Dagarna på BB

Dagarna på BB är lite som en enda röra. Det kändes som vi var där i veckor, samtidigt som tiden stod helt still. Vad gjorde vi egentligen? Inte mycket. Åt, sov, ammade, fick medicin. Men vi ska kika på det jag har dokumenterat.
 
Runt klockan 10 på morgonen på söndagen rullades jag ner från UVA till Neonatal där Frans och Dan var. Jag kunde knappt prata och bara grät och grät. Jag kommer ihåg att det gjorde så ont i snittet när jag grät, men kunde inte sluta. Haspade efter luft och försökte lugna ner mig. Frans låg alldeles blek och svullen invirad i en handduk. Sen fick han komma upp på mitt bröst. Den urgulliga personalen på NEO utbrast "Titta Frans, mamma är här!" <3
 
Sedan fick vi äntligen den klassiska brickan med ostmackor! Alltså det var typ det godaste jag har ätit? Kanske för att jag precis opererats och var urhungrig, men det kändes också som det låg så mycket kärlek bakom det.
 
Dan var en sån klippa. Jag kunde inte göra någonting, låg bara i sängen och tittade på. Dan sondmatade Frans och tog alla bajsblöjor.
 
Min lilla älskling <3
 
När jag precis trodde att jag var återförenad med min familj kom de från BB och sa att de behövde rulla bort mig till mitt rum. Mina infektionsvärden hade gått upp och de behövde ta fler prover och sätta in antibiotika. Första natten fick jag därför spendera på BB medan Dan och Frans var kvar på Neonatal. Morgonen efter gick jag bort till dem och då låg de såhär fint och sov <3
 
Men! Senare den dagen blev Frans utskriven från Neonatal och vi blev äntligen återförenade på BB.
 
Eftersom jag varit ifrån Frans så många timmar hade inte min amning riktigt kickat igång. Frans hade också lågt blodsocker, så vi fick koppmata honom med ersättning.
 
<3
 
Så trött här men också så glad.
 
Efter kejsarsnittet hade jag svårt att gå och allt gick väldigt långsamt. Men jag försökte vara uppe och röra på mig, och den längsta promenaden jag tog var när vi tre gånger om dagen gick bort till matsalen.
 
Detta kan ha varit den godaste lunchen jag åt de dagarna – prästostpaj! Maten var lite som skolbespisning men tyckte den var helt okej. Gulligt att man fick efterrätt till lunchen.
 
Vi behövde vädra inne på rummet en dag och klädde på Frans mössa och vantar.
 
Och så blev det 1 december som vi firade med julpyjamas.
 
Och på nätterna kom personalen in och gav mig antibiotika i dropp. Det var nätterna som var värst med alla tankar som cirkulerade.
 
Men på torsdagen den 2 december kom sköterskorna in och sa att mina infektionsvärden hade sjunkit och vi skulle få åka hem. Hurra! Firade med en sista lunch från kafeterian där de även bjöd på pannkakor.
 
Imorgon har vi varit hemma en hel vecka <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0