Att se klart i suddiga stunder.

 Är det bara jag som så många gånger har suttit väntande vid telefonen?
Suttit som fastklistrad i timmar, väntande på att deras löfte om ett samtal skall gå i uppfyllelse, men sedan inte kunnat göra annat än vandra besviken till sängen för att möta en blivande dag?
Det är så svårt att försöka stå stadigt på jorden med båda fötterna när kärleken får en att flyga på rosa moln.
För alla har vi nog varit där, mer eller mindre. Att älska eller bryr sig så innerligt mycket om någon som inte riktigt ger lika mycket tillbaka. Man blir frustrerad och förvirrad. Man börjar bry sig mer och anstränga sig mer. Men han finns inte riktigt där på det sätt som du behöver honom, och du vet att han inte kommer att ändra sig. Tillslut sitter man där, olycklig, med så mycket kärlek att ge till ingen som vill ha. För i slutändan handlar allt om sig själv. Om den andra parten inte ger dig den kärlek du behöver, får du göra det själv. Man får tillslut, hur svårt det än är, försöka se klart i den suddiga situationen, bry sig om sig själv och rädda sig undan ett brustet hjärta.

Kommentarer
Postat av: nea

så jävla rätt

2008-11-08 @ 01:22:14
URL: http://crysptallips.blogg.se/

Kommentera inlägget här


Kom ihåg mig?






Trackback
RSS 2.0