jag mår bra! Bättre och bättre faktiskt. Jag kan nu gå 5 km utan att få ont i ryggen och snittet gör inte lika ont. Det ser ut att ha läkt fint och nu tejpar jag bara då och då med steri-strips. Psykiskt sätt mår jag också bättre. Jag försöker att inte tänka på eventuella framtida graviditeter och förlossningar och bara vara här och nu. Är så kär i denna minimänniska som jag burit på i 9 månader.
Hur mår Frans?
Frans mår också bra! Han har varit inne i ett språng nu enligt min bebisapp och har varit lite smågnällig. Det är mest på kvällar och nätter han är ledsen och vill amma hela tiden. Imorgon ska vi göra en månadscheck på BVC, då får vi se så att han växer som han ska. Men annars har jag märkt att han tittar mer på mig och Dan nu, inspekterar våra ansikten. Och så tycker han att den lilla mobilen ovanför blöjstationen är intressant.
Hur tycker du livet med bebis är?
Lite som jag hade tänkt och samtidigt inte. Jag trodde att Frans skulle sova mer själv och inte vilja vara så nära hela tiden. Där trodde jag helt fel. Vi har inte heller fått selen att funka riktigt än. Frans älskar sin vagn, men är inte jättepepp på babyselen haha. Men skam den som ger sig! Och den här amningen alltså, just nu känns det som att jag inte gör något annat.
Längtar du efter något särskilt?
En del av mig längtar tills Frans blir lite äldre så att det ska bli lättare att ta sig ut, att nacken blir lite mer stabil och att man får mer respons från honom. Samtidigt försöker jag verkligen vara i nuet. Han är bara såhär liten en gång och då får jag passa på att njuta och mysa och lukta på hans lilla huvud <3
Vecka 52
Äntligen börjar det kännas som att jag landar i att vara småbarnsmamma. Frans blir lättare och vi lär känna varandra mer och mer. Dagarna springer fortfarande förbi i en rasande fart, men nu kommer vi åtminstone ut medan solen fortfarande är uppe.
Det är årets sista vecka och vi har inte jättemycket inplanerat. Imorgon fyller Frans en månad. En månad gammal! Det är ju ingenting och jättemycket på en och samma gång <3 På onsdag ska vi först till BVC och sedan hem till mina föräldrar.
På fredag är det nyårsafton och vi ska hem till Carro och Johan. Det blir lite annorlunda i år och vi ska träffas lite tidigare på dagen. Men det ska bli mysigt ändå. Vi har beställt catering, jag har en ny nyårsklänning och champagnen ligger redan på kylning.
Sedan är det plötsligt 2022! Det ska bli ett spännande år. Jag kommer vara föräldraledig till september. Undra hur min vardag kommer se ut. Kommer jag och Frans hitta på mycket om dagarna? Hoppas det.
Men nu går vi in i ett fullständigt mellandags-mode. Lite såhär ungefär:
Julafton 2021
Glad annandag jul! Vi kikar på hur vår julafton såg ut.
Jag och Dan har lärt oss nu att det tar ganska lång tid att göra sig i ordning och packa ihop allt med en liten bebis. Så vi gick upp mycket tidigt. Frans var exemplarisk och sov nästan hela morgonen.
Jag hade på mig en klänning från Indiska som jag köpte på Black Friday. Här hittar ni den!
Strax innan klockan 12 packade vi vagnen full och satte Frans i babysittern. Dags att köra till Löddeköpinge!
Och tänka sig, det blev en julafton med snö trots allt!
Jag och min lilla gullunge.
Frasse var julig i kläder från Polarn och Pyret. Äter snart upp honom <3 <3 <3
Hemma hos mamma och pappa var det uppdukat med långbord i vardagsrummet.
Och under granen låg klappar och väntade.
Min lilla familj <3
Strax efter klockan 13 blev det dags att äta. Julmaaat! Var mycket taggad då jag knappt ätit någon julmat i år.
Frans sov genom hela middagen så både jag och Dan kunde sitta lugnt vid bordet.
Klockan 15 tittade vi på när Tareq Taylor tände ljuset och grät en skvätt över hans hyllning till sin mamma. Sedan var vi några som inte var jättepepp på Kalle och gick ut en kort promenad i det iskalla vädret.
Det var minus 6 grader kallt.
Vid 17-tiden fikade vi och sedan var det dags att öppna julklappar.
Dan och Frans var pepp! Eller, Dan i alla fall. Frans sov mest.
Och när klockan började närma sig midnatt var det dags att ta på vår julpyjamas och sova.
En fin och mysig, men annorlunda julafton. Det blir något annat såklart när man går undan hela tiden för amning, blöjbyten och annat. Men nästa år är Frans 1 år och då kommer julen vara hundra gånger roligare.
Lillejulafton
Idag kom vi utanför dörren innan det blev mörkt. Hurra!
Jag och Dan körde förbi Dans föräldrar, lämnade en julklapp och visade upp Frans på avstånd utomhus. Det snöade dock jättemycket idag, så det blev en snabbvisit. Jag längtar tills allt med corona och RS-virus börjar lugna ner sig så att vi kan börja umgås mer med nära och kära. Hittills har vi bara träffat min familj inomhus, och även då har vi försökt hålla avstånd.
Men imorgon är det julafton! Min julklänning är framhängd, alla julklappar är inslagna och den årliga pecannötspajen är bakad. Vi ska fira jul och sova över hos min mamma och pappa. Så just nu håller vi på att packa. Det är så mycket grejer till Frans som vi ska ha med oss. Dels 78 ombyten, men också vagnen och saker till blöjbyten. Men det ska bli mysigt att sova över. Inte behöva fundera på när vi ska köra hem och bara kunna gå och lägga oss när vi känner för det.
Jag börjar förresten bli redo att prata om förlossningen nu. Tänkte att jag ska ta tag i ett inlägg om det i mellandagarna. Jag är inte ledsen över att det blev som det blev längre. Jag har fortfarande funderingar och oro över eventuella framtida graviditeter och förlossningar, men tänker att det är något jag får ta i längre fram. Just nu vill jag bara äga min berättelse. Det var ju min förlossning, den enda jag har gjort och jag vägrar låta ångesten förstöra den. Även om det blev traumatiskt vill jag minnas det som något häftigt. Något som gav mig min son. Jag vägrar låsa den dörren och slänga bort nyckeln.
Jag försöker också hålla fast vid är att det verkligen gick jättebra – tills det inte gick alls längre. Jag gjorde allt jag kunde och mer därtill, och i slutändan fick jag Frans. Min fina, älskade lilla sidekick <3
Julbrunch den fjärde advent
I söndags var det den fjärde advent och det var såhär strålande fint väder! Jag och Dan började dagen med att packa vagnen full med bebis, julklappar och gå bort-blommor och promenerade bort till Slussen.
Vi var bjudna på julbrunch hos min syster. Kolla mina gulliga killar <3
Min syster hade dukat långbord i matsalen eftersom hela min familj samlades. Vi kommer ses nästan allihop på julafton också, men i söndags kunde alla respektive vara med också. Som ett lille-lillejulfirande.
Det dukades fram julmat, både vegetariska alternativ och kött. Dessutom kunde vi göra belgiska våfflor. Vilken lyxbrunch!
Jag och min sidekick var julfina <3
Efter brunchen och amning omgång 1 var det dags för julklappsspelet. Vi spelar julklappspelet varje år, men om jag ska vara ärlig är jag inte jätteglad i det. Vet att detta är en opopulär åsikt, hehe.
Klockan 17 var det dags att tacka för oss. Jag ammade och passade sedan på att bädda ner Frans i vagnen medan han halvsov. Han tyckte dock att vi tog liiite för lång tid på oss ut och blev hysterisk ute på gatan. Heh, svettigt. Det är dock tur att han nästan alltid somnar i vagnen, även om han skriker helt hejdlöst så somnar han till slut. Jag måste bara lära mig att ge det lite tid.
Väl hemma tränade vi lite i gymmet och sedan gick vi och lade oss klockan 21. Mysig söndag med vår första stora utflykt!
Vecka 51
På fredag är det julafton och jag har försökt att komma i stämning. Jag har druckit julmust, köpt glögg, gjort julkola och slagit in klappar. Köpt hyacinter och tittat på julfilmer. Planerat mina juloutfits och till och med hunnit klippa mig inför julledigheten. Och ändå har jag ingen julkänsla.
Kanske för att jag knappt kommer utanför dörren om dagarna. Kanske för att hur mycket vi än städar så har vi det alltid stökigt. Kanske eftersom hur många gånger jag än duschar så luktar jag ändå kräk och bröstmjölk. Kanske för att nätterna är oändligt långa och dagarna går på ett kick. Kanske för att allt blir lite mer omständigt med en liten liten bebis.
Jag älskar julen och älskar julens traditioner, men i år försöker jag sänka kraven. Det får bli lite som det blir i år. Jag har en bebis som precis fyllt tre veckor och ett snitt i min mage som fortfarande värker. Det är okej att det är stökigt och det är okej att sova mitt på dagen.
Det kommer fler jular och nästa år är Frans äldre. Då kanske det till och med blir den bästa julen någonsin.
Vad jag har gjort i veckan
I veckan har jag:
Fått egentid på stan! Köpte de sista julklapparna och fixade naglarna.
Suttit i soffan med Frans, ammat och pumpat. Sånt vanligt ni vet.
Ätit smörgåstårta till kvällsmat! Nu när Dan är hemma också känns det lite som att det är lördag varje dag.
Tagit många bilder på min bebis medan han sover.
Varit hos frisören och köpt finkaffe på en och samma gång. Lyxdag!
Tagit fler bilder på min bebis medan han sover. Äter snart upp honom <33333
Imorgon är det måndag igen och snart är det julafton! Hoppas ni har haft en fin helg.
Lördag, söndag och måndag: Utomhusfikor, gym och BVC
Vi ska kika på hur vår helg + måndag såg ut!
Lördag
Natten till lördagen var en riktigt bra natt. Frans sov längre än 1,5 timme i stöten och jag kände mig ganska utvilad. Bra jobbat Frasse! Mer av det tack! Vi skulle träffa Dans bröder med familjer på utomhusfika och jag fräschade upp mig lite inför dagen.
Vid 11 packade vi ut kaffe, julmust, saffransgifflar och punschrullar med pepparkakssmak. Vi pratade om förlossningen, första tiden med Frans och så fick Frans fina presenter <3 Det var svinkallt ute, men är glad över att vi kunde ses ändå.
Vid 12.30 kände vi alla oss ganska klara med utomhusfikandet. Så jag, Dan och Frans gick upp till vår lägenhet och jag ammade. Vid 14-tiden tänkte jag springa en snabb vända på stan helt själv. Kände mig som världens sämsta person, samtidigt som det var välbehövt. Jag ammade, pumpade och förberedde ersättning precis innan jag stack och kände ändå "Hur ska de klara sig?!" haha. Jag är i alla fall väldigt glad över att min vinterjacka äntligen går att knäppa.
Någon timme senare var jag hemma igen. Hann lämna tillbaka kläder, köpa två nya bodies till Frans och en julklapp till Dan. Har aldrig varit så snabb på stan någonsin tidigare. Efter maten tittade jag på nya Sex and the city-serien "And just like that..". Vet inte helt vad jag tycker än?
Dan läste om det här maggreppet i en tidning vi fick av BVC och ville testa det på Frans. Frans var förvånansvärt underhållen! Älskar de här kinderna!! <3
Söndag
Det blev söndag och jag var tvungen att springa ner till vårdcentralen eftersom jag fått urinvägsinfektion nu efter kejsarsnittet. Tydligen är det ganska vanligt, men känner att snälla det kan väl räcka nu? Orkar inte springa till läkare hela tiden.
I vilket fall som helst så skulle vi ha ytterligare en utomhusfika på eftermiddagen. Vi packade vagnen full med bebis, kaffe, julmust och glögg.
Och så träffade vi Sarah, Niclas, Sixten, Carro, Johan och Oscar utanför vår lägenhet. Alla hade med sig lite smått och gott till fikan. Det var så mysigt att ses! Tyvärr så regnade det och var ganska kallt. Men det blir väl lätt så när man utomhusfikar i december.
Vid 16-tiden gick vi in till lägenheten igen, ammade och lagade mat.
Sedan var det dags för Frans att gymma lite. Dan är väldigt mån om att Frans ska ligga på mage lite varje dag. "Han ska bli stor och stark och gå tidigt" säger han. Efter maten tittade vi på Harry Potter och sedan somnade vi tidigt.
Måndag
Det blev måndag och dagens enda mål var att ta sig till BVC. BVC ligger cirka 10 minuter ifrån oss, men allt tar verkligen längre tid med en bebis. Och mitt i allt behövde jag byta förband på mitt snitt och ja, låt oss säga att vi anlände 3 minuter innan vår bokade tid. Vi ska bli bättre på det här med planering!
Efter en kort promenad efter BVC-besöket, hängde vi bara hemma resten av dagen. Frans kräks en del just nu så Dan tycker det är onödigt att klä på honom kläder haha.
Och lite såhär känns det just nu. Julen blir verkligen annorlunda i år. Jag och Dan orkar inte klä någon gran och jag har inte någon särskild julkänsla. Jag som älskar julen, men det får bli lite vad det blir i år helt enkelt. Nästa år, när Frans är äldre, kommer det säkert vara annorlunda.
Vecka 50
Hej och glad Lucia!
Dagarna bara springer förbi här. Vi har haft ett par bra nätter och jag känner mig någorlunda utvilad. Hemmet är dock kaos och jag är glad om jag kommer utanför hemmet en gång om dagen. Allt tar så mycket längre tid med en bebis, speciellt när den vill amma typ 24 timmar om dygnet. Är i alla fall glad över att Frans gillar sin vagn och att han hittills nästan alltid somnar i den.
Den här veckan har jag och Dan lite roliga saker inplanerade!
- Jag ska äntligen klippa mig! Wiho. Passar på att få lite egentid och går till frisören i veckan. Ska bli härligt att bli lite fin inför jul.
- Vi ska till BVC och väga bebis <3
- Jag och Dan har någon enstaka julklapp kvar att köpa och eftersom vi inte vill ta med Frans in i affärer så får vi dela upp oss. Så en dag tar Dan någon timme och springer på stan och en annan dag gör jag samma sak.
- På söndag ska vi träffa hela min familj för första gången sedan Frans kom. Vi ska ha julfirande hemma hos min syster här i Malmö. Det ska bli så mysigt.
Annat jag vill göra i veckan:
- Gå en promenad om dagen (som läkaren rekommenderade efter mitt kejsarsnitt)
- Dricka glögg, äta lussebullar och slå in julklappar
Älskar ändå att jag försöker ha lite mål för den här veckan. Men vem försöker jag lura? Jag kommer bara sitta i soffan och amma, amma, amma. Är det såhär det är att ha en liten, liten bebis? Det känns seriöst inte som att jag gör något annat.
Hoppas ni har en fin måndag!
Första dagarna hemma
Det blir mycket bebisfokus här på bloggen just nu. Så fort jag börjar göra liiite annat än bara hänga hemma med bebisen så hoppas jag att jag får lite annat content haha. Men nu kikar vi på det lilla vi hittat på sen vi kom hem från BB.
Förra torsdagen kom vi äntligen hem. Gud alltså, så skönt att få komma hem till sin lägenhet, sova i sin egen säng och börja landa lite.
Första natten gick heeeelt okej. Min amning går bättre och bättre men ibland får vi stötta upp med ersättning, speciellt om nätterna.
Första fredagen hemma och vi hängde i sängen rätt länge. Nima har varit ganska skeptisk mot Frans. Hon håller sig på avstånd och går inte nära, haha.
Jag fick pushpresent från Dan <3 Fan vad jag förtjänade det haha. Jag fick de här örhängena från Caroline Svedbom.
Och sen kom blombud från jobbet! <3
Första dagen hemma firade vi med vår första barnvagnspromenad! Frans gillade vagnen, så länge den rullade haha. Men så jobbigt det är med hur man ska klä sin bebis nu. Är han för varm? Är han för kall?
Vad vill du äta till middag? frågade Dan. Smörgåstårta och bubbel! utbrast jag. Sagt och gjort. Mmm, drömmiddag.
Sen tittade vi på Idol och jag bara grät och grät. Tror hormonerna slog till ordentligt den här dagen. Var så tacksam för allt. För att vi mådde bra, för att vi hade en bebis, för att Dan är världens bästa person.
Det blev lördag och jag och Dan gjorde inte mycket. Vi fick matleverans från min familj med ostar, carpaccio, marmelad och godis. Alltså hur fina?? Vi åt och tittade på Så mycket bättre.
På söndagen badade vi Frans för första gången. Det var inte sådär jättepopulärt.
Funderar så över vad Frans får för ögonfärg. Visst ser det ut som att han får bruna ögon?
Annars har Dan skämt bort mig med mat.
Och Frans godkände babysittern!
Vi har fått så många blommor och presenter från vänner och familj. Tack snälla <3
Och det var det ungefär. Jag och Frasse hänger mest i soffan faktiskt. Jag är inte superrastlös än så länge, men det ska bli skönt när vi kan gå ut lite mer.
Fredagstankar
Jag tänkte att vi skulle prata lite! Det var länge sedan.
- Jag börjar äntligen landa lite efter förlossningen. Jag har pratat med förlossningens kurator tre gånger och det finns mer hjälp om jag vill ha. Men jag känner att jag börjar få lite perspektiv till det hela. Jag kommer som sagt gå igenom min förlossningshistoria sen, men jag vill vara tydlig med att det inte är själva kejsarsnittet som har gjort mig så ledsen. Det är komplikationerna efteråt och de dramatiska omständigheterna under förloppet.
Jag ville verkligen inte bli sövd, men i slutet fanns det inget val. Efteråt fick jag reda på att det var väldigt svårt att få ut Frans, han satt fast och man fick skära i min livmoder flera gånger för att få ut honom. Detta ledde till att jag förlorade mycket blod och de hade svårt att sy ihop mig.
Jag är väldigt tacksam över att både jag och Frans mår bra idag och så glad över all hjälp vi fått efter förlossningen. Vilka jäkla hjältar de är inom vården. - Men herregud vad dagarna springer förbi! Frans är vaken rätt mycket på nätterna, så vi försöker ta sovmorgon och inte ställa för höga krav på dagarna. Men det är inte mycket vi hinner med just nu och allt blir lite av ett projekt. Man längtar tills Frans är lite äldre och samtidigt vill man stanna tiden. Det är i alla fall skönt att Dan kommer vara ledig fram till efter jul så vi får lite tid tillsammans som familj.
- Idag ska vi ha en typisk mysfredag! Det blir tacos, Idolfinal och prosecco från vår proseccokalender. Så glad över att vi köpte den! Verkligen vardagslyx såhär i bebisbubblan.
- Frans börjar landa lite i sitt utseende. Han var så svullen och tilltryckt de första dagarna på BB, men nu tycker jag verkligen att han är världens sötaste bebis. Vem är han lik dock? Är han lik mig eller Dan? Eller oss båda kanske?
Hoppas ni har en fin fredag!
Dagarna på BB
Dagarna på BB är lite som en enda röra. Det kändes som vi var där i veckor, samtidigt som tiden stod helt still. Vad gjorde vi egentligen? Inte mycket. Åt, sov, ammade, fick medicin. Men vi ska kika på det jag har dokumenterat.
Runt klockan 10 på morgonen på söndagen rullades jag ner från UVA till Neonatal där Frans och Dan var. Jag kunde knappt prata och bara grät och grät. Jag kommer ihåg att det gjorde så ont i snittet när jag grät, men kunde inte sluta. Haspade efter luft och försökte lugna ner mig. Frans låg alldeles blek och svullen invirad i en handduk. Sen fick han komma upp på mitt bröst. Den urgulliga personalen på NEO utbrast "Titta Frans, mamma är här!" <3
Sedan fick vi äntligen den klassiska brickan med ostmackor! Alltså det var typ det godaste jag har ätit? Kanske för att jag precis opererats och var urhungrig, men det kändes också som det låg så mycket kärlek bakom det.
Dan var en sån klippa. Jag kunde inte göra någonting, låg bara i sängen och tittade på. Dan sondmatade Frans och tog alla bajsblöjor.
Min lilla älskling <3
När jag precis trodde att jag var återförenad med min familj kom de från BB och sa att de behövde rulla bort mig till mitt rum. Mina infektionsvärden hade gått upp och de behövde ta fler prover och sätta in antibiotika. Första natten fick jag därför spendera på BB medan Dan och Frans var kvar på Neonatal. Morgonen efter gick jag bort till dem och då låg de såhär fint och sov <3
Men! Senare den dagen blev Frans utskriven från Neonatal och vi blev äntligen återförenade på BB.
Eftersom jag varit ifrån Frans så många timmar hade inte min amning riktigt kickat igång. Frans hade också lågt blodsocker, så vi fick koppmata honom med ersättning.
<3
Så trött här men också så glad.
Efter kejsarsnittet hade jag svårt att gå och allt gick väldigt långsamt. Men jag försökte vara uppe och röra på mig, och den längsta promenaden jag tog var när vi tre gånger om dagen gick bort till matsalen.
Detta kan ha varit den godaste lunchen jag åt de dagarna – prästostpaj! Maten var lite som skolbespisning men tyckte den var helt okej. Gulligt att man fick efterrätt till lunchen.
Vi behövde vädra inne på rummet en dag och klädde på Frans mössa och vantar.
Och så blev det 1 december som vi firade med julpyjamas.
Och på nätterna kom personalen in och gav mig antibiotika i dropp. Det var nätterna som var värst med alla tankar som cirkulerade.
Men på torsdagen den 2 december kom sköterskorna in och sa att mina infektionsvärden hade sjunkit och vi skulle få åka hem. Hurra! Firade med en sista lunch från kafeterian där de även bjöd på pannkakor.
Imorgon har vi varit hemma en hel vecka <3
Dagarna precis innan förlossningen
Värkarna satte ju inte igång förrän klockan 04 på lördagen den 27 november. Så jag gick nästan en vecka och väntade på att något skulle hända. Först försökte jag ta det lugnt, men sedan höll jag på att bli galen och bestämde mig för att ha en sak om dagen att göra. Jag kunde inte bara sitta och vänta.
Jag var mycket ute och gick, handlade till våra middagar, gjorde ärenden på stan och så vidare. Allt för att inte tänka nääär kommer bebisen. En dag visste jag och Dan inte vad vi skulle äta till middag och bestämde oss för att bara äta mackor med köttbullar och rödbetssallad samt ha lite manchego vid sidan om.
Dan var så sjukt nöjd med vår nya TV och att den hann komma innan bebisen, haha. "Kolla vilken bild" sa han flera gånger 😅
På fredagen innan förlossningen kickade igång var jag hos min barnmorska och gjorde ett försök till en hinnsvepning. Det gick sådär, men hon sa att det kändes som att det snart skulle dra igång. Om hon och jag bara visste! Efteråt fixade jag lite julklappar på stan och köpte kaffe på Espresso House.
Såg den här memen på instagram och tyckte att den passade in på hur jag kände över att ingen bebis kom.
På kvällen bestämde jag mig för att göra julkola med smak av brynt smör och flingsalt efter det här receptet.
Tadaaa! Enkelt och gott. Att jag sen bara hann skära upp halva formen och tänkte "jag fixar resten imorgon" är en annan sak. Har alltså fortfarande ouppskuren julkola i min kyl, hehe.
På lördagen var det dags! Men det och dagarna på BB kollar på vi på i andra inlägg.
Vecka 49
Mitt första måndagsinlägg sedan Frans kom! Vi går in i vecka 49 och Frans är en hel vecka. En hel vecka!
Det känns så skönt att komma längre ifrån förlossningen. Dels för att vi lär känna Frans mer och mer, men också för att jag börjar landa i det som hände. Men sent om kvällarna när jag ammar så griper ångesten fortfarande tag i mig och jag har nog aldrig känt mig så dödlig som nu.
Tack snälla ni för alla fina kommentarer! Jag kommer som sagt gå igenom min förlossningshistoria, men jag måste bara vänta lite. För min egen skull. Låta det landa lite till.
Den här veckan ska vi se om vi kan komma utanför dörren tidigare än klockan 16.30 om dagarna 😅 Frans har sovit rätt dåligt om nätterna, så jag och Dan har inte gått ur sängen förrän 11.30. Men snart så ska vi nog komma in i det här småbarnslivet lite mer. Dan är ledig tills efter jul så vi har flera veckor tillsammans som nybliven familj. Det känns oerhört lyxigt och jag är så glad för det!
Annat som händer den här veckan:
- Idag ska jag ta av mitt förband om snittet! Känns som att jag når ett stort mål. Jag har gått runt med en liten elektrisk pump som suttit fast i förbandet, som tydligen ska suga ut vätska ur såret eller liknande. Den är så störig och vibrerar hela tiden. Ska bli skönt att bli av med den.
- BVC ska komma hit och titta till oss.
- Jag ska på återbesök hos förlossningen.
- Och så har vi en utomhusfika med Dans bröder inbokad på lördag. Vi försöker vara lite restriktiva med att ses nu på grund av RS-viruset. Men ska bli så mysigt att dricka lite glögg utomhus och så får Frans träffa sina farbröder, fastrar och kusiner <3
Annars ska vi laga mat, gå dagliga promenader och försöka ta det så lugnt som möjligt.
Hoppas ni får en fin måndag!
Blombud som vi fått från mitt jobb och min familj <3
Frans Sebastian Strandberg
Fredagen den 26 november hade jag gett upp. Det kommer ingen bebis, han har blivit som en cell i min kropp igen. Är jag ens gravid? Är det en bebis som puffar i min mage?
Men klockan 04 natten till lördagen vaknade jag av något som inte kunde vara annat än värkar, och så var allting igång. Jag ska berätta hela min förlossningshistoria senare. Kanske mest när jag själv orkar. Det blev inte alls som jag tänkt mig. Faktum är att allt gick jättebra, som en dans på rosor – tills det inte gjorde det längre.
Att få ett sövt, urakut kejsarsnitt var min största rädsla men till slut fanns det ingen annan utväg. När jag vaknade upp på söndagen fick jag dessutom reda på att det hade skett komplikationer och vår bebis var väldigt svår att få ut. Han satt fast och jag förlorade mycket blod.
Jag vaknade upp på söndagen på UVA (uppvaket efter operation) och fick ringa Dan direkt. Jag kunde knappt prata efter narkosen och samtidigt bara grät jag. Mådde vår bebis bra?
Och det gjorde han. Frans kom till världen söndagen den 28 november klockan 03.49. 52 cm lång och 3350 gram kärlek. Efter fyra nätter på BB och en natt på Neonatalavdelningen för Frans fick vi äntligen åka hem.
Jag är så otroligt tacksam över att både jag och Frans mår bra. Läkarna var otroligt professionella och ingen hade kunnat göra något annorlunda. Vi alla gjorde vårt bästa. Men det kommer behövas en del bearbetning för mig efter det här, och för det är jag glad att jag har den här bloggen. Det är så många som skrivit till mig på instagram och berättat att deras förlossningshistoria har varit något liknande. Jag är väldigt tacksam för att ni hör av er! Det får mig att känna mig mindre ensam, mindre skamsen.
Men nu är han i alla fall här och vi håller på att ta oss in i vardagen med en bebis. Nu börjar resten av vårt liv tillsammans! Ska försöka starta upp bloggen när jag kan, men uppdateringarna kan bli lite glesa.
