Jag hade två nyårsmål när jag gick in i 2020: Ta mig vidare i karriären och skaffa körkort.
Jag kände att det var dags för något nytt. Jag hade snart jobbat 6 år i reklambyråbranschen och kände mig färdig. Det var dags för ett nytt steg, men vad? Antingen stannade jag kvar och utvecklade till projektledare, eller så lämnade jag. Jag var sugen på att lämna byråbranschen helt och testa inhouse marketing. Så jag bestämde mig och den våren sprang jag på många intervjuer. Gjorde arbetstester, jobbade, tränade och någonstans hann jag också skriva in mig på en körskola.
Plötsligt damp det ner ett mail i min mailinkorg från ett företag jag hade varit på intervju hos tidigare. Men den här gången sökte de något annat, någon lite mer lik mig. Och efter telefonintervjuer, skypeintervjuer och arbetstester fick jag telefonsamtalet. Jobbet var mitt, och jag brast ut i gråt i telefonen. På riktigt? Kommer jag att få jobba med er?
Ungefär samma känsla hade jag igår när trafikläraren bad mig parkera utanför Trafikverket och sedan säga till när jag var klar. Jag svängde in i parkeringen, rätade till bilen och stängde av motorn och svarade att nu var jag det. "Provet är godkänt" sa trafikläraren direkt och jag skrattade högt av chocken. "Är jag godkänd?" frågade jag. Och det var jag.
En och en halv vecka innan 2021 börjar, blev jag klar med mina nyårsmål. För mig blev det beviset att jag kan, bara jag lägger manken till. Jag ville så gärna ge mig själv en gladare och lyckligare vardag, och bevisa att ingenting är för svårt eller jobbigt. Jag gav det som en present till mig själv. Inte som en klapp på axeln, utan som en enda stor kram.
Och kramar behöver vi verkligen efter året som gått.
God jul Sofie önskar Sofie.
