Min Svarta Blogg

Vecka 23

Medan Frans är på förskolan passar jag på att ha balkongdörren helt öppen. Jag sitter vid köksbordet och jobbar och känner sommardoften som sakta letar sig in i lägenheten. Jag blickar ut över mitt hem och tittar på det som blev mitt liv. Legobitar som ligger lite här och var på golvet, en halvfull vattenflaska med sugrör på soffbordet, en orange strumpa från Polarn och pyret som har hamnat under en stol.

 

Ibland känner jag ingenting längre. Jag letar efter tacksamheten inom mig. Vad fint att det blev såhär, försöker jag intala mig själv. Men någonstans längs vägen har jag stängt av. Det är lättare så, bara stänga av och köra på. Jobba, vabba, hämta och lämna, laga mat, städa, träna. Vara överallt och ingenstans. Känn inte efter för då går du sönder. Fixa fixa fixa.

 

I sommar kommer jag att vara ledig i fem veckor och kanske kan jag leta mig tillbaka då. Bada fast att det är alldeles för kallt i havet, sitta på lekplats efter lekplats och gräva i sanden, äta glass och råka spilla lite. Springa barfota i gräset och jaga en liten kille som skrattar högt.

 

Kanske kan jag känna lite mer då. Jag hoppas det.

 

Vill bara säga att du inte är ensam om att känna så ibland, jag (och säkert många andra) har också känt så hela våren. Så mycket som ska lösas och planeras och så lite tid för den egna återhämtningen och att bara vara. Barn, jobb, hus och familjelivet generellt äter upp all tid. Det är underbart och ger mycket energi men samtidigt tar det mycket energi 😅 Hoppas att du får den vila du behöver i sommar och var inte rädd för att ta några sjukdagar hemma bara du medan lillen är i fsk om du känner sig sliten ❤️