Min Svarta Blogg

Dan sover.

Sofie : Dan, vill du gifta dig med mig?
Dan : Mmm, inte nu. Sova först.
Sofie : Men någon annan gång?
Dan : Mmm.

Woho!

I lördags var det som sagt kräftskiva och vi hade pyntat lokalen väldigt fint.

 

Carro var taggad.

 

Vi hade till och med bål!

 

Niclas och Mattias.

 

Sös hade klippt sig kort, kort!

 

Jennie och Carro.

 

Sedan kom det folk.

 

Och vi åt. Nam för kräftor.

 

 

BK-hörnan.

 

Annars hade vi mest roligt kvällen ut!

 

Ingenting är som det första året. Det har jag fått lära mig.
Då när allting är som en dans på rosor och varenda kyss ger fjärilar i magen. Den tid försvinner snabbt och verkar bara vara ett minne blott. Viktiga rutiner som lunchsamtal och godnatt-pussar hoppas över och man börjar ta varandra för givet. Du kommer alltid att finnas där.

Men innerst inne vet jag att jag inte kan leva utan dig, och inte du heller utan mig. De minnen och det liv som vi skapat är det viktigaste som finns. Att vi finns för varandra är det viktigaste som finns. Det är därför vi vet, när lampan släcks på kvällen, att morgondagen kommer se likadan ut. Lika underbar och fantastisk. Vad är lunchsamtal och godnatt-pussar mot känslan att veta att man är älskad av den man håller kär.

Jag är klar och har på mig min finfina engelska klänning. Jag är dödsförälskad och skulle kunna bära den för all framtid. Men förtillfället får det räcka med ikväll. Ikväll är det kräftskiva i lilla kävlinge och jag och Carro är värdinnor. Det blir sång, underbart sällskap och kanske en och annan snaps. Underbart!

Jag och Carro ankom ganska sent till Malmö igår eftersom vi ville stanna där länge denna dag. Vi började med att äta pannkakor med chokladsås och sprang sedan runt för att hitta ett vettigt öltält att sätta sig i. 60-tals tältet var helt fullt, folk hade till och med samlats utanför tältet för att lyssna på deras liveband. Så vi provade ett av Jazztälten men de hade ingen cider. Tillslut hamnade vi i en park med dansgolv där de spelade spanskmusik. Musiken föll oss väl inte riktigt i smaken, men de hade både sittplatser och cider. Så här stannade vi ett tag.

 

Jag hade fått i uppgift av Dan att köpa sockerbullar till honom, så det gjorde vi. Hela fem stycken. Därefter mötte vi upp honom vid Burger King. Stackaren hade precis jobbat.

 

På tåget, på väg hem, hittade vi Anna! Hon och hennes vänner hade varit lustiga och knytit fast colaburkar i hennes dreads.

 

När vi kom hem var klockan mycket, kameran ville inte samarbeta och kudden ropade. Men det blev en alldeles lagom sistakväll på Malmöfestivalen!

Medan jag borstar tänderna med min rosa barntandborste tänkte jag säga god natt! Nu är Malmöfestivalen slut för i år. Jag har väl inte riktigt lagt ner energi på att vara där varje dag, men jag har fått min beskärda del! Imorgon kan ni läsa om hur jag och Carro tillbringade vår sista festivaldag! Men först, sova!

Jag tänkte göra värsta matlagningsinlägget. Fotografera varenda detalj och sedan lägga upp här. Men när mina ostpajer var klara fick jag syn på kameran. Det blev inte många foton tagna inte. Så ni får en bild på hur pajerna blev istället.

Ostpaj med lök! De skall avnjutas på vår kräftskiva på lördag. De ser lyckade ut och de luktar gott. Hur smaken är, är en annan fråga.

 

Denna dag har jag;

- Handlat kläder och gummistövlar med Ida på Center Syd.

- Sprungit runt på Maxi med Ida och Caroline för att köpa saker till lördagens kräftskiva.

- Tagit bussen hem för att byta om och sedan ta tåget till Malmö för att springa runt på festivalen.

- Spelat bort lite pengar till och ändå inte vunnit något gosedjur.

Nu sitter jag med mitt te och vill titta på en mysig film. Eller sova. Lite mindre hets och lite mer kvällsmys passar mig alldeles utmärkt.

Vi började vår malmökväll med att äta den fruktansvärt goda rätten på Louisiana. Grillad kyckling med klyftpotatis och lime- och vitlökssås. Det är andra festivaldagen i rad som vi äter det.

 

Sedan begav vi oss till Lasse Stefanz. Jag försökte få Dan att dansa sällskapsdans med mig, men han vägrade. Efter en stund insåg vi att vår åldersgrupp befann sig någon annanstans i Malmö.

 

Nämligen på Stortorget och tittade på Johnossi. Men man måste ändå medge att stämningen var mysigare hos Lasse Stefanz.

 

Efter en stund kände jag att mitt spelbegär började pumpa i ådrorna. Så vi begav oss till karusellområdet. Där spelade jag bort lite pengar och vann ingenting. Inte Ida, Dan eller Lars heller. "Varför går du inte in i en affär och köper ett gosedjur istället?" frågade Lars, "De gosedjuren vinner man ju inte" svarade jag då. Det är ju det som är det roliga, att vinna. Men det fick bli en friterad banan med glass istället. Men jag var lika glad för det.

Håret blev ganska bra. Mindre grönt, mer guld.

Nu åker jag, Dan, Ida och Lars till Malmöfestivalen. Ida vill se Lasse Stefanz. Vi andra är där som moraliskt stöd. Hon lär ju vara den enda flicka i 20års-åldern där.

"Vad är detta för något?"

Nackdelen med att färga håret själv är att man inte alltid vet vad man experimenterar med. Ibland är det 50/50 på att det kommer bli bra eller dåligt. Igår blev mitt hår grön/grått. Inte så snyggt kanske. Jag menar, det matchar ju inte mina ögon? Nu sitter jag här med en ny hårfärg som ska göra mitt hår blond/guld.

Sista chansen för det blonda håret säger jag. Nästa gång blir det nog bannemig mörkt igen.

Dumma utväxt. Den kommer bara tillbaka. Snart är den dock borta! Tack vare snälla Caroline.

 

Idag är jag kalasfin. Vi skall nämligen fira Sös som fyllde 22 i tisdags. Det blir ett litet kalas med bara familjen och mormor. Men det roligaste är väl ändå presenterna? Efter maten då så klart.

Just nu är jag galet kär i miniserien Sense and Sensibility som visas på Svt1. Det är en 1800-tals saga som är skriven av Jane Austen och man kan inte göra annat än att förälska sig i hela historien. Jag har sett avsnitten om och om igen, och ändå kan jag inte sluta titta. Den framkallar känslor som oro och lycka samtidigt som man blir påmind om hur det är att få hjärtat krossat. Man kanske till och med skall läsa boken?

Och säger jag det, så är serien bra. Riktigt bra.

Det är inte ofta jag köper högklackade skor. Men när jag gör det, skall det vara ett par som jag verkligen älskar! Dessa skall jag ha på vår kräftskiva! Om klänningen nu bara vill bli rätt.

Dan och min bror Totte fick en idé igår. De skulle lana hemma hos oss, och så fick det bli. Ladda upp med Cola Zero och chokladbollar, sätta upp en andra dator och så är det igång. Medan jag tittade på dåliga tvserier och gick och lade mig klockan tolv, satt pojkarna uppe och spelade till klockan fem på morgonen. Men, det är ju faktiskt inte dem som skall jobba idag.

 

Det blev en riktig tjejkväll idag! Jag, Marica, Neja och Carro satt hemma hos Neja och Linus med pizza, läsk, godis och chips. Dippa också så klart.

 

Jag och Neja åt kebabtallrik med vitlökssås. Massvis med vitlökssås.

 

Självklart tittade vi på Sex and the City och skrattade åt samma skämt man skrattat åt hundratals gånger.

 

När jag och Carro skulle ta tåget hem ösregnade det. Mina ljusröda skor är plötsligt vinröda och jag undrar om de någonsin kommer att torka. Annars var det en bra kväll. Högt kaloriintag, skvaller och den bästa serien någonsin. Det kan inte bli mycket bättre.

 

Angelica : Rosetter på skorna, tröjan, skärpet och håret. Du har rosetter överallt.

 

Jag är som en enda stor docka jag.

 

Idag vill jag vara randig. Men något säger mig att det inte kommer att bli ett enkelt val.

Igår fick Tova sin present redan i bilen på väg hem till Ola och Angelica.

 

Vi hade köpt en liten gosedjurs bil till Loke och en liten rosa kanin till Tova.

 

Äntligen är det fredag! Jag är ledig HELA helgen! Skönt det. Ladda batterierna lite. Ikväll blir det fredagsmys hemma hos Ola och Angelica. Vi ska hälsa på Loke för första gången hemma. Jag har ju sett honom på patienthotellet men inte Dan. Vi har bestämt oss för att äta kräftor med tillbehör. Ska bli så gott! Det blir ju första gången jag äter kräftor det här året.

Vi har minsann köpt "välkommen-till-världen"-presenter till Loke. Självklart får Tova också en liten present. Som grattis för att hon har blivit storasyster. Vad vi köpt får ni se senare. Det måste ju bli en överraskning!

Jag har ju glömt att lägga ut en bild på min underkjol som jag köpte i Stockholm. Det är ju faktiskt inte jag som tagit bilden heller. Det var någon snubbe på Nejas och Linus inflyttningsfest som roade sig medan jag tittade ut genom fönstret.

Patient : Du är tillbaka! Har du varit ledig lite?
Sofie : Ja, jag var ledig igår.
Patient : Bara igår? Jag tycker det har känts som en hel månad.

Man blir lite lycklig i själen när man får höra sådana saker.

Zoegas tycker i alla fall om våra nya lakan från IKEA. Budget är bäst.

Idag ville jag egentligen till Ullared. Men eftersom varken jag eller Dan har körkort, och ingen annan kunde följa med, bestämde vi oss för att åka till IKEA istället.

 

Här sprang vi runt i några timmar och åt självklart deras berömda köttbullar. Lunch för 19kr är ju inte alltför dyrt.

 

Man kan ju säga att vi hittade en del. Badrummet fick en ny matta, bordet en ny duk och Dan fick köpa ännu en växt. Det blev ett bonsaiträd den här gången. Vi får väl se hur länge den lever.

 

Nu sitter jag och njuter framför Allsång på Skansen. Det är skönt att vara ledig!

Sofie : Vad är det för musik du satte igång? Hårdrock?
Dan : Va? Nej, det är diskmaskinen.

Pappa hade blivit ledsen om han hade hört mig.

 

Dan lovade att laga en gourmetmiddag till mig idag. Det blev visst spagetti och köttfärssås.

Man vet att man är uppe tidigt när man pussar Dan hej då klockan fem på morgonen, och han säger "God natt".

I lördags var jag hemma hos Neja och Linus på inflyttningsfest.

 

Här har vi Linus. De bor i en jättefin trea mitt i Landskrona.

 

Jag hade klätt upp mig och hade både finstrumpor och underkjol!

 

Sara och Mattias var också med.

 

Neja, Carro och Marica.

 

Egoina kom och hälsade på. Men Niclas ville inte att hon skulle vara med på bild.

 

Det var en riktigt mysig kväll som slutade med att jag och Rebbe åt pommes på tågstationen. Pommes är nämligen som godast efter några glas vin.

Jag tror att jag skall träna idag. För andra gången denna sommar.
Semestern var inte vänlig mot min kropp.

Idag blev jag "faster" för andra gången!
Dans bror Ola och hans sambo Angelica fick sin son imorse runt 5-tiden.
Tova är nu storasyster och jag är lyrisk som aldrig någonsin. Då jag hade turen att jobba på patienthotellet idag, fick jag träffa dem när lillpojken nyligen anlänt.

Loke heter han, och han har mjuka små händer som bebisar skall ha.

Farfar begravdes idag.
Efter två timmars bilfärd kom vi äntligen till Värnamo, Småland. När jag fick syn på en skylt med texten "High Chaparral" susar barndomsminnen genom huvudet. Jag kom att tänka på när vi var små och red på häst med farmor och farfar.

På begravningen sades många fina ord. Ord som beskrev farfar för den han var. Vi pratade om att han var pilot under andra världskriget och vaktade sveriges gränser. Han var lärare och kommunfullmäktige för Värnamo. Men viktigast av allt, älskade han vår farmor i hela sitt liv. Det är tio år sedan farmor gick bort, och nu får farfar äntligen träffa henne igen.

När begravningen var över åkte vi och min fasters familj hem till farfars gamla hus. Huset som han skulle tillbringa resten av sitt liv i. Envis var han minsann, så det fick bli så. Vi kollade igenom gamla fotoalbum och jag såg över farmors gamla klänningar. När vi åkte hem frågade jag pappa om det kändes konstigt. Han svarade att det klart gjorde det, men ändå inte på något sätt.

Det är ju så. Farfar föddes 1922. Han fick vara med om andra världskrigets början och slut. Han var pilot, lärare och lyckades ändå bli kommunfullmäktige. Han fick se 50-talet och 60-talet, och fick till och med uppleva milleniumskiftet. Han fick barn och barnbarn. Var med på 87 julaftnar och ändtals födelsedagar. Min farfar blev 87 år gammal. Han fick leva sitt liv. Fullt ut i sitt hus, precis som han ville.

Om jag skall vara ärlig så har jag faktiskt sett de flesta Johnny Depp-filmerna. Åminstonne de kända. Därför blev jag lite överraskad när jag hittade denna film som jag inte ens hört talas om. Det är lite utav en saga om en väldigt komplicerad, men ändå så självklar, kärlek.

Man måste väl erkänna att Johnny Depp är lite utav en favorit ändå.

I lördags var det som sagt fest hos Desirée som fyller år idag! Hon bjöd på mat i sin väldigt mysiga etta.

 

Sedan gick vi ut på gården och mös till musik i det fina vädret.

 

Och drack rosévin och cider ur Hello Kitty- och Spidermanglas.

 

Här har vi Sanne.

 

Sedan bjöds det på cupcakes och Sofie vinglade hemmåt redan vid 22.30. Det var släktfest i Varberg dagen efter nämligen.