Min Svarta Blogg

När jag var liten fick jag en liten kyrkoby i porslin i julklapp av min mormor. I kyrkan och i de små porslinshusen fanns det ljusslingor, så när det blev kväll kunde jag tända och hela byn lyste upp. Till kyrkobyn fick jag också små, gulliga nallebjörnar i porslin som skulle vara dess invånare.

 

Varje jul satte jag upp den lille kyrkobyn på en träbricka jag fick låna av mamma. Jag täckte den med bomull som skulle föreställa snö och satte varsamt ut varje hus och varje nallebjörn. Och år efter år satte jag upp det på exakt samma sätt. Husen, kyrkan, nallebjörnarna, allt hade sin plats och varje år ställde jag upp det exakt så som det skulle stå.

 

Jag kom att tänka på kyrkobyn i veckan och hur trygg jag kände mig av att varje år använda samma julpynt i mitt rum, bygga upp en rutin och längta efter julen. Julkänslan har inte riktigt spridit sig hos mig än i år. Det är inte konstigt, eftersom året är som det är. Men jag försöker. Försöker få samma varma känsla i bröstkorgen som när jag satte upp min lilla kyrkoby.

 

Så i helgen tände vi ljusen i adventsljusstaken, köpte hyacinter, drack glögg och gjorde popcorngirlanger. Men kanske ska jag leta upp den där kyrkobyn, placera ut den på en bomullstäckt träbricka och tända ljusslingorna i de små porslinshusen.