Du dog.

Jag ser dig framför mig,
Jag ser oss.
Jag hör din röst i mitt huvud.
Oh, gud den vill inte försvinna.
Jag hör dig säga att du älskar mig.
Jag ser dig gråta framför mig.
Jag hör dig säga att du aldrig älskat någon så mycket som du älskar mig.
Jag ser våra läppar mötas för första gången.
Oh, gud det vill inte försvinna.
Alla minnen, dom vill inte försvinna.
Jag känner din parfym, parfymen som du fick av mig.
Jag ser hur jag ständigt luktade på den när du var iväg från mig.
För varje gång jag kände dess lukt så var jag med dig, även om det så bara var i en tiondels sekund.
Frågan fortsätter att rusa genom mitt huvud,
"Har du ersatt mig än ?"
"Har du glömt bort mig ?"
"Kommer du alltid att komma ihåg mig ?"
Jag ser dig varje morgon när jag vaknar bredvid mig.
Det är nästan så att jag kan sträcka ut handen och röra dig.
Så verklig är du.
Du dog för mig.
Du finns ej längre kvar.
Jag saknar dig.
Oh gud, jag saknar dig verkligen.
Men du dog, och någon annan tog din plats.
Jag kan fortfarande höra din röst.
Jag kan fortfarande se ditt ansikte.
Jag kan fortfarande känna din parfym.
Men älskling du dog.
Och du kommer aldrig att komma tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0