Det tar emot.

Jag har inte bett om människors uppvaktning,
jag har inte bett om deras förolämpningar.
Jag har inte bett om att få deras uppmärksamhet,
men inte heller om att bli bortglömd.
Jag ville inte födas naiv, Jag vill inte dö med en verklighetsuppfattning.
Jag har aldrig bett om att bli lurad, men inte heller att få veta hur illa det är.
Jag vill inte känna smärtan, samtidigt som det är det enda som är verkligt.
Jag har inte bett om att få bli hatad, jag har inte bett om att få bli omtyckt.
Jag har bara fötts till denna värld med en önskan om att få leva ett lyckligt liv.

Jag har försökt, men det tar emot.

Kommentarer

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0