Varför finns vi kvar ?

Jag önskar att vi bara kunde skratta. Skratta åt allting omkring oss, åt de andras åsikter och åt våra skämt. Det finns ingen mening med livet om allting jämt skall vara så allvarligt, ingen mening med oss.
Om det inte finns någon tillit, inte finns något skratt, varför finns vi då kvar ?

Jag önskar att jag kunde vara säker. Säker på dina ord, säker på vår kärlek. Kärleken som en gång var så stark att de andras ord aldrig skulle kunna splittra oss. Om den kärleken inte finns kvar, varför finns då vi kvar ?

Varför finns jag kvar? Är det för att jag inte vill känna mig ensam om natten, eller för att en morgon inte är lika underbar om inte du ligger vid min sida? Är det för att bara ha någon att hålla om, eller för att jag aldrig har känt mig så hemma som i just din famn? Är det för att du har just den ögonfärg som jag tycker om, eller för att ögonen är just dina?
Eller,  Är det för att jag så gärna vill hålla någon kär, eller för att jag bara helt enkelt älskar dig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0