Min Svarta Blogg

I lördags bar jag Carolines stora, lila paket ända till Helsingborg från Löddeköpinge. Jag fick ställa av det ibland, för att vila armarna lite. Inte för att paketet var tungt, utan för att jag är så himla svag.

 

Micke och Henke tog tåget till Helsingborg med oss! Vi hoppade på i Kävlinge medan våra andra vänner hoppade på samma tåg, fast i Malmö, Lund, Gunnesbo och Landskrona. Det är så himla störigt att vi inte bor i samma stad.

 

Dan var glad!

 

Så hoppade vi på tåget och började umgås med våra kära vänner! Här har vi Rebbe och Sara!

 

Jag var glad och taggad för fest! Fast lite sorgligt var det ändå. Carro har alltid bara bott någon gata bort från mig här i Lödde och nu måste man ta både buss och tåg för att få träffa henne. Men jag lämnade henne för att bo i Kävlinge i två år, så hon kan väl få lämna mig för Helsingborg ett tag. Men bara ett tag. Sen måste hon flytta tillbaka.

 

Så var vi framme i Helsingborg och jag sprang direkt till köksbordet där det var uppdukat med alla möjliga tilltugg! Gott var det i alla fall.

 

Caroline var lika fin som vanligt!

 

Vi var några stycken som hade lagt ihop till Carros present. Vi köpte sällskapsspelen Charadspelet och Med andra ord, ett par servetter och ljus. Vi höll oss till färgen lila då detta är en färg Carro gillar väldigt mycket. Vi hade i alla fall slagit in alla paket och sedan lagt det i en stor låda som vi sedan också slog in. Det blir mycket roligare då och mycket mer att öppna!

 

Carro har en stor och fin tvåa, som hon har inrett så himla fint. Jag skulle vilja gå runt och plocka med mig en massa saker hem. Hon har dessutom bara bott där ett par veckor, och allt är redan uppsatt och klart! För mig och Dan tog det många månader innan vi kände oss klara med vår lägenhet.

Förutom att vi gick runt och spanade in lägenheten, hälsade vi på människor vi inte träffat på länge. Som Louise och Alexandra till exempel!

 

Sös och Henke var också med!

 

Fina människor!

 

Rebbe och Sara!

 

Resten av kvällen skålade vi, fotograferade folk som inte ville vara med på bild, lärde känna nya människor och pussades. Precis som det skall vara på fester.

 

Så skulle vi ta sista tåget hem och vid det här laget var jag inte alls trött. Snarare alldeles för pigg. Så pigg att jag ställde mig vid det här reklamfönstret och började tramsa. Ja, Sara också, Jag älskar nämligen serien Awkward och Matty i serien är ju fruktansvärt snygg. Så det kan egentligen inte hjälpas.

 

Så tog vi alla tåget hem igen, tillsammans. Kramades hej då och hoppade av på olika stationer. En dag kanske vi kan bo i samma stad, tycker jag. Men fram tills dess får vi fortsätta att träffas på parmiddagar och inflyttningsfester. Men en dag hade det varit fint om man hade kunnat ringa varandra och fråga om man kan få låna en kopp socker, för att det är slut hos oss och affären har stängt.

 

Jag och Dan åkte till Landskrona och hem till Sara, eftersom vi inte kom hem till Löddeköpinge. Dagen efter vaknade vi upp till detta! En hotellfrukost om något. Att man har så fina vänner. Tack för en fin helg!