Min Svarta Blogg

Ibland blir jag arg på mig själv.
Arg på hur man gång på gång låter sig manipuleras av känslan att vilja vara önskad. Önskad och omtyckt. Därför slösar man en massa onödig energi på människor man egentligen inte bryr sig om. Människor som man vet inte bryr sig om dig heller. De kommer på de tillställningar du anordnar, men inte för att de egentligen bryr sig om att det är din födelsedag. De fortsätter att säga fraser som "Vi måste gå ut och fika någon dag" fast att båda parterna vet att det aldrig kommer att hända.
Men varför fortsätter man då detta spel?
Artighet?
För om jag skall vara ärlig, hade jag hellre umgåtts med någon som ger lika mycket energi tillbaka som den tar. Jag hade hellre dansat mig trött på en fest med människor som njuter av mitt sällskap lika mycket som jag njuter av deras. Jag hade hellre fikat med någon människa som jag vet att jag kommer att träffa igen.

I slutändan räcker det inte med att man bara känner varandra. Man måste vilja vara en del av varandras liv.