Min Svarta Blogg

På lördagen var det dags för grillkväll hemma hos vår kära Trögo-Sara.
Alla de gamla och kära vänner var där. Så det var trevligt att än en gång festa med det så kallade "Lödde-gänget". Det blev grillad mat (så klart), dricka och en massa fiffiga lekar som Sara hade kommit på!

I vilket fall som helst så är en kväll med sina riktiga och gamla vänner svårt att slå.

I fredags var ju jag hos min kära ex-kollega Jaana.
Hon har nu lämnat Burger King, och lämnat mig.
Det firades (eller något) med jordgubbar, cosmopolitan, pizza och dans!
Kan inte säga annat än tack till mina kära kollegor och tack till värdinnan Jaana!

Då ringde doktorn mig idag. Kisen får komma hem!
Det var bara en varböld som de nu har tagit hål på. Så nu får hon gå på penicillin.
Men hon får komma hem i alla fall.

Och jisses vad jag är glad!

Jag vet att jag inte har uppdaterat på ett tag. Saken var faktiskt den att jag hade tänkt berätta om helgen idag. Jag hade tänkt lägga upp en massa bilder som visar hur roligt jag har haft det med alla mina nära och kära. Men så blev det inte nej. Sofie kunde nämligen inte förutspå att hennes ögonsten och bästa vän skulle hamna på sjukhus.

Men så blev det i alla fall. Kisen har en böld på käken som gör att hon inte äter någonting. Läkarna visste inte vad det var och skulle därför söva och röntga henne. Mer får jag reda på senare ikväll, och förhoppningsvis får jag hämta henne imorgon. Jag vill bara tacka min kära Chef som gav mig ledigt idag, och berätta att ni får se alla bilder och alla helgens händelser imorgon.

Idag är jag helt enkelt inte på humör.

Då sitter man hemma hos sin kära ex-kollega Jaana.
Ikväll blir det avskedsfest. Sorgligt, men roligt.
Cosmopolitan, jordgubbar och pizza. Kan ju inte bli mycket bättre!

Imorgon blir det jobb klockan 11. Ni kommer alltså inte höra så mycket från mig i helgen.
Men ni klarar nog er själva tror jag.

Sofie släpar med Dan in på Vero Moda i Malmö.

Sofie : Ja, men jag tar nog de här skjortsen.
Dan : Är det inte sådana du har?
Sofie : Jo, men jag har dem i svarta. Nu köper jag dem i beige.
Dan : Jaja okej.
Sofie och Dan går mot kassan.
Dan : Men det var ju egentligen bra. För nu har du ju två par shorts till Kroatien, så nu är det bara ett par badshorts kvar som du behöver köpa.
Sofie : Badshorts? Jag skall inte ha badshorts?
Dan : Nähä, vad ska du bada i då?
Sofie tittar på Dan med en himlande blick.
Dan : Nä, just det! Du har en sådan.. ehm, vad heter det nu?
Sofie : En bikini?
Dan : Precis!

Jag finner inga ord.

Nu är det bevisat, killar är verkligen trångsynta.

Sofie och Dan springer rundor i Malmö och shoppar.
Inne i en H&M-affär går de fram till sminkhyllan.

Sofie : Oh, jag behöver en ny mascara. Hmm, vilken ska jag ta?
Sofie tar fram Mascaran 2000 calories från Max Factor.
Sofie : Vi tar den här, det är extra pris på den.
Dan : Men, skall du ha en blå mascara?
Sofie : Vadå blå? Den är inte blå?
Dan : Men den har ju en blå tub?
Sofie : Åh, för helvete! Den är inte blå!
Sofie går iväg, efter kommer Dan.
Dan : Men, det verkar liksom logiskt att den skall vara blå om det är en blå tub?

Verkar detta bekant?
Samma sak hände nämligen förra julen, när jag och Pappa köpte mascara.
Se HÄR.

Pojkar kan vara bra trångsynta ibland.

Sofie gick upp kl 8.00 idag.
Dan hade nämligen bestämt att man var tvungen att gå upp så tidigt om man skulle shoppa. Vår plan idag var alltså att vi skulle spendera hela dagen inne i Malmö. Det Dan inte vet är att man inte behöver springa runt i 8 timmar för att hitta kläder. Det enda en sådan dag slutar med är en grinig Sofie med för många kassar och skavsår.

Skavsår är precis det som bultar på min fot just nu.
Men många och fina saker hittades dock!

Om ni ursäktar så beger jag mig till jobb.
Ni vet var ni hittar mig!
Mors.

Tja, vad skall man säga?
Sös fick halsfluss och kunde inte följa med till släktens firande av Midsommar. Vilket var väldigt synd. Saknade henne. Men jag klarade mig ändå fin fint med mina underbara kusiner, pojkvän och resten av släkten. Vi är oslagbara, så är det helt enkelt.

Jag är fortfarande sjuk.
Därför blir det ingen shopping med Rebbe i Lund idag.
Nej.
Men jag skall banne mig släpa ned mig till Center Syd.
För allt i världen, JAG SKALL HA EN NY KLÄNNING TILL MIDSOMMAR!

Idag har jag i alla fall stannat hemma.
Sofie var verkligen inte i skick till att göra några Whopper idag. Så det har blivit vilande och hängande framför Tvn. Inte nog med det, Sofie och Dan har tackat "Ja" till lägenheten.
Det kommer att behövas mycket tapet och stort tålamod. Men i slutändan blir det nog fint ändå.

Så, den 1:e September blir det alltså.

Sofie är arg.
Det är inte första gången hon har blivit orättvist behandlad på arbetsmarknaden.
Men det här var nog droppen.
Inte nog med att man tvingar sig själv till jobbet med igentäppt näsa, bomullstäppt huvud och feber för att slita röven av sig. Nej. När man sedan är på kanten till att trilla djupt ner i gropen och sjukanmäler sig får man ett snäsigt "SJUKINTYG FRÅN OCH MED FÖRSTA DAGEN!". Nej, inte nog med att man jobbar alla dagar då man mår ganska dåligt. Inte nog med att man vantrivs på sitt jobb och är där på de obekvämaste tider som finns. Nej, inte nog med det. De tror inte ens på en när man en gång i halvåret vill stanna hemma en rutten dag för att krya på sig! Då vill de alltså att jag skall krypa ned till vårdcentralen och betala 150 kronor för att skaffa ett förbaskat sjukintyg!

Men de där människor med högre löner och stilig namnbricka har tydligen rätt att göra vad de vill. Sedan kommer de krypande på sina bara knän och ber oss ställa upp.

Jag är varken värd mindre respekt eller i behov av att ställa upp för någon som inte ger någonting tillbaka.

Vet ni vad jag och Dan skall idag?
Till Kävlinge.
Varför?
Vi skall kolla på en ledig lägenhet.
Sofie blir kanske sambo redan i september!
Det sorgligaste är nog att jag flyttar till gettot Kävlinge. Jag menar vad är Kävlinge om man jämför med snobb-STADEN Lödde? Ett getto. Ett getto med tågstation.

Men dit skall jag flytta i alla fall.
Det ända jag hoppas nu är att vi inte kommer att få en rosa balkong.
Då tar jag nog självmord.

Papi kommer in på Burger King för att lämna maten som Sofie glömde hemma.

Sofie : Oh, tack så mycket! Vad snällt.
Papi : Det är lugnt. Men vi ses sen!
Sofie : Men? Skall du inte äta något här?
Papi : Nää. Jag går till Mcdonalds istället.

Det hade jag också gjort om jag hade kunnat.

Just nu sitter jag på jobb.
Efter snart ett år av BK-hamburgare har Sofie börjat ta med sig egen mat.
En annan sorts snabbmat. Icas värme-mat.
Just nu smakar det ingenting då jag är förkyld. Men men, inte ska man klaga.

Jag har börjat vänja mig.

Idag tar ingen annan än min älskade bästaste Bästis studenten.
Med tanke på vädret (ösregn och storm) så kan man verkligen säga att jag ställer upp för henne i ur och skur! Men jag vet om att hon skulle göra detsamma för mig.

Idag tar min kära kusin studenten. Så mot Halland, och mot Varberg!
Japp, i veckan blir det student på student på student. Men jag gillar det. Det är roligt att se alla så glada, och man kan inte hjälpa att vara avundsjuk. Jag vill också stå där ännu en gång och ha det lika roligt som jag hade förra året. Men minnena finns kvar i alla fall. Minnen, det hoppas jag att du får från denna dag kusin! För detta är början på resten av ditt liv.

Idag är det ingen annan än vår kära Rebbis som tar studenten!
Så ut i stora vida världen skall hon, och förhoppningsvis slutar hon inte på Burger King som jag.

Dan fick mig att titta på Star Wars igår. Den tredje filmen.
Det värsta var att jag gillade den.
Filmen var spännande, action-fylld, romantisk och sorglig.
Men idag känner jag att jag har korsat linjen när Dan beställde biljetter till Star Trek på Bio. Även om jag gillar att titta på fantasi-filmer med lite extra krydda i, så är detta grädden på moset. Filmen kan ju inte vara något annat än nördig, och personerna som ser den får väl därför en stor, fet nörd-stämpel. Även om det inte vore min första sådan, är jag inte riktigt redo för att få en till och allt detta bara för att det är Dans tur att välja film.
Vad gör man inte för att kompromissa.

Men det är lugnt.
Nästa gång drar jag med Dan på världens tjejigaste snyft-film, så kan han stå där med stämpeln som en gaykompis.

Jag städar.
Varför?
Min släkt kommer hit idag.
Och med min mamma, säger det typ allt.

Sofie ropar ut en beställning som blivit klar.
Sofie : Ett Whoppermeal, Två kidsmeal och en Crispy Chicken!
Lina : Sofie, du borde vara sån utropare hela tiden. Du har så klar röst och man hör dig så tydligt.
Fredrik : (skämtsamt) Tycker du? Jag tycker att hon låter som ett monster.
Liten pojke : Det tycker jag också.
Sofie, Lina och Fredrik tittar framåt och ser att det står en liten pojke på andra sidan kassan och hämtar den utropade beställningen.

Det var droppen. Hädan efter är köket min plats.

Kampen mot "WoW" har börjat igen. Förra året var det mina bröder jag slogs mot (Inlägget kan du läsa HÄR). I år är det Dan, och denna kamp verkar aldrig ta slut.

En lördagmorgon då Sofie och Dan är lediga.
Dan : Vad pigg jag är! Jag skall nog gå upp nu.
Sofie : *gäsp*.. Hur mycket är klockan?
Dan : Tio.
Sofie : Tio, och du skall gå upp nu? Är du sjuk?
Dan : Nej, jag är pigg.
Sofie : Varför skall du gå upp?
Dan : För att jag är pigg.
Sofie : Nej, varför skall du gå upp? Vad skall du göra?
Dan : Inget, jag är pigg bara..
Sofie : Skall du spela "World of Warcraft"?
Dan : Ja.... Men bara en halvtimme!
Två timmar senare.
Sofie : Dan, nu går jag till affären och handlar utan dig!
Dan : Men jag är klar om tio minuter bara!

Nu har Dan till och med installerat "The sims" på hans dator bara för att bevisa att jag med kan sitta fastklistrad framför ett spel i timmar. Men tro mig, denna kamp kommer han inte att vinna.

Varför är det inte roligt att träna?
Jag har försökt ge mig på det. Men kommer ingenstans.
Jag har precis fyllt på mitt gymkort och har sagt att jag skall träna hela veckan. Nu har jag skjutit upp det till idag och inte ens nu har jag en särskild lust för det. Jag sitter hellre hemma och degar i solenän springer på ett jävla band. Träna är tråkigt helt enkelt.

Jag tror inte att "ha roligt" och en snygg kropp går hand i hand direkt.

Idag fyller mina små råttor till Bröder hela 14 år!
Det är nu de inte längre låter som en kastratsångare och börjar få hår på obekväma ställen. Jag syftar på armhålor och ansikte om ni undrar. Det är även nu som de blir skitjobbiga, trotsiga och bara jävligt omogna.

Men alla har vi varit där, och alla kommer vi dit.
Grattis på dem i alla fall!

Ibland tänker jag tillbaka på livet som jag hade innan. På alla ragg som man nu har brytit kontakten med och på alla festkvällar som nu för tiden inte blir av så ofta. Jag tänker på hur roligt jag hade det, och att jag gav upp allt för att vara med en enda person. Men när morgonen kommer känner man den där genomträngliga blicken titta på en, fast att man fortfarande halvsover. Blicken med havsblå ögon och uppgivna ögonbryn. Blicken som bara talar kärlek. Det är då jag vet att vad jag än gav upp, är det inget mot vad som kan ske. För i slutändan vill man bara älska den person som älskar en tillbaka.

Idag var Sofie och hennes familj hos polisen.
Det låter allvarligt va?
Det var det också.
Med tanke på att man inte ens fick le på fotografierna som man skulle ha till passen. Så hur blev mitt foto? Jag såg ungefär ut som en förrymd fånge med ihophäftade läppar och galna ko-ögon. Snyggt. Nej, frågan är om man skall ställa in resan till Kroatien bara för att slippa visa det där fördömda passet. Faktum är nog att jag inte skall lämna landet de 5 senaste åren. För det är väl efter 5 år man är tvungen att skaffa ett nytt?

Sofie : Baby, varför tycker du om mig?
Dan : För att du kompletterar mig.
Sofie : För att jag vadå?
Dan : Du fullbordar mig.
Sofie : På svenska...
Dan : Du gör mig hel, okej!
Sofie : Gud vad löjligt. Kunde du inte bara sagt att jag var snygg?

Denna helgen (eller ja, vecka) har inneburit kräng, kräng och lite glass.
Men imorgon är det en ny vecka och tro det eller ej, men då skall jag träna.

Punkt.