Min Svarta Blogg

Gott nytt år!

 

Vi avslutar det här året, faktiskt hela det här decenniet med den årliga nyårslistan.

Vilket år 2019 var, och vilket decennium! När vi gick in i 2010 var jag 19 år och nu när vi går in i 2020 är jag 29 och fyller snart 30. Att bli äldre har inneburit så många bra saker för mig. Det känns skönt att jag med åldern har hittat mig själv och på riktigt tycker om mig själv, till skillnad från hur det var för bara ett par år sedan.

 

Jag gifte mig! Och var brudtärna till en av mina bästa kompisar. Hade en egen möhippa och höll i en möhippa. Men wow det här med att gifta sig, det var helt fantastiskt.

 

Ja, nästan faktiskt. Det gäller min karriär och utveckling inom det. Vi får se vad 2020 för med sig! Ett annat nyårslöfte är att jag vill ta körkort innan 2020 är slut. Gah, hur ska det gå?

 

Danmark, Tyskland, Tjeckien och Japan. Räknas Finland om vi mellanlandade där på väg till Tokyo?

 

Allt till bröllopet och så våra två bröllopsresor till Prag och Tokyo.

 

Sämst var att det var så många i min närhet som mådde dåligt och som hade ett riktigt pissår.

 

 

Jag var generellt gladare jämfört med tidigare år. Men jag ska vara ärlig och säga att jag har känt av den existentiella ångesten mer i år och också kravet på att skaffa barn. Nu när vi är gifta blir det så "naturligt" att det är nästa steg i livet och det stressar mig. 

 

Bachelorsäsongen sög ju i år. Jag har älskat Talang, Idol och Let's Dance. Och även Bonde söker fru! Haha. En ny favoritserie som jag har ÄLSKAT är The Marvelous Mrs Maisel som man kan streama på Amazon Prime.

 

Det allra bästa minnet från 2019 är när jag och Dan gifte oss. Hela dagen var så fantastisk. Det var 27 grader varmt, strålande sol, alla nära och kära var där och WOW vad folk hade fixat och donat med tal och allt. Andra fina minnen är när mina vänner Carro och Johan samt Desirée och Micke gifte sig <3

 

Jag ser fram emot att utvecklas, och det finns två olika vägar som kommer få mig att göra det. Vilken av dem jag tar får vi helt enkelt se, för just nu vet jag inte själv. Just nu står jag i vägskälet och försöker välja höger eller vänster.

 

 

Oroat mig. Men jag är en person som oroar sig så det är ju svårt att få bort helt. Inför bröllopet pendlade jag mellan att vara exalterad och orolig, haha.

 

Jag har tagit mig an stora projekt som jag vet är läskiga, men som har fått mig att utvecklas.

 

 

Att jag gick i terapi från januari till augusti. Jag hittade ett lugn i terapin som grenade sig ur mindfullness och började meditera. Min terapeut har gett mig så otroligt mycket, är mycket tacksam över att jag hittade henne. Vi grävde upp minnen från min uppväxt som har varit en stor sorg för mig, vi bearbetade det och nu kan jag titta tillbaka och känna en acceptans.

 

Bröllopet och Tokyo! Ångrar inget, heh.

 

 

Ja, men det kanske 2020 för med sig istället.

 

Jag går faktiskt in i 2020 utan att ha någon särskild ånger. Visst finns det personer jag önskar jag hade träffat oftare, saker jag önskar jag hade gjort. Men jag känner inte att jag ångrar något eller har begått ett stort misstag. Tvärtom känner jag att jag faktiskt har gått den svåra vägen och tagit tag i saker som varit jobbiga. Det var så många gånger där det hade varit enklare att kura ihop sig och låtsas som ingenting, men där jag istället har stått rakryggad och sagt ifrån. Är väldigt glad över det.

 

Att min familj har hittat en harmoni. När vi gick in i 2019 var min familj ganska trasig. Det var nära att jag inte firade jul med dem och jag och min syster kom överhuvudtaget inte överens. Jag vaknade en morgon med hatsms på mobilen från min systers ex och fullständigt exploderade. Jag började sedan i min terapi och drog upp saker som jag insåg har skadat mig. Under denna period var jag ledsen jämt. Ringde min mamma och grät och gick igenom någon form av kris där jag insåg att min Bullerbyn-uppväxt kanske inte var så rosig trots allt. Mitt i allt fyllde min pappa 60 och hela familjen åkte till Berlin. Första kvällen bråkade jag och min pappa och jag lämnade en restaurang utan att betala (tack Dan som alltid sopar upp efter mig <3).

 

Men därefter började vi medla och hitta tillbaka till varandra. Vi bad om ursäkt för saker som hänt för längesedan och blickade framåt. När vi nu ses är det bara kul, ingen ångest. Jag älskar dem så oerhört mycket och jag vet att de älskar mig. Vår kaosiga virvelvindsfamilj.

 

Men den här krisen fick mig också att inse att familj inte är allt. Det behöver inte vara den enda stabila grunden att stå på. För mina föräldrar och syskon är också bara människor, de är inte ofelbara. Den här resan som både jag och min familj har gjort är nog det som jag är mest stolt över. Ingenting är helt perfekt, och så måste det få vara. Man måste bara acceptera och tycka om människor precis för det de är.

 

Tack 2019, du gjorde mig så gott. Nu firar vi in det nya decenniet!

 

Läs nyårslistan från tidigare år här:

- 2015

- 2017

- 2018