Min Svarta Blogg -

Tokyo: Knäppa caféer och allt kawaii

Det blev måndag i Tokyo och vi gick in i vår andra vecka. Jag kände att vi inte hade fått känna på stadens knäppheter och sa till Dan att idag vill jag bara gå på knäppa caféer och göra saker som är typiskt Tokyo. Nu fick det vara nog med utflykter. Så vi började med att besöka ett kaffcafé i Shinjuku. Vi fick låsa in våra grejer i ett skåp, bytte till inneskor och fick vars en islatte.

Sen gick vi in i ett jättestort rum som var säkert 100 kvm stort. Här bodde 34 katter.

Vi gick runt och klappade på de flesta, men de var inte så intresserade av oss. De ville mest leka med varandra.

Katterna verkade ha det ganska chill, annars är jag lite skeptisk mot djurcaféer. Men de verkade ha det väldigt bra. Personalen gick runt och gav dem godis och gosade med dem. Fint.

När vi hade varit på kattcaféet gick vi vidare till ett maidcafé som hette Maidreamin. Detta var suuuperknäppt och ultrasuperduper gulligt så att det liksom kryllade sig under mina fötter. Jag klarar nämligen inte av när det blir för romantiserat. Jag vet att många inte gissar det om mig, men jag blir sjukt obekväm. Likadant när jag tittar på supersliskiga romantiska komedier, klarar det ej. Sitter med skämskudden och skriker ooooh hela tiden. I alla fall, det började med att jag och Dan fick var sitt pass. Jag var prinsessa och Dan var en "master", hmmm.

Vi fick små djuröron att sätta på huvudet. Dan var en björn och jag var en kanin.

Och så beställde vi in gulliga desserter med glass och grädde.

Sen fick vi ta foto med vår maid som visade hur vi skulle posera. Haha gulliga Dan. Tyckte överlag att detta var väldigt dyrt och liksom inte en prisvärd upplevelse. Men ja, when in Tokyo.

Vi pausade i caféebesökandet och bestämde oss för att gå till en annan turistattraktion – Tokyo Metropolitan Government Building.

Det är gratis att åka upp i och har en fantastisk utsikt över staden!

Hej!

Man har ju fått svindel för mindre.

När vi kände oss klara var det dags för nästa café.

Vi ville testa att gå på ett ugglecafé.

Men det kändes faktiskt inte riktigt okej. Tyckte så synd om fåglarna som bara satt och hängde i små glasburar eller på pelare.

Man fick klappa.

Jag är inte jätteglad i fåglar, så när vi skulle ta en gruppbild och den ena ugglan började sträcka på sig blev jag rädd och hoppade undan.

Jag och Dan fick i alla fall hålla i var sin uggla och jag valde den minsta jag hittade. Oh, den var så himla söt och snäll.

Och Dan höll den här gulliga <3 Sen fick det vara nog med djurcaféer. Som sagt kändes inte ugglecaféet särskilt bra, hade lite ont i magen när jag gick därifrån. Vet egentligen inte vad jag hade förväntat mig.